Kommission: Julie Newmar som Catwoman av Fernando Ruiz

by caltex 14. februari 2018 20:30

Julie Newmar i rollen som Catwoman.

Till den senaste Kickstarterkampanjen för Dan Parent & Fernando Ruiz Die Kitty Die ingick det i mitt belöningspaket bland annat en kommission i 3/4-figur och som motiv till denna hade jag bett om att Fernando skulle göra "Julie Newmar som Catwoman". Ms. Newmar var nämligen den skådespelerska som gestaltade damen som gjorde livet surt för invånarna i Gotham City vid hela 12 tillfällen i de två första säsongerna av TV-serien Batman i mitten av 60-talet och som med sin långa och slanka uppenbarelse lämnade ett bestående (för att inte säga outplånligt) intryck på tittarna. Det spelade liksom ingen roll att Läderlappen fångade in henne och satte henne bakom lås och bom, hon var snart ute igen och ställde till med allehanda oreda i ett nytt avsnitt.

Hennes arbetskläder var en svart overall med ett skärp som Ms. Newmar på eget initiativ bar nere på höften istället för runt midjan för att accentuera sin välsvarvade figur. Att hon börjat karriären som dansare var ingen nackdel när hon skulle spela den graciösa Catwoman och detta är säkert en av anledningarna till att vad som det verkar en majoritet av mediakonsumenterna håller hennes version för att vara den bästa. Jag visste sedan tidigare att att Fernando är exceptionellt bra på att avbilda vackra flickor i blanka och kroppsnära utstyrslar, och det föll sig därför naturligt att önska sig just detta motiv. Jag tycker att han lyckats alldeles utomordentligt med uppdraget! Tyvärr syns inte det glitter som skall accentuera blänket så bra på fotot. (Glitterpenna! Vad skall de hitta på härnäst?) Läs mer om Fernandos arbetssätt och tankar om denna kommission på hans blogg (också han favoriserar Julie Newmar som Catwoman) och klicka på bilden för att se den i större format i mitt CAF-galleri.

Tags: , , ,

Film & TV | Serier

Serieoriginal - The Man From R.I.V.E.R.D.A.L.E.

by caltex 10. februari 2018 20:29

Archie #613, sidan 8.

Archie #613, sidan 8.

För ett par veckor sen levererades allt kulturgods som jag var berättigad till i Dan Parent och Fernando Ruiz Kickstarterkampanj för andra miniserien om Kitty Ravencraft där hon hamnar i Hollywood och i vanlig ordning råkar ut för diverse oknytt som önskar livet ur henne. Utöver själva boken (i inbundet utförande) och en hel massa tidningar, färgtryck och och samlarbilder (vilka alla finns redovisade här) innehöll försändelsen också ovanstående originalsida ur Archie #613 och den är från fjärde och sista delen av agentkomedin "The Man From R.I.V.E.R.D.A.L.E." av Fernando med tusch av Rich Koslowski

Fernando vet mycket väl att jag tycker att Sharry the Spygirl som hade en framträdande roll i denna historia var för bra för att glömmas bort (tyvärr blev det inget av den planerade uppföljaren) och det är säkert han som därför valt ut just denna sida åt mig. Här besöker hon tillsammans med Archie och Chuck laborationssalen på Riverdale High där Jughead är i full färd med att försöka hitta ett motgift mot zombie-serumet som drabbat Riverdales invånare... Som jag nog tidigare påpekat är hela denna story en underbar övning i innovativ sidolayout (enligt vad Fernando berättat för mig hade han fria händer att utforma den precis som han ville) och roliga bildvinklar, och denna sida är inget undantag. Och ovanpå detta Rich eleganta tuschning!

Klicka på bilden för att se den i mitt CAF-galleri.

Tags: ,

Serier

Kommission: Surfin' with Sabrina av Bill Galvan

by caltex 30. januari 2018 19:49

I nummer 17 av Sabrina the Teenage Witch från 1998 använde min favorithäxa sin magi för att bli medlem i Josie & the Pussycats med oanade förvecklingar till följd. Men efter att i december haft en period där jag rotade fram mina gamla Beach Boys och Jan & Dean-plattor och låtit dem gå varma på skivtallriken under någon vecka slog det mig att det hade varit mycket mera passande om hon trollat in sig i bandet under den korta tid i början på 60-talet då surf-musiken stod på sin absoluta höjdpunkt.

Sabrina uttalar trollformel.

Sabrina uttalar trollformel för att gå med i the Pussycats (Dan DeCarlo).

När hon väl kommit med i bandet skulle det troligen vara en smal sak att fortsätta använda sig av magi för att förvrida huvudet på den legendariske skivbolagsdirektören Bob Keane vars etikett Del-Fi Records släppt skivor med  surfbanden The Surfaris, The Lively Ones and The Centurions och på så sätt ordna till ett skivkontrakt. Då jag föreställer mig att de utan tvivel skulle få spela in en hel LP inställde sig då frågan hur omslaget till denna skulle ha sett ut? Jag skickade denna frågeställning vidare till min gode vän Bill Galvan som i det förflutna visat sig kunna tolka mina förslag på bästa möjliga sätt. Svaret kom omedelbart: "I think that sounds like a great commission idea!" Han skred genast till verket med endast några vaga riktlinjer och inspirationskällor från mig som ledning. Efter att ha mejlat fram och tillbaka några gånger kunde vi enas om motiven för fram- respektive baksida. Nästa steg var att jag hittade på några lämpliga titlar för låtarna på skivan och när dessa inkorporerats i Bills skisser var det dags för tuschning och färgläggning.

Även fast jag fått några foton som förhandsinformation blev jag glatt överraskad när de anlände i posten:   

Surfin' With Sabrina, framsidan.

Surfin' with Sabrina, framsidan.

Framsidan visar Sabrina Spellman tillsammans med sina fastrar Zelda och Hilda samt katten Salem stående på framrusande surfingbrädor på toppen av en stor våg. Sabrinas bikini är som tagen ur ett modemagasin från 1964 medan hennes fastrar har iklätt sig något från anno dazumal. Salem ser tämligen förskräckt ut, men det är förståeligt med tanke på att katter normalt inte tycker om att befinna sig så här nära stora mängder vatten. Naturligtvis matchar även deras surfingbrädor utstyrslarna. En bild som förmedlar otvetydiga vibbar av sol, värme och allmänt skoj.

Baksidan med Josie & the Pussycats.

Baksidan med Josie & the Pussycats.

På albumets baksida har Josie, Valerie och Melody grabbat tag i en surfingbräda dekorerad med bandets namn och det fläckiga mönster som är deras scenkostymers signum. De är helt klart inspirerade av hur Beach Boys poserade på samma tema när de tog omslagbilden till albumet Surfer Girl från 1963 men är på väg åt andra hållet jämfört med detta. Här finns även låttitlarna för respektive sida listade (det vållade en hel del huvudbry att hitta på "magiska" surflåtar) samt Del-Fis logotyp. Jag kan mycket väl tänka mig att man för att få till dessa bilder reste från Massachusetts (där det under surfsäsongen är lite för kallt för att inte ha våtdräkt) till Kalifornien och fotograferade vid samma plats som där Beach Boys poserat: Paradise Cove norr om Malibu.

Ännu en strålande kommission från Bill. Den kan ses i större format i mitt CAF-galleri om man klickar på bilderna. Det grämer mig faktiskt lite att jag inte kan lyssna på den. Jag är säker på att den skulle toppat försäljningslistorna om den verklgen existerat...

Tags: , , , ,

Serier

Teori om Kalle Ankas bilnummer

by caltex 18. januari 2018 18:50

Känd nummerskylt.

När jag i September förra året besökte Klassikers bilträff på Wenngarns slott träffade jag författaren George Johansson som jag hyser stor beundran för. Under vårt samtal kom vi naturligtvis in på ämnet Kalle Anka och bilar, något som jag sedan tidigare visste att han har bra koll på. När jag gör mig klar att säga adjö får jag frågan -Du vet väl vilket bilnummer Kalle Anka har? -Visst, svarar jag, det är ju 313! -Vet du var det kommer ifrån då? -Nej, vardå? -Det är riktnumret till Detroit! Carl Barks hade koll på saker och ting! (Detroit har varit centrum för USA:s fordonsindustri i mer än hundra år.)

Detta är ju något av en världssensation, så när jag kommit hem börjar jag naturligtvis forska i ämnet. Det visade sig att det moderna nordamerikanska riktnummersystemet (förkortat NANP) introducerades 1947 och just riktnumret 313 hade tilldelats sydöstra delen av staten Michigan där ju Detroit är den största staden. Men årtalet verkade lite väl sent påtänkt för numret på Kalles bil. Visst hade jag sett det i tidigare sammanhang någonstans?

Jag använde mig då av en åtgärd som varje person som forskar i dessa ämnen förr eller senare måste ta till: Man skickar ut frågan på ankism-listan! Där fick jag benägen hjälp av kollusorerna Per Starbäck, Anders Berglund, Stefan Diös och Bror Hellman som alla visste att berätta att numret först synts till 1940, långt tidigare än riktnummersystemet. Det exakta datumet (22/3)levererades av både Per (som sett det i Kalle Anka - dag för dag 1940) och Hampus Johansson som hittat detta i INDUCKS och därmed var saken klar. Talesättet "kolla aldrig en story för då kanske den spricker" hade ännu en gång besannats.

313 debuterar.

313 debuterar 22:a mars 1940.

Men kanske inte ändå? Sista ordet kom från kollusor Hanna Strömberg som med obönhörlig logik slog fast "De har naturligtvis valt Detroits riktnummer efter Kalle Ankas bil". Och varför inte? Jag kan mycket väl föreställa mig att någon skojfrisk ingenjör på AT&T när det var dags att bestämma riktnumret för Detroit valde en sifferkombination som han sett på seriesidan. Tills någon bevisar något annat tycker jag det kan gälla!

Tags:

Fordon | Serier

Snedtänkt med Kalle Lind om Lilla Fridolf

by caltex 13. januari 2018 16:05

I torsdags nåddes något av en kulmen på lanseringen av Johan Andreasson och Göran Everdahls Lilla Fridolf-lunta då det avsnitt av podcasten Snedtänkt som de spelade in för en tid sedan släpptes för nedladdning/lyssning. Att de var med är i och för sig inte så konstigt då ämnet väl faller inom programmets intressesfär (med rika möjligheter till intressanta stickspår) och programledaren Kalle Lind medverkar i bokens artikelblock med en biografi över seriens författare Rune Moberg.

Naturligtvis blev det ett alldeles utmärkt program. Göran och Johan var välartikulerade och pålästa och kunde därför elegant och kvickt ("kvickt" som i "roande") svara på Kalles frågor och hänga med i hans många gånger halsbrytande associationer. Utan att avslöja för mycket kan jag hålla med om att programbeskrivningen är tämligen adekvat: Det dras paralleller till Hergé och Edward Albee, det spekuleras vilt i uppkomsten av ordet ”toffelhjälte”, det mynnar ut i TV-shop. Dagmar Ebbesen får sin tribut, liksom förstås Chester Gould. Carl Barks! Mary Pickford! Madonna! Jaroslav Hasek! Doro! Ett mycket namntätt avsnitt!

Utöver dessa omnämns också den inte helt okände Anders Berglund och även bloggens ägare i programmet. Det måste betraktas som både oerhört smickrande och meriterande! Men säger samtidigt något om vilken kvalitet och bredd det står för (fastän det alltid påstås vara "smalt"). Jag är just nu väldigt stolt över detta. Men nog med skryt! Jag uppmanar alla att själva övertyga sig om avsnittets förträfflighet. Klicka på knappen nedan för att lyssna:

;

Tags: , , ,

Film & TV | Serier

"Festliga" slipsar

by caltex 16. december 2017 12:31

På 90-talet hände det relativt ofta att jag var ute och representerade med kunder och leverantörer och då var det i regel lämpligt att bära slips. Naturligvis måste jag ändå protestera lagom lätt mot denna formalitet, och det gjorde jag genom all låta slipsen vara något mindre formell än resten av utstyrseln. Framför allt var det dessa två slipsar som jag använde mig av:

Joakim & Snurre.

Slipsar med tecknad film/serie-motiv.

De hade båda motiv från de tecknade filmerna och disney-seriernas värld och brukade alltid locka fram ett och annat ofrivilligt leende när de bars i mera officiella sammanhang. Själv har jag aldrig hymlat om mitt intresse för dessa företeelser, så de kändes aldrig som någon sorts maskeradkostym utan mera som en naturlig förlängning av personligheten (vilket också var meningen).

Slips Snurre Sprätt

Slips med Snurre Sprätt/Bugs Bunny.

Slipsen med Bugs Bunny (Snurre Sprätt på svenska) köpte jag i en Warner Brothers-butik i Los Angeles i början av 90-talet. Motivet där Bugs håller i en Oscars-statyett är troligen inspirerat av kortfilmen What's Cookin' Doc? från 1944 där Bugs ställer till oreda vis utdelningen när han blir snuvad på den statyett han trott vara kassaskåpssäker. Grått och vinrött är ju en kombination som alltid fungerar och som är helt naturlig eftersom Bugs gärna uppehåller sig i biosalonger där rött brukar vara den dominerande färgen...

Slips med Joakim von Anka.

Men den slipsen som jag oftast hade under kragen var den i bilden ovan med Joakim von Anka. Hur underligt det än kan låta hittade jag den hos Hennes & Mauritz på hemmaplan i Västerås, men hur den hamnat där har jag ingen aning om. Motivet är en klassisk pose av Vicar (pseudonym för Victor José Arriagada Ríos) som visar Joakim på språng med käppen i högsta hugg. Men det är det innovativa mönstret med penningsäckar och parallella linjer som utmynnar i ett dollartecken som jag yycker "gör" hela slipsen. Den här händer det att jag fortfarande använder någon gång om året när tillfälle bjuds. Jag har aldrig sett den i något annat sammanhang så jag misstänker att den inte hade alltför stor upplaga.

Tags:

Design | Serier

Serieoriginal - Valkyrie av Brent Anderson

by caltex 9. december 2017 13:59

Åtskilliga av mina serieoriginal är förknippade med en historia om hur själva anskaffandet gick till, och ofta involverar denna upphovsmannen på något sätt. Här är ett bra exempel:

Valkyrie av Brent Anderson & Enrique Villagran.

Valkyrie av Brent Anderson & Enrique Villagran.

San Diego Comic-con 1996, fredag eftermiddag. Jag tittade förbi Brent Anderson som satt vid sitt bord i Artists Alley och såg ensam och övergiven ut.

Jag passade på att uttrycka min stora uppskattning för hans arbete och framhöll då speciellt Somerset Holmes och frågade om han hade något till salu från den? Så var tyvärr inte fallet, men Brent plockade då fram en stor pappkartong, proppfull med alla möjliga original från lite mindre kända grejor han gjort: -Allt i lådan kostar mellan $10 - $40! Kolla om det är något du gillar! Jag började metodiskt gå igenom lådans innehåll och där fanns bland annat flera sidor från den miniserie om Valkyrie han tecknade efter Chuck Dixons manus 1988. Tuschade gjorde Enrique Villagran.

Den som ses i bilden ovan kunde jag absolut inte motstå (mycket action med seriens lättklädda skurk, The Cowgirl), och priset var också överkomliga $20. Sen diskuterade vi Brents svenska rötter en stund innan jag drog vidare.

Samma kväll fick han tillsammans med Kurt Busiek sitt första Eisner-pris för Astro City.

Dagen därpå slog det mig att jag inte bett att få sidan signerad, så glad i hågen travade jag tillbaka i riktning mot Brents bord, bara för att där mötas av en kö om cirka tjugo personer som efter hans nyvunna berömmelse formligen slet de kvarvarande originalen ur händerna på honom. Han hade tydligen också haft vett att jacka upp priset. Nåväl, som ordentlig svensk placerade jag mig längst bak i kön för att invänta min tur, men när detta observerades av Brent tyckte han tydligen inte alls att det gick för sig, utan reste sig upp och tecknade åt mig att glida förbi kön. Väl framme framförde jag mitt ärende och Brent gjorde en tämligen stor affär av signeringen och viftade också med originalet så resten av kön skulle få en ordentlig titt på det, samtidigt som han påpekade "att det hade jag minsann köpt av honom igår". Ett besviket mummel bredde ut sig i kön men jag kände mig ganska nöjd med mig själv...

2010 fick jag till slut en Somerset Holmes av Brent i form av ett bidrag i min skissbok.

Tags: , ,

Serier

Lilla Fridolf på Serieteket 26/11

by caltex 30. november 2017 19:45

Det har varit mycket Lilla Fridolf på sistone - vilket är helt rätt med tanke på den strålande samlingsvolymen Olsson förlag har publicerat. När planerna började bli halvoffentliga på vårkanten detta år hörde Ola Hellsten från Serieteket av sig och lät förstå att han gärna skulle vilja anordna någon sorts evenemang på sin institution i samband med utgivningen. Det utmynnade i att Göran Everdahl och Johan Andreasson på eftermiddagen den gångna söndagen gästade Kulturhuset i Stockholm för att intervjuas av Ola om historien runt Lilla Fridolf, de olika inkarnationerna (radio, serie, film) och hur det kom sig att de blev förläggare och gav ut denna bok.  Jag citerar vad som stod i inbjudan:

"Lilla Fridolf brukar väl allmänhet inte nämnas i samma andetag som de största seriekonstverken, men journalisten Göran Everdahl och serieskaparen Johan Andreasson fann så många intressanta kvalitéer särskilt i de tidiga julalbumen – inte minst de spänstiga teckningarna av Torsten Bjarre – att de bestämde sig för att ge ut en samlingsbok på eget förlag. Samtliga album från åren 1958–1970 samlas nu i en inbunden lyxutgåva som i allra högsta grad visar respekt för Lilla Fridolf!
Everdahl och Andreasson berättar om Lilla Fridolf som populärkulturellt fenomen och Torsten Bjarres konstnärliga gärning. Samtalsledare är Serietekets Ola Hellsten
."

Det måste jag naturligtvis närvara vid så jag tog tåget mot Stockholm och passade på att fördriva restiden med att lyssna på ett avsnitt av radioserien Lilla Fridolf. Antagligen undrade mina medpassagerare vad som var så roligt? Efter att ha intagit en lättare lunch hos Burger King på Vasagatan (och för första gången beställt via en display istället för över disk) begav jag mig till Sergels torg och Kulturhuset där jag tog rulltrappan till andra våningen och klev in i Serietekets lokaler. Den ena förläggaren var redan på plats:

Johan Andreasson vid välfyllt bord.

Johan Andreasson vid välfyllt bord.

Johan hade packat upp böcker, T-shirts och en kaffemugg. Göran skulle ha med sig mer kulturgods (inklusive muggar) när han behagade anlända. Jag misstänkte att muggen skulle bli populär och förskottsbetalade för att vara säker på att kunna lägga vantarna på ett exemplar. Anders Berglund dök också upp (självklart) samt andra kändisar i den svenska serievärlden.

Elin Jansson, Magnus Knutsson, Ola Hammarlund med flera..

Elin Jansson, Magnus Knutsson, Ola Hammarlund med flera.

Här kan ses hur bland andra Elin Jansson, Magnus Knutsson och Ola Hammarlund ser till att förse sig med allt som krävs för att kunna anamma "the ultimate Lilla Fridolf Lifestyle". Det gjordes många affärer, men i god tid före klockan två bröts kommersen, då det nu var det dags att börja förberedelserna på scenen och för publiken att ta plats. Jag och Anders (tillsammans med Per Vedin) slog oss ner på första raden till höger.

Göran och Johan provar ut sina headset.

Göran och Johan provar ut sina headset.

Ola frågar och Göran & Johan svarar.

Ola frågar och Göran & Johan svarar kunnigt, sprituellt och vältaligt.

Göran & Johan vända mot publiken.  

Göran och Johan vänder sig både mot publiken och mot utvalda Fridolf-illustrationer.

Göran, Johan och den franska kabarén.   Göran & Johanoch en känslosam bild.

Göran, Johan och nägra representativa serierutor av Torsten Bjarre.

Ola är en utmärkt samtalsledare och hade förberett några intressanta frågeställningar som Göran och Johan inte hade några som helst problem att prata omkring. Trots den knappt tilltagna tiden, en timme, kändes det som man hunnit med att i alla fall snudda vid de flesta aspekter som kan tänkas om Fridolf, hans upphovsmän och mödorna i förläggarbranschen. Det fanns till och med tid för lite frågor från publiken innan det var oåterkallerligen slut.

Därefter vidtog ytterligare kommers, och precis som jag förutspått sålde muggarna slut. Man lovade dock att beställa hem flera. På grund av Olsson förlags uppgörelse med Egmont får de dock bara säljas vid event liknande detta. Men till sist packades resterande grejor ihop och det var dags att runda av. Jag tog tåget som gick strax före halv fem tillbaka till Västerås, och tack vare att det stod inne på spåret tidigt kunde jag sitta hela vägen. Blir det fler intressanta arrangemang på helgen i Serieteket är det stor risk att jag upprepar denna utflykt.

Tags: ,

Serier

Powered by BlogEngine.NET 1.5.0.7 - Old School Theme by n3o Web Designers

Vem skriver här?

Jag heter Karl-Erik, är född 1962 och har alltid tyckt om att förmedla mina åsikter om allt möjligt i skrift. Här kommer jag att skriva om det mesta som roar eller irriterar mig för tillfället.

Nyckelord