Filmrecension - Kalenderflickorna

by caltex 23. september 2017 16:15

Hösten är i antågande så behovet av småputtriga komedier kan inte underskattas. Till exempel denna som hade svensk premiär för nästan på dagen (2003-09-19) fjorton år sedan: 

Poster - Calendar Girls

Kalenderflickorna
Regi: Nigel Cole
Medv: Helen Mirrren, Julie Walters m fl.
Längd: 1 tim 47 min

1997 tog några stålarbetare från Sheffield av sig kläderna i Allt eller inget och den brittiska komedin har sedan dess inte varit sig riktigt lik. Någon lika stor succé (framför allt i USA) har lyst med sin frånvaro, men nu är det tänkt att Kalenderflickorna skall ändra på den saken. Berättelsen om hur några medelålders damer i en kvinnoklubb i en byhåla i Yorkshire får idén att göra en kalender där de utför traditionella kvinnosysslor såsom stickning och bakning fast utan en tråd på kroppen (allt för att samla in pengar till ett närbeläget sjukhus där en av deras män vårdades för leukemi innan han gick bort) är som de flesta otroliga historier baserad på ett visst mått av sanning, men naturligtvis fabuleras det också tämligen fritt med utgångspunkt från detta.

Helen Mirren och Julie Walters är väninnorna Chris och Annie som även om de är trogna medlemmar i den lokala avdelningen av den engelska sammanslutningen Women’s Institute för det mesta sitter och gäspar eller fnittrar när den inbjudna föreläsaren fördjupar sig i broccolins historia eller något annat lika osannolikt tråkigt ämne. Chris är den som är mera framåt av de två och ställer bland annat till med skandal när hon deltar i en bakningstävling med en färdigköpt kaka från Marks & Spencer (det ryktas också om en vodka-avsmakning som hon organiserade, men vad den resulterade i är höljt i dunkel). Hon är gift med den hårt arbetande Rod (Ciarán Hinds) och har en tonårsson som inte har det alltför lätt, vare sig i skolan eller hemma. Annie är den som måste lägga sordin på väninnans mer vilda infall och till detta har hon god hjälp av sin man John (John Alderton) som trivs bäst i växthuset med jord under naglarna. Idyllen krossas emellertid när John insjuknar och dör, och som ett sätt att bearbeta sorgen kläcker Chris den okonventionella idén om kalendern och lyckas också övertyga tillräckligt många av de övriga medlemmarna så att alla månader fylls upp. Mot alla odds blir kalendern en hejdundrande framgång, men när berömmelsen knackar på dörren ställs vänskapen mellan Chris och Annie på svåra prov...

Låt mig börja med det positiva: Kalenderflickorna är en intelligent komedi i ett högt tempo där skratten kommer tack vare att normala människor hamnar i ovanliga situationer och reagerar på dessa. Berättad på det här sättet verkar det inte alls långsökt att en sådan här händelsekedja kan sättas i rullning. Som alla bra komedier är den också sprungen ur lite lagom mycket tragik och det saknas inte situationer som man kan känna igen sig i. Både Helen Mirren och Julie Walters svarar för mycket bra insatser, och bara det faktum att de här agerar tvärt emot vad de normalt brukar göra får det bara att bli bättre. Aldrig har jag sett Mirren så här sprallig tidigare! Walters å andra sidan är här fjärran från mamma Weasly i Harry Potter-filmerna och står för några av filmens mer finstämda och vemodiga ögonblick. Dessutom har man fångat skönheten i jordbrukslandskapet i Yorkshire på pricken utan att för den skull reducera det till ett vykort. Så långt är allt gott och väl.
På minussidan hamnar filmens oförmåga att verkligen ta tag i de allvarligare sidorna av historien utan rygga tillbaka så fort den kommer för nära något som kan betraktas som ”farligt”. Jovisst ifrågasätter Annie Chris tilltag att åka till Hollywood fast hennes familjeliv krisar, och visst anklagar Chris Annie för att njuta av att vara en ”celebritetsänka” och använda arbetet med kalendern för att slippa ifrån sin sorg efter maken, men dessa konflikter löses på enklast möjliga sätt och gör att jag känner mig delvis lurad på konfekten. Det som gjort filmer som Allt eller inget och Brassed Off så bra är just att de aldrig skyggade för det mörka och jobbiga. Trots detta är ”Kalenderflickorna” en trivsam film som lockar till många skratt. Se den som en stunds oförarglig underhållning med en stor del av den brittiska skådespelareliten i högform!

Jag tyckte då att filmen var en typisk trea och så är den än idag.

Tags: , ,

Film & TV

Agent X9 Specialalbum 2017

by caltex 22. september 2017 19:40

Agent X9 Specialalbum 2017

Agent X9 Specialalbum 2017.

Häromdagen levererades årets utgåva av Agent X9 Specialalbum direkt från redaktionen, och som vanligt är det väldigt spännande att få ta del av vad Germund och Joakim hittat på. Omslaget är tecknat av Henrik Sahlström (Romero har numera tydligen pensionerat sig från detta uppdrag) och på insidan av omslaget finns en illustration av Frank Robbins hämtad från publikationen Famous Artists and Writers of King Features Syndicate, utgiven 1946, som ger en fingervisning om vad redaktörernas "lekstuga" resulterat i denna gång.

Albumet inleds dock som brukligt är med Modesty Blaise. Avsnittet "Spindeln i nätet" närmare bestämt. Gick i Evening Standard under andra hälften av 1983 och är för ovanlighetens skull tecknad av Neville Colvin (som svarade för detta mellan 1980 och 1986). Modesty och Willie tampas här med knarksmugglare i Karibiska havet som använder de små öarna som mellanlandningsplatser på vägen till USA med sin lukrativa last. Utan att spoila för mycket kan jag väl ändå nämna att det mellan all action också är en variation på vad som i deckarsammanhang brukar kallas LSP (=least suspected person). Habilt, men inte mycket mer. Colvin är ingen dålig tecknare, framför allt är han bra på ansikten som han inte tvekar att ge lätt karikerade drag a la Jim Holdaway, men hans något skissartade stil blir ibland väldigt grötig vilket försvårar läsningen.

Men sen blir det andra bullar! Som överraskning i detta album bjuds det på två äventyr med Frank Robbins' Johnny Hazard, en serie som inte behöver någon närmare presentation eftersom den har en lång publiceringshistoria i Sverige. Det första är "Pass till paradiset" som i original löpte mellan april och oktober 1950 och faktiskt aldrig återgivits för en svensk publik tidigare. Det är en rafflande historia där Johnny och hans följeslagerska Velvet kommer en komplott med inslag av opiumsmuggling på spåren mitt ute på bondlandet i Burma. Innan de vet ordet av är Johnny efterlyst för mord och de jagas både av den burmesiska polisen och diverse banditer som är allierade med opiumsmugglarna. När de kommer fram till Rangoon blir det riktigt hett om öronen...  Jag har full förståelse för att Germund & Joakim gärna vill bjuda läsarna på något unikt, men rent krasst var flera av de nästkommande Johnny Hazard-äventyren ännu bättre (här började Robbins verkligen få upp ångan) vilket troligen är anledningen till att de gick i tidningen Fantomen under slutet av 60-talet. (Ett bra index finns här.)  

Den andra episoden är hämtad från nummer sju av den kortlivade Johnny Hazard-serietidningen från slutet av 40-talet och är tecknad av Charles Raab. Mer att betrakta som rolig kuriosa men visst fattar jag att redaktörerna är ganska malliga över att ha restaurerat den till ett så fint skick att den låter sig återges i svartvitt. Albumet avslutas med en hel sidas presentation av Frank Robbins, signerad Joakim. Även om jag delvis är part i målet tycker jag att det är få seriepublikationer som levererar lika mycket högkvalitativ underhållning till ett så konkurrenskraftigt pris som denna. Tar man tid på sig och riktigt njuter av Robbins teckningar är det minst ett par timmars trevlig läsning man har framför sig om man investerar i albumet. Jag hoppas redaktionen får fortsätta att ha "lekstuga" flera år än!

Tags: ,

Serier

Slut för i år med Westerqwarn på måndagar - 11/9

by caltex 18. september 2017 21:03

Så blev det sista måndagsträffen även detta år. Det känns alltid lite vemodigt fastän jag har funnits på plats varje gång det inte regnat eller jag varit bortrest på semester. Trots mulet väder hade 250 bilar och 80 motorcyklar & mopeder letet sig dit så det blev en rejält bra säsongsavslutning med stor variation på det rullande materialet. Det fanns verkligen något för alla smaker och intresseinriktningar. Se själva: 

Barchetta & Corvetter

Min Barchetta hamnade i sällskap med två Chevrolet Corvette från skilda decennier.

1955 Opel Kapitän,   1955 Chevrolet Two-Ten

GM-produkter från 1955: Opel Kapitän och Chevrolet two Ten Station Wagon.

Ford Fairlane Crown Victoria 1956 & Cadillac från samma år.

Ford Fairlane Crown Victoria 1956 & en Cadillac från samma år.

2 x hot rod.   2 x hot rod bakifrån.

Två olika filosofier på Hot Rods framifrån och bakifrån.

1957 Volvo PV 44 L, 1947 Peugeot 202 & 1937 Ford Tudor.

1957 Volvo PV 44 L, 1947 Peugeot 202 & 1937 Ford Tudor.

Street Rod på 1939 Chevrolet Master coupé.

Street Rod på 1939 Chevrolet Master coupé.

1986 Opel Monza GSE

Opel Monza GSE var inte en vanlig bil ens när den var ny 1986!

Custombilar: 1951 Dodge Kingsway & 1955 Ford.

Custombilar: 1951 Dodge Kingsway & 1955 Ford.

1950 Mercury Custom.

Jan "Juan" Johansson kom i sin 1950 Mercury Custom.

1959 Morris Minor, 1946 Dodge De Luxe   1962 Volvo PV 544 & 1955 Ford Thunderbird.

1959 Morris Minor, 1946 Dodge De Luxe, 1962 Volvo PV 544 & 1955 Ford Thunderbird.

1934 Chevrolet 5-window coupé.

1934 Chevrolet 5-window coupé street rod.

Bakdelar från Cadillac och Ford.

Bakdelar från Cadillac och Ford.

1956 Ford Crown Victoria vänder hemåt.

1956 Ford Crown Victoria vänder hemåt.

Slutet kom snabbt i år eftersom det strax efter halv sju började regna. Och inget tveksamt duggregn heller! Jag hann precis få upp taket innan kupen skulle blivit vattenfylld. På grund av detta blev det lite köer ut, något som aldrig annars är ett problem. Som vanligt hoppas alla på en fortsättning nästa år. Fastigheten och restaurangen är nu också avyttrade så det blir spännande att se hur den nye ägaren tänker. Förhoppningsvis begriper denne att man inte ändrar i ett upplägg som varit en succé i så många år. 

Tags: ,

Fordon

Sena blommor i Riddarhyttan

by caltex 16. september 2017 20:25

Än är det inte färdigblommat i rabatterna i Riddarhyttan. Men vissa växter har ändå missuppfattat det där med almanackan.

Tidlösa i september.

Tidlösa i september.

Till exempel har Tidlösan satt igång att blomma för fullt redan i mitten av september. Den skall normalt inte vara så här fullt utblommad förrän om en vecka. Väldigt mystiskt då alla bär och frukter mognar sent i år. Gräsmattan är dessutom full med svampar som jag i en del fall identifierat som hattmurklor och smörsoppar. Men det är inget som jag plockar och tar reda på. Min gode vän Jan D har dock hittat stora mängder karljohansvamp, så det finns bara man ger sig tid att leta rätt på den.

Tidig Höstaster.

Tidig Höstaster.

Den tidiga Höstastern är också i full gång med blomningen, till glädje för de humlor och bin som får allt knepigare att hitta blommor att ta nektar ifrån vid denna årstid. Humlorna ser dock mer än lovligt loja ut, och landar ibland på gångarna och vilar sig innan de flyger vidare till nästa blomma. Eller hem till jordhålan där de bor. På den sena höstastern har knopparna inte slagit ut än, så jag hoppas på en varm oktober.

Barchetta redo för Wenngarn.

Barchetta redo för Wenngarn.

I morgon är det dags för evenemanget Klassiker på Wenngarn, och eftersom man nu tillåter deltagande av bilar från 90-talet eller modeller som började tillverkas under detta decennium så kan jag köra in med min Barchetta så 00:a den är. Då vädret ser ut att bli tjänligt planerar jag att ta mig dit i morgon. Jag ämnar starta vid 8-tiden så jag slipper de värsta köerna in på området. Det duger inte att dyka upp med en smutsig vagn, så jag lade idag ner lite extra tid på tvätt och polering så att den inte behöver skämmas för sig. Det skall bli trevligt att avsluta säsongen där den började.

Tags: ,

Design | Fordon

Drinkar för den som vill vara märkvärdig vid bardisken - del 39

by caltex 14. september 2017 20:19

Ken Bauserts Key Lime Pie

Ken blandar Key Lime Pie.

Ken blandar Key Lime Pie.

När jag hälsar på hos min gode vän Ken Bausert i East Meadow, New York, brukar jag så gott som alltid bli bjuden på hans variant av en drink som går under benämningen Key Lime Pie. Den skall antagligen efterlikna bakverket med samma namn, men Ken har tagit grundreceptet och sen utvecklat det för att passa sin egen smak, och då jag för det mesta tycker lika som som honom kan jag gå i god för att denna drink är något alldeles extra. Till två lagom stora glas behöver man:

8 cl vodka med vaniljsmak
2 cl Triple Sec (eller Cointreau)
4 cl Margarita-mixer
2 tsk vaniljglass
Saften från ½ limefrukt

Pressa limefrukten. Häll alla ingridienserna i en shaker med några isbitar. Låt även den urpressade limefrukten komma med. Skaka kraftigt. Öppna shakern och tillsätt två rågade teskedar vaniljglass av god kvalitet. Skaka mera tills vaniljglassen är helt upplöst och häll upp i två oldfashioned-glas över is. Garnera med en limeklyfta och servera genast. Det är rena efterrätten fast i flytande form! (För att illusionen skall bli fullständig kan man doppa kanten på glaset som man gnidit med den andra halvan av limefrukten i smulat digestive-kex.)

Vaniljvodka kan man göra själv om man låter en vaniljstång dra i en flaska brännvin i två veckor. Sen silar man den genom ett kaffefilter och tillsätter en aning sockerlag för att ta bort eventuell bitter smak. Blir minst lika bra som den som köps färdig. Kens egen prefererade vaniljvodka är den från Stolichnaya.

Tags: , ,

Mat & dryck

Mer från DAK:s marknad i Falun 2/9

by caltex 12. september 2017 19:47

I vanlig ordning intogs en välsmakande lunch från buffén i idrottshallens restaurang. Ett välkommet avbrott i marknadsflanerandet med möjlighet att sitta ner och summera intrycken så här långt. Detta ägnades det nästan en timma åt, men sen ställde vi ifrån oss lunchbrickorna i därför avsedd anordning och återupptog aktiviteterna.

1958 Austin A35 och 1949 Chrysler Windsor Coupe.

Kontrasternas parkering: 1958 Austin A35 och 1949 Chrysler Windsor Coupe.

1964 Alfa Romeo Spider Veloce.   Opel Rekord 1957 & 1960 Ford Zephyr.

I vänster bild 1964 Alfa Romeo Spider Veloce och till höger 1957 Opel Rekord och 1960 Ford Zephyr. 

1931 Ford 5-window coupé Hot Rod.

1932 Ford Roadster och 1956 Ford Crown Victoria.

1932 Ford Roadster Hot Rod och 1956 Ford Crown Victoria.

1946 Ford Convertible.   1941 Chrysler Coupe.

Mild och vild: 1946 Ford Convertible & 1941 Chrysler Coupe.

'58 Ford 2 door Hard Top med mycket förgasare.

Futuristisk 1934 Chrysler Imperial Airflow.

1965 Opel Diplomat.

Jänkare på tyska: 1965 Opel Diplomat.

1930 Ford 5-window Coupé custom rod.

1930 Ford 5-window Coupé custom rod.

Vild Gasser: 1951 Chevrolet Sedan Delivery.   1954 Austin A40 Somerset.

Mer vilda byggen: Gasser på 1951 Chevrolet Sedan Delivery och en upphottad 1954 Austin A40 Somerset.

1967 Opel Rekord Coupé.

1967 Opel Rekord Coupé - vagnen med det osannolika flytet i linjerna!

Vid halvtre-tiden tyckte vi att vi sett det mesta även om en del väljer att åka hem så tidigt att vi inte hinner se dem annat än i rörelse. Det blev även några köp så vi inte behövde återvända tomhänta. Jag hittade en bok från 1979 av min store förebild George Johansson som jag tyckte var lite för dyr för en studerande-budget när den var ny, men som efter en av mig omedveten prutning kunde inhandlas 15 kronor och 35 öre billigare än originalpriset. Får betraktas som ett fynd. Blitr bra väder även nästa år är oddsen låga på att vi kommer igen.

Tags:

Fordon

DAK:s marknad i Falun 2/9

by caltex 10. september 2017 17:14

Förra året blev det inget besök från min sida på Dalarnas Automobilklubbs marknad som alltid äger rum första helgen i september på Lugnets skidstadion i Falun eftersom vädret inte var gynnsamt. I år var det dock uppehåll och halvklart med en lufttemperatur som gjord för några timmars utomhusaktivitet, så strax efter klockan nio var vi parkerade (parkeringsavgiften är fortfarande modesta 20 kronor) och kunde börja skruttinera finbilsparkeringen som ju är det stora dragplåstret för egen del. Visserligen är marknadsdelen också trevlig, men risken att hitta något oundgängligt är numera ej så stor.

Vi valde att inleda med den del av parkeringen som ligger närmast entrén, men redan innan vi kommit så långt stötte vi på detta:

1952 Mercury Custom med husvagn.

1952 Mercury Custom med husvagn.

En smakfullt customiserad Mercury från 1952 med tillhörande husvagn. I sanning ett propert ekipage som visar att det går att campa med stil.

Ännu en Mercury-custom.

Ännu en Mercury-custom, några år nyare. Tänk vilken skillnad fälgar och däck kan göra!

1935 Chevrolet lastbil & 1938 Ford Tudor i softrod-utförande.

1950 De Soto DeLuxe   1966 Opel Rekord Coupé.

1950 De Soto DeLuxe och 1966 Opel Rekord Coupé.

1956 Ford Crown Victoria Skyliner & 1960 Ford Thunderbird.   1959 Saab 93 B de luxe & 1962 VW 1500 Karmann Ghia

1956 Ford Crown Victoria Skyliner & 1960 Ford Thunderbird. Till höger1959 Saab 93 B de luxe & 1962 VW 1500 Karmann Ghia typ 34.

1932 Ford 5-window coupe hot rod. På denna refug brukar det alltid stå någon sorts hot rod.

2 x 1959 Pontiac Bonneville Convertible.

Två vita 1959 Pontiac Bonneville Convertible ser man inte varje dag.

1963 Austin A55 Cambridge Mk II.  1969 Peugeot 404 sedan.

Ur denna vinkel framgår släktskapet mellan de Pininfarina-designade 1963 Austin A55 Cambridge Mk II och 1969 Peugeot 404 sedan mycket tydligt.

1957 Jaguar XK140 DHC hot rod.

Ombyggd 1957 Jaguar XK140.

Leif Gustavsson i Gysinge har förvandlat ett skogsvrak till vad jag skulle vilja kalla "hot rod på engelska". En Jaguar XK140 från 1957 har fått ny drivlina och andra vitala delar från ett exemplar av märkets sportsedan XJR från 1999. Ett mycket imponerande bygge som tål att skärskådas i detalj.

Detta var bara en bråkdel av allt vi såg så i vanlig ordning återkommer jag med ytterligare en postning om denna tillställning.

Tags:

Fordon

Mitt eget favoritvax - Simoniz GT

by caltex 4. september 2017 20:53

Simoniz GT i klassisk plåtdunk.

Sen mer än tjugo år tillbaka vaxar jag aldrig mina bilar själv utan överlåter detta till expertisen, men på den tiden (80- och tidigt 90-tal) som jag själv stod och gnodde på lacken och fick kramp i händer och armar var det bara ett vax som gällde - Simoniz GT. Anledningarna till detta var flera. Det var för den tiden (och även med nutida mått mätt) oerhört lättpolerat. Man behövde inte gnugga mycket för att det skulle bli blankt. Detta medförde också att till skillnad från konventionella bilvax som måste strykas ut på en begränsad yta och sen poleras omedelbart för att inte lämna spår efter sig kunde man med Simoniz GT stryka på hela bilen i ett moment. Detta påpekades mycket riktigt på behållarens baksida. Liksom det faktum att det med detta vax var möjligt att vaxa i skarpt solljus, omöjligt i forna tider utan att vaxet "brände fast" och blev omöjligt att få bort.

En annan fördel var att vaxel också innehöll en "kleener" som även om den inte gjorde traditionell avfettning överflödig hjälpte till att få bort förargliga fläckar av asfalt och annat klet som hamnat på lacken. Det var bara att gnida lite extra hårt så försvann fläcken som i ett trollslag. Antagligen var det denna ingridiens som bidrog till vaxets behagliga doft... När putstrasan blev fylld av vaxdamm var det bara att skaka ur den och den blev nästan som ny. Alltså gick behovet av trasor ner till hälften.

Simoniz GT - baksidan.

Simoniz GT - baksidan.

Vaxet fanns både i denna flytande form och i burk, men då i en fastare konsistens. Jag tyckte att det flytande vaxet var drygare och räckte längre än det i burken. Och så var ju den lilla plåtdunken så mycket snyggare och låg bra i vänsterhanden medan arbetet med vaxningen pågick.

Eftersom jag upphörde med att vaxa själv på 90-talet har jag ingen riktig koll på när Simoniz GT utgick ur sortimentet, men jag kommer ihåg att det under de sista åren levererades i en simpel plastflaska istället för plåtförpackningen och det var ju en trist utveckling. Numera är det något som heter Carnauba Liquid Wax som gäller om man vill ha ett flytande bilvax från Simoniz. Huruvida det lever upp till föregångarens rykte har jag dock ingen aning om.    

Tags: ,

Design | Fordon

Powered by BlogEngine.NET 1.5.0.7 - Old School Theme by n3o Web Designers

Vem skriver här?

Jag heter Karl-Erik, är född 1962 och har alltid tyckt om att förmedla mina åsikter om allt möjligt i skrift. Här kommer jag att skriva om det mesta som roar eller irriterar mig för tillfället.

Nyckelord