Skor i London

by caltex 25. april 2018 19:05

Loake Waterloo storlek 11

Förra veckan var jag i London onsdag - fredag och jag kommer närmare att redogöra för mina göranden och låtanden under dessa dagar i en snar framtid, men jag tänkte redan nu passa på att visa upp resultatet av vad som verkar bli en tradition - inköp av bättre randsydda skodon.

Jag hade egentligen inte tänkt shoppa något alls denna gång eftersom det mesta jag vil ha finns tillgängligt via internet i dessa dagar, ofta till bättre priser än de som erbjuds på ort och ställe och sen slipper man ju släpa på grejorna också. Men det verkade direkt dumt att inte gå förbi XenLondon och kolla in sortimentet. Sedan förra årets besök hade jag gjort min hemläxa och kommit fram till en modell som hette Loake Waterloo (och som tyvärr upphört tillverkas),  framställd i fabriken i Kettering och med den bredare G-lästen som mina fötter behöver. Den skulle finnas i mahognyfärgat kalvskinn  och på grund av moderna tillverkningsmetoder behöva ett minimum av inslitning.

Jag hälsades välkommen i butiken som den förlorade sonen (inte mycket svenskar som handlar här, tydligen) och naturligtvis hade man fortfarande Waterloo-modellen i lager. Jag upplystes om att man inte tillverkar storleken 11.5 (fastän den uppgiften finns lite varstans) men det skulle säkert gå bra med 11, trodde man. Och det var fullständigt korrekt. De satt i stort sett perfekt och efter att ha travat fram och tillbaka över butiksgolvet en stund gjorde jag slag i saken. Att de var nedsatta från £235 till £149.99 gjorde beslutet enkelt. Däremot grimaserade butiksägaren när jag upplyste honom om att jag ämnade utsätta dem för samma komplettering med gummisulor som mina tidigare inköpta 202:or. Jag skyllde på det svenska klimatet och att min skomakare hade rekommenderat detta.

I övrigt diskuterades brexit eftersom butiksinnehavaren ville veta om vi i Sverige överhuvudtaget brydde oss, och jag försäkrade honom att vi tycker det är både synd och skam att Storbritannien lämnar EU. Själv skämdes han å sina landsmäns vägnar och hoppades på ett bra handelsavtal. Hur den irländska problematiken skulle lösas begrep han inte... Det är nog ganska stor risk att jag upprepar detta om jag kommer till London igen eftersom priserna är helt annorlunda än de i Loakes butik på Jermyn Street (som jag förstås också passerade under min London-vistelse).

Tags: ,

Design

NAFS(k):s årsmöte 21/4

by caltex 24. april 2018 18:05

I lördags hade föreningen NAFS(k) sitt årsmöte i den vanliga lokalen på Reimersholme i Stockholm. Naturligtvis var jag där och deltog, men innan hade jag min vana trogen tagit tunnelbanan till Slussen och promenerat den korta vägen till Staffars Serier för att tömma facket (som inte var övefullt, men innehöll en lagom mängd kulturgods). När jag kom fram till möteslokalen var den redan iordningsställd och man satt och tittade på några av Brors tecknade filmer. Aktiviteten tilltog dock med ökande antal anländande medlemmar.

Ola och Bror.   Medlemmar placerar sig.

Till vänster kollar Ola och Bror bildskärmen och i höger bild placerar kollusorerna ut sig.

 

Per och Johan.   

I den högra bilden syns den ena av föreningens revisorer i samspråk med kassören. Till vänster kusinerna Per och Johan.

13.13 Ankeborgstid inleddes mötet. Först var det val av funktionärer och styrelse (omval hela vägen).

Greger, Mats och Marina.

Greger, Mats och Marina fungerade som mötespresidium.

Även medlemsavgifterna förblev oförändrade. Ett visst metafysiskt resonemang om den stadgeändring som skulle antas för andra gången för att vinna lag kraft utbröt, men gick aldrig så långt som till votering. Det blev det däremot när det var dags för att rösta om den motion angående "Rättvisa åt Fnatte!" som lämnats in och som gick ut på att denna del av den samspelta treenighet som i dagligt tal kallas "knattarna" aldrig fått den uppmärksamhet som tillkommer honom, något som det måste ändras på. 

Åsa räknar röster.  Åsa rapoorterar röster.

Åsa räknar och rapporterar röster.

När rösterna räknats visade det sig att auditoriet gått helt på styrelsens linje ("ja" till att "verka för rättvisa – åtminstone när Ankeborg ligger i Sverige – åt Fnatte!", nej till det något mer tvivelaktiga "att uttala på svenskt språk ett nej, eller snarare ett nja, till hattifnattar parallellt med ett tvekanslöst ja till Fnatte!") och det är ju så det skall vara. Mötet avslutades sen för att det var dags för en paus med mingel och fika i lokalen nedre regioner.

Greger stökar i pentryt.  Tomas och Laila minglar.

Greger stökar i pentryt, Tomas och Laila minglar.

Där lade Greger sista handen vid dukningen och laddade kaffebryggaren för en andra kanna om det i termosen inte skulle räcka. Alla såg till att förse sig ordentligt och mingla på den begränsade golvytan.

Marina och Anders.

Marina och Anders hade som synes en del att prata om.

Felix och Fredrik.

Felix säger tydligen något roligt åt Fredrik.

Efter fikat skulle det auktioneras ut en rejäl mängd serietidningar, böcker och tavlor (!). Förrättare var som vanligt Anders som höll budgivningen uppe i varv.

Ett fint exemplar av en sentida Christmas Parade    Förstaupplaga av Jag Farbror Joakim.

Greger för bok och Anders sköter utropen.

Bland utropen som gick under klubban kunde märkas ett av de fåtaliga exemplaren i Sverige av New Funnies #76 från 1943 och ett relativt välhållet exemplar av Jag Farbror Joakim. Det senare kneps av Svenska Barnboksinstitutet (via förre ordföranden Åsa), den enda Jag-bok som de saknade. En sån tur att Anders klubbade i rätt ögonblick så ingen hann bjuda över!

Efter avslutad auktion.

Efter avslutad auktion.

När auktionen är över betalas det och diskuteras försäljningar och inköp. Steamboat Willie och Ola M närmast kameran. Jag stannade inte för att övervara den gemensamma middagen utan valde att försäka hinna med 18.14-tåget (vilket jag lyckades med).

Som vanligt ett trevligt och välarrangerat möte. Få se om höstmötet skall hållas i Örebro i samband med deras seriefestival. Skulle kunna ge medlemmar längre från huvudstaden en möjlighet att närvara?

Tags:

Ankism | Serier

Serieoriginal - Die Kitty Die Christmas Special 1

by caltex 15. april 2018 16:41

B-omslag för Die Kitty Die Christmas Special #1.

Ibland är det mer tur än skicklighet när man lyckas lägga vantarna på ett extra åtråvärt serieoriginal. Så var fallet med det som ses i bilden ovan, B-omslaget till Die Kitty Die Christmas Special #1, tecknat av Fernando Ruiz och tuschat av Rich Koslowski. Jultidningen var ett så kallat "stretchgoal" i Kickstartern för det senaste eposet i den attraktiva häxans historia, och fanns i två omslagsvarianter. Tydligen hade detta omslag returnerats till Rich, för det dök upp på hans hemsida i augusti förra året, långt innan själva serietidningen var publicerad.

Eftersom det hade varit exponerat i minst ett dygn hade jag inte så stora förhoppningar om att det skulle finnas kvar när jag mejlade Rich, men underligt nog hade ingen nappat före mig utan vi gjorde snabbt upp affären och jag kunde hämta ut det på posten några veckor senare (i utmärkt skick). Köpet underlättades säkert att jag står på vänskaplig fot med Rich eftersom det senare framkom att åtminstone en samlare till haft siktet inställt på detta original.

Motivet med en välsvarvad pinuppa i knät på jultomten är föga originellt, men det är väl exekverat av Fernando (som har sinne för anatomi och proportioner) och Rich. Att fyra elaka alver försöker ta livet av henne på olika sätt är å andra sidan en vinkling som har mera med Kittys otursförföljda tillvaro att göra. Men de kommer inte att lyckas i sitt uppsåt för då blir det ju inga fler Kitty-serier...

Så här såg det ut vid publiceringen med färger signerade Anwar Hanano:

Färglagt omslag till Die Kitty Die Christmas Special 1.

Färglagt omslag till Die Kitty Die Christmas Special 1.

Det tillför onekligen ytterligare en dimension även om det svartvita originalet inte direkt skäms för sig det heller. Som synes är mitt exemplar signerat av både Fernando och Dan Parent vilka båda stod för teckningarna på insidan. Även dessa tuschade av Rich förstås.

Ett i mitt tycke väldigt snyggt omslag som jag är mycket glad att ha kunnat införliva i samlingen. Klicka på bilden för att se det i större format i mitt CAF-galleri.

Tags: ,

Produkter för vård av skinnjackor.

by caltex 14. april 2018 15:55

Fett, läderolja och lädertvål.

Om man som jag är väldigt noga med att ens skinnjackor skall åldras vackert och med värdighet är det mycket viktigt att de sköts om på bästa möjliga sätt. Det är inte frågan om något hokus pokus utan i stort sett bara sunt förnuft och lite hårt arbete för att jackorna skall bli om inte som nya så i alla fall riktigt blanka och fina.

Skulle jackan ha blivit så smutsig att den inte blir ren av en lättare gnuggning med en mjuk trasa fuktad i varmt vatten så använder jag en glycerinbaserad lädertvål. Det biter på det mesta. Ha tvål på trasan och gno försiktigt tills smuts och fläckar försvunnit. Torka bort tvålen och polera lätt.

Sen är det dags för återfettning. För detta ändamål använder jag en läderolja som är mer lättarbetad och tränger in bättre i skinnet är vanligt läderfett för grövre skor. Oljan bör strykas på flödigt med en bomullstuss men jag överdriver inte. Jag är särskilt noga under ärmarna, kragen och runt knapphål/blixtlås. När hela jackan är infettad låter jag den hänga på tork i ungefär en månad i källaren där det är mörkt, svalt och torrt. När skinnet inte längre känns klibbigt är det dags att hänga in den i garderoben för sommarförvarimng. Då är jackan mjuk och smidig vid säsongsstarten i oktober. Skulle det se oroväckande torrt ut någonstans brukar jag gnida in lite skofett på dessa ställen. Det är oftast på manchetter och närmast muddar som detta är av nöden. 

Vilka produkter man använder är en ren smaksak - jag tror de flesta skinnvårdsmedel fungerar tillfredställande. Men eftersom jag inte tycker om att betala mer än nödvändigt för något har det blivit de som visas i bilden som jag använder. Ekols tvål och läderolja är mycket prisvärda och samma sak gäller för Viking Fiskarsmorning från Boston (som "alltid funnits" och var standardutrustning tillsammans med vaxfett i det militära). Tänk på att ljusa skinn kan mörkna om det fettas in så är man tveksam vad som skall användas är det en god idé att göra ett prov någonstans där det inte syns innan man börjar gnida.

Med dessa enkla åtgärder garanteras jackan ett långt liv. Vem vet, den kanske till och med går i arv?

Tags:

Design

Filmrecension - Jay and Silent Bob Strike Back

by caltex 9. april 2018 19:19

Den här är nog den geekigaste film jag sett:

Poster - Jay and Silent Bob Strike Back.

Jay and Silent Bob Strike Back
Regi: Kevin Smith
Medv: Jason Mewes, Kevin Smith, Ben Affleck, Jason Lee, Shannon Elizabeth m fl
Längd: 1 tim 45 min.

Jag kan på en gång slå fast att alla som inte sett eller har ett hum om Kevin Smiths tidigare filmer, Clerks, Mallrats, Chasing Amy och Dogma gör klokast i att inte se ”Jay & Silent Bob”. Ni kommer bara att med tilltagande irritation (och kanske ett visst mått avund) se hur en från början ganska löjlig film flippar ut mer och mer och till slut utmynnar i ett totalt kaos, allt akompanjerat av Jays (Jason Mewes) ilskna tirader om alltings djävlighet där ordet ”fuck” används synnerligen frekvent. Bara man vill så är Jay and Silent Bob inte bara en korkad film där förvirringen späs på av att vissa personer (Jason Lee, Ben Affleck, Matt Damon) uppträder i olika roller men också som sig själva, den kan också utan problem anklagas för att vara både homofobisk, misogynisk och infantil. Ändå så tycker jag att den är riktigt bra. Varför? Jo, det är helt enkelt så att Kevin Smith spenderat 20 miljoner dollar på att göra vad som nog måste betecknas som det största inne-skämtet i filmhistorien. Och jag är en av de invigda!

Figurerna Jay och Silent Bob (Smith själv) har alltid förekommit i utkanten av Kevin Smiths filmer och när de nu fått huvudrollsstatus är det bara naturligt att alla andra personer i Smiths ”View Askewniverse” dyker upp i deras egen film. För att lyckas med detta har Smith totat ihop en ganska lös historia om hur de båda vännerna blir bortkörda medelst polisorder från närbutiken vars framsida fungerat som ett andra hem för dem (Clerks) och då springer ihop Brodie Bruce (Lee) från Mallrats. Han gör dem medvetna om att serietecknaren från Chasing Amy, Banky Edwards (Lee igen) sålt rättigheterna till serien ”Bluntman & Chronic” till Miramax som ämnar göra film av den. Då dessa seriefigurer lånat sina utseenden från Jay och Silent Bob frågar Brodie hur mycket pengar de får, men inte nog med att de inte fått ett öre av Banky, de får också reda på att en massa olidliga besserwissrar på Internet skriver skit om dem på diskussionssidor får att de ”sålt sig”! Detta anser de båda är långt värre än några fattiga tusen dollar i utebliven ersättning och beslutar sig för att på de ynka få dagar som återstår innan inspelningen börjar ta sig till Hollywood och handgripligen sätta stopp för Miramax planer. Under denna vådliga färd händer det alldeles för många underliga och upprörande saker än jag vill eller skall återberätta dem, men de konfronteras med ett gäng sexiga juveltjuvar med Shannon Elizabeth i spetsen och lyckas med konststycket att bli jagade av en fanatisk viltvårdare efter att ha befriat ett större antal försöksdjur från ett läkemedelsföretag. Framme i Hollywood ställer de till en gigantisk oreda av sällan skådat slag...

Kevin Smith har aldrig gjort anspråk på att vara en stor regissör. Hans filmer har kännetecknats av ett synnerligen statiskt kameraarbete och föga originella bildlösningar. Han storhet har i stället legat i att han som ingen annan givit röst åt den generation av missförstådda unga män med knappologiska kunskaper om populärkultur vilka framgångsrikt förlängt puberteten långt upp i medelåldern och som alltid kommer att betrakta kvinnor som universums största mysterium. Han räknar sig utan tvekan själv till denna kategori och driver därför alltid hårdast med sig själv, precis som det skall vara.Jay and Silent Bob har alla dessa kännemärken även om Smith nu använder fotot lite mera innovativt än tidigare. Men det som har varit Smiths trumfkort finns fortfarande kvar också här: Den otroligt vassa dialogen och den halsbrytande humorn som aldrig lämnar någon likgiltig. Smiths filmer har aldrig varit avsedda för en bred publik, och i Sverige har de gått förbi ganska obemärkt. I hemlandet har han emellertid kultstatus.

Jag vet inte om Mewes och Smith är tillräckligt bra skådespelare för att bära upp en hel film (och en ganska tunn sådan), men Mewes kulsprutesvada kompenserar i viss mån bristen på innehåll rätt långt. Det är också befriande att se Affleck, hans ständige kumpan Matt Damon, Shannon Elizabeth, Jason Biggs, James van der Beek, Gus van Zant, Wes Craven, Chris Rock med flera driva med sig själva på ett sätt som jag aldrig sett maken till förut! Smith inte bara biter handen som föder honom, han tuggar i sig en stor del av den och spottar ut de avgnagda benen med ett sardoniskt leende. Man kan tycka vad man vill om att Jay and Silent Bob kräver rejäla förkunskaper för att fungera, men faktum är att så också var fallet med Monty Python-filmerna. Hade inte TV-serien blivit en succe kan jag svårligen tänka mig att filmerna slagit så brett som de gjorde, utan troligen betraktats som ”udda” och ”svårbegripliga”. Gillar man Smith är Jay & Silent Bob således en oumbärlig film!

Vid premiären i början av maj 2002 tyckte jag att den var en solid trea och det anser jag fortfarande är rätt betyg.

Tags: ,

Film & TV

Min bästa utflyktsmacka

by caltex 7. april 2018 13:58

Om det skulle vara så lyckligt att det finns köttfärslimpa över i kylskåpet använder jag den gärna till vad som blivit min favoritskaffning när det skall tas med något ätbart på en utfärd. Denna smörgås har fördelen att den snarast bli bättre av att ligga i picknick-korgen några timmar så dressingen verkligen tränger in i brödet och gör att alla smaker "gifter sig" på ett fördelaktigt sätt. Så här gör jag:

Utflyktsmacka steg 1.

Utöver köttfärslimpan behöver man två skivor grovt formbröd, hamburgerdressing, svarta oliver, stark sås, matfett och svartpeppar.

Börja med att fördela hamburgerdressing och matfett på två brödskivor. Här har jag använt kokosolja till vänster då den är neautral i smaken. Snåla inte på hamburgerdressingen!

Utflyktsmacka steg 2.

Skiva 3-4 urkärnade svarta oliver tunt och placera dem jämnt fördelade på brödskivan med dressingen.

Utflyktsmacka steg 3.

Skär två ganska tunna (6-8 mm) skivor av köttfärslimpan.

Utflyktsmacka steg 4.

Skivorna läggs sedan på samma brödskiva som oliverna. Trimma dem gärna så de täcker hela ytan.

Utflyktsmacka steg 5.

På den vänstra (blivande övre) brödskivan applicerar man en rejäl klick stark sås. Det får gärna vara mycket sting i den Jag använder den som jag hamstrat från Taco Bell.

Utflyktsmacka steg 6.

Ta några tag med pepparkvarnen (laddad med svartpeppar) ovanpå såsen.

Utflyktsmacka steg 7.

Lägg ihop och tryck till en kort stund.

Utflyktsmacka steg 8.

Klart! Avnjutes med lämplig dryck beroende på omständigheterna. Om det är meningen att den skall bli utflyktsmat delas den den lämpligen på diagonalen i två halvor, slås in folie och förvaras svalt tills det är dags att äta. En brukar vara lagom till lunch. Då blir man inte så däst utan orkar fortsätta med det man höll på mig även efteråt. Och riskerar inte att somna bakom ratten om man färdas i bil på hemvägen.

Tags: ,

Mat & dryck

Påskmiddag i Källfallet

by caltex 1. april 2018 10:19

Efter förra årets succé vad gäller påskfirande hemma hos Jan i Källfallet var det igår dags för att samlas igen för en upprepning. På grund av snösituationen blev det kanske inte lika vidlyftigt, men å andra sidan bjöds det på en delikat meny i goda vänners lag med många glada skratt. Jag anlände vid tretiden då förberedelserna för middagen var i full sving.

Jan gör pepparrotsgrädde till lammbogen.   Olle rostar potatis.

I köket spred vedspisen en skön värme och Leon vispade grädde med handkraft(!) som Jan sen smaksatte med pepparrot och senap. Den var avsedd för lammbogen som skulle serveras till förrätt. Utomhus rostade Olle grönsaker och potatis över öppen eld.

   Olle och Jan med färgglad cava.   Jan hackar rostade grönsaker.

Det bjöds på mousserande cava som var förpackad i en mycket färgglad flaska. När skalen svartnat på paprika & auberginer skalade Jan dem, hackade dem i småbitar och lät dem fräsa med tomater, selleri och vitlök till en smaklig röra avsedd som tillbehör till huvudrätten.

Leon, John Bark & Olle hugger in på förrätten.

Innan förrätten serverades anlände John Bark som naturligtvis hade gitarren med sig och underhöll oss medan matlagningen pågick. Vi blev så uppslukade av hans artisteri att elden i spisen slocknade och middagen på grund av detta försenades minst en kvart. Dessutom brände jag mig lätt på en av spisluckorna när jag glömde använda spiskroken vid stängningen av densamma. 

Men så blev det klart och förrätten bestående av hårdkokta ägg, rökt sik, dito lammbog, pepparrotsgrädde och körsbärstomater ställdes fram. Vi gjorde stor heder åt anrättningarna som smakade mycket bra. Lite senap i grädden hade gjort susen med smakerna.

Men tack och lov hade vi lämnat plats för huvudrätten: Kycklingfileer med kulpotatis och grönsaksröra. Det smakade underbart! Jan är en första klassens köksmästare som med hjälp av sina assistenter Olle och Leon åstadkommit stordåd i det enkla köket! Fast han anser att vedspisen är minst lika bra som en modern induktionshäll vad gäller olika värmezoner och liknande. Det gäller bara att lära sig utnyttja dem på bästa sätt. För den som inte nöjde sig med detta fanns både paj och Janssons frestelse som extra skaffning.

Konversationen runt bordet flöt lätt och ledigt och avhandlade de mest disparata ämnen som bruksdialekter, Lgr 11, lokala svartklubbar, Leons besök i New York förra året, Gröna hissen och andra cocktails samt hembygdshistoria (snudd på barnförbjudna episoder återberättades).

Strax före klockan åtta började övriga sällskapet förbereda sig på att hoppa i Jans vedeldade badtunna (temperaturen i den var då precis lagom) men jag valde att avstå från detta (man skall sluta när festen är på topp) utan tog farväl och anträdde den tre kilometer långa promenaden till Riddarhyttan. En mycket lyckad påskafton. Stort tack till alla inblandade!

Tags: ,

Mat & dryck

Snödroppe och krokus visar sig

by caltex 26. mars 2018 18:47

Snödroppe mars 2018.

Efter en naturlig tveksamhet hade till sist snödroppen behagat visa sig när jag besökte Riddarhyttan igår. Att det tagit sin lilla tid har berott på att snötäcket varit tjockt ända in till husväggen detta år och då vill den naturligtvis stanna i jorden tills detta försvunnit. Hela rabatten var ännu inte snöfri, men tillräckligt mycket för att en del av snödroppen kommit upp och slagit ut. Ett välkommet vårtecken ett år när kylan inte vill släppa greppet om landet. Det finns hopp, även om det just nu verkar en aning tröstlöst.

Gul krokus mars 2018.

Gul krokus mars 2018.

Lite längre ner mot husets västra gavel hade den gula krokusen tittat fram. Den visade sig faktiskt redan för en vecka sen och jag hade resignerat räknat med att den skulle vara uppäten av finkarna vid det här laget. De brukar tycka att det är mums med rabattens primörer! Men mot alla odds fanns den kvar, nu i fullt utslaget skick. Då börjar jag nu naturligtvis undra vad som hänt med gråsparvarna? Men troligen har de ett konstant flöde av kaloririka hampfrön vid mina grannars välförsedda fågelbord och har därför avstått från att äta krokusen. Till glädje för mig. Nu väntar jag på att den blå varianten skall titta fram ur jorden. Nästa vecka kanske?

Tags:

Powered by BlogEngine.NET 1.5.0.7 - Old School Theme by n3o Web Designers

Vem skriver här?

Jag heter Karl-Erik, är född 1962 och har alltid tyckt om att förmedla mina åsikter om allt möjligt i skrift. Här kommer jag att skriva om det mesta som roar eller irriterar mig för tillfället.

Nyckelord