Cocktails med Grön Curaçao

by caltex 22. november 2017 19:05

Grön Curaçao

Grön Curaçao i sällskap med sifon och shaker.

När nu Grön Curaçao efter några års frånvaro från Systembolagets hyllor åter finns att köpa sen december förra året kan det vara på sin plats att tipsa om några cocktails med denna smaragdfärgade likör med smak av apelsinskal som ingridiens. Nu tror jag i och för sig inte att man någonsin tröttnar på Gröna hissen, men det kan vara trevligt med lite omväxling ibland.

Irish Lady

is
3 cl citronjuice
1 cl grön curacao
3 cl irländsk whisky

Alla ingridienser blandas i en shaker och rörs med is. Sila upp i ett cocktailglas och garnera med citronmeliss.

Jewel

6 cl gin
6 cl
grön curacao
6 cl vit vermouth

Ingridienserna hälls i en shaker tillsammans med is och skakas kraftigt. Sila sen upp i ett highballglas över stora isbitar och garnera med en apelsinskiva. 

Green Lady

2 cl gin
2 cl
grön curacao
2 cl citronjuice, gärna nypressad
några stänk Pernod

Blanda allt i en shaker ochh skaka med is. Sila upp i ett cocktailglas och servera omedelbart.

Tags: , , , ,

Mat & dryck

Filmrecension - Superhjältarna

by caltex 20. november 2017 20:42

När det nu blivit aktuellt med en uppföljare (tämligen onödig enligt mig) kan det vara dags att se tillbaka på en av de absolut bästa filmerna jag recenserade under min sejour som media-mupp:

Poster - Superhjältarna

Superhjältarna
Regi: Brad Bird
Röster: Craig T Nelson, Holly Hunter, Jason Lee m fl
(Svenska röster bl a Allan Svensson, Ewa Fröling och Jacob Stadell)
Längd: 2 tim 1 min

Jag hörde inte till dem som föll pladask för Pixars förra animerade storfilm, Hitta Nemo, utan tyckte att även om det var en trevlig historia så fanns där inget som gjorde att den höjde sig över Toy Story och Toy Story 2 eller konkurrerande Dreamworks Shrek. Genren verkade ha gått i stå (Shrek 2 kunde varit bättre), men då slog Pixar sina påsar ihop med Brad Bird, mannen bakom ”Järnjätten” från 1999 (som var en annorlunda tecknad film), och som i mer än ett decennium varit engagerad i TV-serierna The Simpsons och King of the Hill, båda knivskarpa satirer över amerikanskt familjeliv men med olika perspektiv.

Under lika lång tid har Bird gått och grunnat på storyn och figurerna i det som kom att bli Superhjältarna, och när han gavs möjlighet att omsätta sina ideer i praktiken blev resultatet vad jag skulle vilja kalla för den bästa tecknade filmen av modernt snitt jag hittills sett. Modernt och modernt förresten, filmen utspelar sig i USA under Kennedyeran i det tidiga 60-talet som återgivits minutiöst ned i minsta detalj. Vi får träffa familjen Parr som består av pappa Bob som har ett stentråkigt jobb som skadereglerare på ett stort försäkringsbolag, mamma Helen som försöker vara både den perfekta hustrun och modern samt barnen Jack-Jack, Dash och Violet vilka är som barn är mest. Eller kanske inte? Bob Parr var 15 år tidigare superhjälten Mr Incredible, alla bovars skräck och alla ungars store idol som underlättade Emeryvilles poliskårs jobb avsevärt. Helen var känd som Elastigirl och stod honom inte långt efter i brottsbekämpandet. Att tycke skulle uppstå var oundvikligt, men strax efter att de gift sig blev alla USA:s superhjältar tvingade att dra sig tillbaka eftersom både deras offer och de som de räckt en hjälpande hand började stämma dem i tid och otid. Detta är bakgrunden till att Parrs lever som de gör och Bob för varje dag som går blir mer och mer frustrerad över sin livssituation och bristen på riktiga utmaningar. Grälen vid middagsbordet utvecklas allt oftare till rena katastrofer eftersom barnen har begåvats med superkrafter även de. Det är heller inte lätt för dem att dölja sin begåvning i vardagliga situationer... Alltså är det inte så konstigt att Bob tackar ja när han blir erbjuden att återinträda i aktiv tjänst av någon som uppger sig arbeta för en hemlig statlig organisation, men detta är bara början på en serie händelser som kommer att få familjen Parr att längta efter tiden då de levde i en händelsefattigare men lugnare tillvaro.

Det är mycket lätt att säga vad som är dåligt med Superhjältarna: Ingenting. Filmens goda sidor är därenot flertaliga, mest beroende på att den dels berättar en hyfsat spännande äventyrshistoria av James Bond-modell, men också för att den är synnerligen genomtänkt och fungerar på mer än ett plan. Den är på samma gång familjesitcom, ett drama om hur man kan känna utanförskap i samhället om man på något sätt avviker från mallen, och förmedlare av några rejäla moralkakor om kärnfamiljens styrka mot en oförstående omvärld. På grund av sin längd kan Bird ägna filmens första tredjedel åt att grundligt presentera huvudpersonerna samtidigt som det excelleras i förstklassig humor av både halsbrytande och mera underfundigt slag. När detta är överstökat blir det full rulle på ett sätt som nästan får tittaren att kippa efter andan, och även om historien inte på något sätt kan sägas vara originell för den som är förtrogen med superhjältegenren så är det rasande välgjort och iscensatt med en fantasi och uppfinningsrikedom som är beundransvärd. Timingen är perfekt och dramaturgin bjuder på den rätta mixen av action och drama. Både Craig T Nelson och Jason Lee är perfekta röster för sina rollfigurer och ger de redan väldigt mänskliga figurerna ytterligare djup. Det är heller inte någon nackdel att Helen Parr till utseende och karaktär påminner om en ung Mary Tyler Moore. Som tidigare nämnts är filmen otroligt väl genomtänkt och i likhet med till exempel Tillbaka till framtiden kryllar det av detaljer i bakgrunden som bidrar till det gedigna intrycket.

Om Hitta Nemo var en barnfilm som även kunde ses av vuxna så är Superhjältarna det motsatta, en tecknad actionfilm som som även barn kan ha stort utbyte av. Se den. Det är en order!

Filmen är minst lika bra idag som vid premiären 12:e november 2004 och jag har svårt att tro att en uppföljare skall kunna bli något bättre än detta. Betyg: en solklar 5:a!

Tags: ,

Film & TV

Örebro seriefestival 2017 - del 2

by caltex 15. november 2017 15:59

Nu var det dags för mig att besöka Yvette Gustafsson vid hennes välfyllda bord. Jag hade tänkt mig att få del två av hennes egna serieepos Zak & Ting: Jobbiga jävlar levererat personligen.

Thomas Karlsson & Yvette Gustafsson.

Thomas Karlsson & Yvette Gustafsson.

Naturligtvis hade hon förberett detta, så jag kunde utöver seriealbumet (signerat & dedikerat) hämta upp det sedvanliga häftet med hennes notiser från skapandeprocessen och som bonus en årsalmanacka med Zak & Ting-tema. Som vanligt plågade jag henne med mina funderingar om kaffe fast hon inte arbetat som barista på flera år.

Nelly med julkort.   Pidde Andersson & Göran Semb.

Nelly Karlsson med julkort, Pidde Andersson & Göran Semb hos Ades Media.

Nelly Karlsson hade expanderat till julkortsbranschen så naturligtvis såg jag till att förse mig med ett dylikt med motiv av henne. Det fannns två olika, så det var svårt att välja. En trappa upp hittade jag Pidde Andersson och Göran Semb i samspråk vid Ades Medias bord. För tillfället var det lite lugnare på festivalen vilket kan ha berott på att många passade på att äta lunch.

Scandinavian Chapter äter lunch.

Scandinavian Chapter äter lunch.

En del valde att ta med sig lunchen in, som Scandinavian Chapter i bilden ovan. Man hade skickat ut Per Löfgren till den lokala Subways-filialen och när han återvände lät man sig som synes väl smaka. För egen del tyckte jag inte mig ha tid med lunch.

Patrik Schylström läser Cannon.   Ola Skogäng fyndar. 

Patrik Schylström läser Cannon, Ola Skogäng fyndar.

Hos Jens Andersson och Placebo Press/Sanatorium fanns rika tillfällen att göra fynd. Här ovan ses hur Patrik Schylström går igenom högarna med stigande förvåning och hur en glad Ola Skogäng sedan passat på att utöka sina samlingar. Den sistnämnde utlovade också fler serier om sin figur Theo i en odefinierad framtid. Bara han får tag på en ny förläggare.

Per Israelson diskuterar med Karin Ganelind.

Per Israelson diskuterar med Karin Ganelind.

Klockan fyra tog Karin Ganelind från Seriebiblioteket plats i "pop-up"-biblioteket tillsammans med Per Israelson för att diskutera "Fantastiken i serievärlden". Det torde framgå av bilden att det var en populär programpunkt fast det som publik inte gick att sitta ner.

Pidde Andersson & Johan Andreasson.

Pidde Andersson & Johan Andreasson.

Den sista programpunkten jag tänkt se idag var ett samtal om Lilla Fridolf mellan Pidde Andersson och Johan Andreasson med anledning av den alldeles nyutkomna samlingsbok som den senare är en av förläggarna till. Redan kvart över fyra var det tämligen många åhörare på plats, men bara Johan (och Thomas Karlsson) på scenen. Pidde lyste med sin frånvaro (och inte ens hans flickvän Malin visste var han kunde tänkas hålla hus).

Han dök dock upp med flera minuter till godo och det blev ett bra samtal där många disparata åsikter om denna svenska humorklassiker och dess upphovsmän vädrades. Det var ingen större förlust att tekniken fallerade alldeles i början så det bildspel Johan förberett inte kunde visas, det här är herrar som äger talets gåva vilket var fullt tillräckligt (tycker jag). Tiden var också väl anpassad, för den tog slut just som diskussionen började sväva iväg och bli ofokuserad.

Sture Hegerfors signerar Pratbubblan!

Sture Hegerfors signerar Pratbubblan!

Svenska Serieakademins ordförande Sture Hegerfors hade nu anlänt till festivalen, och då jag för en gångs skull kommit ihåg att ta med mitt eget exemplar av hans bok Pratbubblan! (utgiven på Bra Böcker 1978) såg jag till att äntligen få den signerad av honom så här 39 år senare. Den boken har betytt mycket för mitt serieintresse, och skall enligt Sture med sin upplaga om ca 35000 enheter vara den bok om serier på svenska som utan konkurrens nått flest läsare. På en av de första sidorna i boken finns en profilbild av Dick Tracy, tecknad av Chester Gould, uppblåst i stort format och Sture dröjde kvar länge vid den samtidigt som han kommenterade den i lyriska ordalag.

Ett gäng medelålders herrar dröjde sig kvar på scenen en stund, men festivalen stängde 18.00 så det var dags att börja tänka på hemfärden. Jag och Johan Andreasson gjorde sällskap till Örebro Södra (med ett stopp vid Subways där jag köpte 1/2 fot dagens smörgås till middag) och på vägen dit kom vi ifatt Ola Hammarlund som ämnade ta samma tåg. Sålunda kom det sig att vi alla tre hamnade i samma vagn, men då Johan hade platsbiljett till skillnad från oss andra två fick vi hålla till godo med nödsätena. Det går dock bra på denna korta sträcka (Ola och Johan fortsatte till Stockholm) och jag var hemma före 20.00.

Jag hoppas att Thomas och hans organisationsteam kan fortsätta med Örebro Seriefestival. Den är alldeles lagom stor och ett välkommet avbrott i en tid då det inte är så mycket aktiviteter på seriefronten. 

Kilcka på bilderna för expanderat format. Fler bilder från festivalen i detta album.

Tags:

Serier

Örebro seriefestival 2017 - del 1

by caltex 15. november 2017 12:23

Förra helgen, lördagen 11/11 närmare bestämt, var det dags att sätta sig på tåget västerut för att besöka grannstaden där det för andra året i följd ordnades en seriefestival. Jag fann ingen anledning att hänga på låset klockan 10 när det skulle öppna (det skulle finnas gott om tid att både höra på programpunkter, se vad utställarna hade att erbjuda, och träffa vänner och bekanta ändå) så jag valde att ta ett tåg som skulle vara framme vid Örebro Södra  (som är närmare Hjalmar Bergmanteatern där festivalen ägde rum än Örebro C) halv tolv. På samma tåg fanns Johan Andreasson, men då vi hade platsbiljett i olika vagnar träffades vi ej förrän vi klev av. Sen slog vi följe till Medborgarhuset vid Olof Palmes torg.

Där pågick alltså festivalen sedan tio, och en av de första vi stötte på var festivalgeneralen själv, Thomas Karlsson. Han visade Johan till ett ledigt bord där han kunde ställa upp den Lilla Fridolf-materiel han tagit med till försäljning (en handfull böcker, T-shirst & DVD-filmer) medan jag inledde med att se efter vad som fanns på foajéläktaren.

2 x Jonas Anderson.

2 x Jonas Anderson.

Längst ut på raden hittade jag Jonas Anderson (illustratören) och Jonas Anderson (förläggaren) vid Albumförlagets bord. Vi hade inte träffats sen bokmässan så det fanns en hel del att prata om, bland annat framförde jag ett önskemål om fler bilder på "studiokatten" till illustratör-Jonas vilket denne lovade försöka efterkomma.

Foajén sedd ovanifrån.

Foajén sedd ovanifrån.

Jag gick sen utför trappan ner till själva foajén där utställarborden och ett så kallat "pop-up"-bibliotek var lokaliserade. Den stora föekomsten av textilier på väggar och golv gav en helt anna ljudbild än den jag är van vid från liknande tillställningar, det gick faktiskt att göra sig hörd i vanlig samtalston.

Thomas Karlsson och Ola Hammarlund.

Thomas Karlsson och Ola Hammarlund.

När jag kom ner på golvet i foajén anlände Ola Hammarlund (som tagit ett något senare tåg) och jag passade på att fånga både honom och Thomas Karlsson på samma bild tillsammans med vad som troligen är seriesveriges mest fotograferade attachéväska. Den råkar av någon anledning alltid komma med i bild.

Patric Nyström vid de skaraborgska serieskaparnas bord.   Rolf Lindby, Thomas Karlsson, Pidde Andersson, Malin Biller och Ola Hammarlund. 

Patric Nyström håller det skaraborgska serieskaparfortet. Till höger ses Rolf Lindby och Ola Hammarlund i samspråk med Thomas Karlsson, Pidde Andersson och Malin Biller. Pidde hade ett ganska fulltecknat schema denna helg.

Näst sista exemplaret säljs.

Johan säljer Fridolf-böcker.

Jag påpekade för Patric Nyström att han nog inte skulle vänta för länge med att köpa Lilla Fridolf-boken. Tillgången var begränsad och de hade (kanske på grund av den hastigt annalkande Fars dag) en strykande åtgång. I bilden ovan ses hur han lägger vantarna på det näst sista exemplaret och får det påtecknat av Johan under överinseende av Thomas Storn från Svenskt seriearkiv.

Karl Johnsson, Sara Bergmark Elfgren & Patric Schylström.

Karl Johnsson, Sara Bergmark Elfgren & Patrik Schylström.

Klockan ett började den första programpunkten jag tänkt att se, så jag gick till scenen där Karl Johnsson och Sara Bergmark Elfgren skulle intervjuas av Patrik Schylström om sin fantasy-roman i serieform, Vei, och vad de hade för ytterligare planer på gång. Intervjuaren var som vanligt påläst och flexibel, så samtalet spårade tidvis iväg i helt andra riktningar men det var hela tiden informativt och underhållande.

Karl Johnsson, Sara Bergmark Elfgren   Karl Johnsson, Sara Bergmark Elfgren

Stilstudier av Karl Johnsson och Sara Bergmark Elfgren.

Karl Johnsson och Sara Bergmark Elfgren signerar.

Karl Johnsson och Sara Bergmark Elfgren signerar.

När programpunkten var över retirerade Kalle och Sara till sitt bord i foajén där de övergick till att signera böcker åt sina tålmodigt väntande läsare.

Klicka på bilderna så blir de större. Fler bilder från seriefestivalen finns i detta galleri.

Tags:

Serier

Releasefest för Lilla Fridolf

by caltex 10. november 2017 18:41

De senaste elva månaderna har jag varit lätt engagerad i utkanten av det bokprojekt Johan Andreasson och Göran Everdahl sysselsatt sig med - att ge ut alla julalbum med serien Lilla Fridolf från 1958 till 1970 i en fruktansvärt tjock och påkostad volym. Detta var nog oundvikligt med tanke på att jag här på bloggen prisat dessa publikationer och efterlyst en reprisering för flera år sedan. Efter månader av hårt arbete var det dags för de nyblivna förläggarna kalla till releasefest för verket i sin kontorslokal på Kungstensgatan i Stockholm 8/11, alltså i onsdags. Naturligvis kunde inget hålla mig från denna tillställning så jag tog tåget 15.10 mot Stockholm och anlände därför i mycket god tid till festen som var tänkt att inledas på slaget 17 . 

Allt är lugnt på Kungstensgatan.

Allt är lugnt på Kungstensgatan.

Ingen aktivitet kunde skönjas där inne (det var dock tydligt skyltat så ingen förbipasserande behövde sväva i tvivelsmål om vad som var i görningen), men kvart i fem ringde jag på och Johan kom och öppnade och hälsade mig välkommen. Efter att jag hängt av mig blev jag genast satt i arbete med att fylla skålar med chips och godis. I övrigt var lokalen pyntad med diverse bilder ur boken som också var representerad i åtskilliga exemplar. Det dröjde inte länge innan de första gästerna började droppa in och uppmanades att förse sig med något drickbart medan Johan (nu högtidsklädd) lade sista handen vid dukningen.

Johan dukar.

Johan dukar. Fridolf-böcker på väggen.

Nu hade även den andra förläggaren dykt upp så jag såg till att få dem att posera på en bild innan de övergick till sysslan att vara de pefekta värdarna.

Glada förläggare.

Glada förläggare: Herrar Everdahl och Andreasson.

Kontoret fylldes snabbt av gäster, i en del fall seriemänniskor som jag inte träffat på ett kvarts sekel (minst) vilka var oerhört roliga att återse. Andra träffade jag här för första gången (Per Naroskin försäkrade mig dock om att eftersom jag närvarat vid en av hans föreläsningar var vi redan gamla bekanta). Alla verkade emellertid vara på samma våglängd så stämningen var från början gemytlig och otvungen, och det blev bara bättre vad kvällen led vilket torde framgå äv dessa bilder:

Jonas Hallberg och Tobias Lindbäck.

Jonas Hallberg och Tobias Lindbäck diskuterar i soffgruppen medan de smuttar på var sin Staropramen.

Fredrik af Trampe, Martin Kristenson, Mikael Tegebjer och Ola Hammarlund.

Här syns Fredrik af Trampe, Martin Kristenson, Mikael Tegebjer och Ola Hammarlund hopträngda mellan garderoben och bokbordet (där det också fanns oerhört eleganta T-shirtar med Fridolf-motiv till salu för synnerligen överkomliga pengar).

Johan Andreasson och Ulf Bjarre.

Torsten Bjarres son Ulf kom förbi och passade då på att förära Johan ett av hans pappas Lilla Fridolf-original från 60-talet. Det var mycket fascinerande att för första gången se Bjarres distinkta tuschlinje i verkligheten. 

Ulf Granberg, Magnus Knutsson & Göran Ribe.  Tomas Jönsson och Tobias Lindbäck.

Jag rensade golvet för att ta vara på tillfället att få med tre verkliga tungviktare i Sveriges serievärld på samma bild: Ulf Granberg, Magnus Knutsson och Göran Ribe. Till höger har Tomas Jönsson och Tobias Lindbäck retirerat till köksregionerna (där karet med ytterligare Staropramen på kylning kan skönjas i bakgrunden).

Johan med signerat bok.

Innan jag tvingades att lämna festen för att hinna med tåget 20.24 såg jag till att få min egen bok påtecknad med en Fridolf-figur av Johan och signerad av både honom och Göran. Det är verkligen en ära att ha fått medverka i ett praktverk av den här kalibern. Det hade jag aldrig kunnat föreställa mig när jag bloggade om ämnet för sju år sedan! Jag vill härmed framföra mitt stora tack för detta och även för att jag fick vara med på ett så trevligt och välarrangerat party. Hoppas nu försäljningen går så bra att Olsson förlag (som förlaget döpts till som en hyllning till Fridolf) fortsätter sin verksamhet vars syfte i programförklaringen beskrivits som ”att ge ut svåråtkomlig och konstnärligt värdefull populärkultur”. Sämre föresatser kan man ha!

Tags: , ,

Serier

Variation på äggsmörgås

by caltex 5. november 2017 11:32

Äggsmörgås med brittiska influenser.

Ännu en variation på äggsmörgåsen som jag här kombinerat med några av de tillbehör som man brukar bli serverad på brittiska hotellfrukostar. Passar som lunch eller varför inte till vickning när gästerna gör sig klara att lämna festen?

För 2-4 personer behöver man:

4 skivor formbröd av fullkorn
4 ägg
2 tomater
1 paket bacon (125 g)
1 tsk paprikapulver
Eventuellt olja till stekning
Salt & nymalen svartpeppar

Dela baconskivorna på mitten och stek dem hastigt i het stekpanna. Jag vill inte ha dem helt knapriga men det är en smaksak vad man tycker om. Låt dem rinna av på hushållspapper.

I varje brödskiva tas upp ett hål med en diameter av ca 5 centimeter. Sänk värmen på spisen och stek brödskivorna frasiga på båda sidor i baconfettet. Knäck äggen och låt dem rinna ner i hålet i varje brödskiva och stek vidare tills ägget koagulerat helt. Vänd eventuellt på brödskivan om det behövs. Pudra brödskivorna med paprikapulver.

Skär tomaterna i tjocka (10-12 mm) skivor och stek tills de mjuknat. Om stekpannan är torr efter att man stekt brödet och äggen tillsätter man en matsked olja.

Lägg upp smörgåsarna på en assiett och täck dem med bacon- och tomatskivorna. Salta och peppra lätt. Servera genast.

Tags: ,

Mat & dryck

Prisvärt ceylonte

by caltex 4. november 2017 13:16

Kooh-I-Noor broken orange pekoe.

När min ordinarie leverantör av te, Tea Planters & Importers Company, lät meddela att man ämnade lämna sverigemarknaden för några år sedan såg jag till att skaffa ett rejält förråd av min favoritsort, "Green Label", men för att detta skulle räcka så länge som möjligt började jag experimentera med att blanda det med enklare tesorter som fanns tillgängliga på närmare håll. Det som fungerade bäst var ett "broken orange pekoe" som hette Koh-I-Noor och kunde köpas på mitt lokala Coop Forum. Det är så milt (för att inte säga "intetsägande") i smaken att det inte alls stör utan bara finns där i bakgrunden som förstärkning.

Tyvärr försvann det ut sortimentet nät butiken gjordes om till Stora Coop, men sen någon vecka finns det åter på hyllan till glädje för ekonomiskt sinnade tedrickare. 52:- för 454 gram är inte mycket att bråka om. Själva förpackningen är bara den en anledning till inköp eftersom innehållet först är inslaget i stanniol utan några som helst skarvar, etiketterna löst anbringade och hela härligheten till sist innesluten i vad jag tror är äkta cellofan. Man får se upp när man öppnar paketet för är man ovarsam med stanniolen har man snart ett mindre berg av te på köksbänken. Själv förvarar jag det i min antika teburk, men vilken burk som helst med tättslutande lock duger utmärkt. Då kan man ta den lösa etiketten och klistra fast den på burken så ser det lite trevligare ut.

Tilläggas kan att ett annat användningsområda är framställning av is-te, för då skall citronsmaken dominera så det blir riktigt läskande. Det traditionella sättet som jag fått lära mig av min komps Monica (som i sin tur snappade upp det när hon bodde i New Mexico) är att tebladen får dra i kallt vatten i en tillbringare placerad på en solig veranda hela dagen för att sen silas bort samtidigt som socker och smaksättare (citron,persika etc) tillsätts efter var och ens personliga preferenser.

Och nej, min te-leverantör skickar fortfarande till Sverige. Men med ett pris av €26/halvkilo har jag fått ett incitament att faktiskt börjat dricka andra sorter också. Köper man mindre förpackningar gör det inget om det skulle bli ett smakmässigt bottennapp emellanåt.

Tags:

Mat & dryck

NAFS(k):s höstmöte 28/10

by caltex 31. oktober 2017 04:07

Efter att vissa år anordnats så sent i november att julen nästan stått för dörren hade NAFS(k) i år utlyst mötet till sista helgen i oktober. Detta medförde att det faktiskt fortfarande var sommartid under mötet, men hur denna förhåller sig till Ankeborgstid har jag ingen aning om. Ungefär kvart över ett ansåg mötespresidiet att tillräckligt många medlemmar visat sig i lokalen Åttingen på Reimersholme i Stockholm för att man skulle kunna inleda med presentationsrunda och förklara mötet öppnat.

Greger, Mats & Andreas.

Greger, Mats & Andreas.

Då mötet till viss del hade Joakim von Anka som tema (det är i år 70 år sedan han debuterade i Carl Barks-serien Jul på Björnberget) hade ordföranden iklätt sig hög hatt och pincené, ett mode som även ytterligare någon mötesdeltagare anammat dagen till ära.

Deltagande kollusorer.

Deltagande kollusorer.

I år fanns det faktiskt en riktig fråga att rösta om på dagordningen (för det mesta är höstmötets primära syfte att alla skall ha trevligt tillsammans) som gällde en stadgeändring som var nödvändig för att det inte skulle bli konflikt mellan vissa paragrafer, men när detta var avklarat var fältet fritt för  angenämare sysselsättningar. Ordförande Mats informerade om vad det är (vi tror) som gäller i samband med Don Rosas besök i Stockholm i början av vecka 47. Framtiden får utvisa om de upplysningar som fanns om detta kommer att stämma med hur det slutligen blir.

Stefan D. kvackar om Egmont.

Nu hade Stefan anlänt till mötet och på allmän begäran steg han fram och berättade lite om det som händer på Egmont just nu. Dock är inget av detta officiellt än utan även här får vi se framtiden an om något av det blir verklighet. Han kunde dock meddela att repriserna av 60-talsserier i Kalle Anka Extra inte visat sig ha någon större inverkan på tidningens upplaga (på gott och ont), men att de som varit involverade i produktionen tyckt det varit angenämnt att läsa serierna (min toklning). Se bröt vi för fika och mingel.

Anders och Marja.   Andreas och Oscar.

Anders, Marja, Andreas och Oscar minglar.

En trappa ner var fikat framdukat och alla lät sig väl smaka. Lokalens litenhet gör att alla med eller mot sin vilja blir involverade i samtalen som pågår parallellt med fikandet. Att det inte finns någon plats att sitta ner eller ställa ifrån sig koppar och glas bidrar också till att mingelfaktorn blir hög. En trappa upp visade Bror kortfilmer för den som hellre ägnade sig åt dylikt.

Mats förrättat NÅL-dragning.   Oscar leder frågesport.

Mats förrättar NÅL-dragning och Oscar leder frågesport.

Tillbaka i möteslokalen förrättade Mats rutinerat NÅL-dragningen (NÅL = NAFS(k):s Årliga Lotteri) där tre medlemmar vann fina priser utan att ha gjort något speciellt. Därefter ledde Oscar en egenproducerad frågetävling med Joakim-tema, och när denna var över noterade jag att mina poäng räckt till en tredjeplacering efter den förstaplacering som delades mellan Stefan och Hampus. Det kändes mycket hedrande.

Stefan och Marja informerar om Ateneum-utställning.

Stefan och Marja informerar om Ateneum-utställning.

Det var sen dags för Marja och Stefan att göra propaganda för den utställning av ankistisk konst som pågår fram till 25/2 nästa år på Ateneum i Helsingfors. Det är tavlor från Ankeborgs nationalgalleri som på detta sätt för första gången blivit tillgängliga för dem som ej har haft möjlighet att se dem där, och som av en händelse uppvisar de stort släktskap med den finska konsten. Ferdinand von Wrights välkända Stridande tjädertuppar har slående likheter med Stridande sjöfåglar av Fjädrinand von Wiggh; medan exempelvis Kraxeli Gallus-Knattela ofta utforskade snarlika teman som sin samtida kollega Akseli Gallen-Kallela. Det är Stefan som fått förtroendet att översätta den kvasivetenskapliga prosan som ackompanjerar tavlorna till svenska, och utställningen fick de varmaste rekommendationer. Ett vinterbesök i grannlandets huvudstad ter sig tämligen lockande.

Mats leder frågesport II.

Mats leder frågesport II.

Sista punkten som jag kunde närvara vid var en knepig frågetävling komponerad av Mats som på sedvanligt sätt drog nytta av den moderna presentationstekniken. Här hamnade jag i ett lag med Stefan, Lars & Erik, och man kan väl säga att det gick någorlunda hyfsat att svara på frågorna. Alla lag var dock skärpta, så när jag lämnade byggnaden halv sex var utgången fortfarande oviss. Jag antar att resultatet kommer att meddelas senare.

På hemresan var jag ensam i förstaklass-vagnen. Det var ganska skönt.

Tags:

Ankism | Serier

Powered by BlogEngine.NET 1.5.0.7 - Old School Theme by n3o Web Designers

Vem skriver här?

Jag heter Karl-Erik, är född 1962 och har alltid tyckt om att förmedla mina åsikter om allt möjligt i skrift. Här kommer jag att skriva om det mesta som roar eller irriterar mig för tillfället.

Nyckelord