Agent X9 Specialalbum 2017

by caltex 22. september 2017 19:40

Agent X9 Specialalbum 2017

Agent X9 Specialalbum 2017.

Häromdagen levererades årets utgåva av Agent X9 Specialalbum direkt från redaktionen, och som vanligt är det väldigt spännande att få ta del av vad Germund och Joakim hittat på. Omslaget är tecknat av Henrik Sahlström (Romero har numera tydligen pensionerat sig från detta uppdrag) och på insidan av omslaget finns en illustration av Frank Robbins hämtad från publikationen Famous Artists and Writers of King Features Syndicate, utgiven 1946, som ger en fingervisning om vad redaktörernas "lekstuga" resulterat i denna gång.

Albumet inleds dock som brukligt är med Modesty Blaise. Avsnittet "Spindeln i nätet" närmare bestämt. Gick i Evening Standard under andra hälften av 1983 och är för ovanlighetens skull tecknad av Neville Colvin (som svarade för detta mellan 1980 och 1986). Modesty och Willie tampas här med knarksmugglare i Karibiska havet som använder de små öarna som mellanlandningsplatser på vägen till USA med sin lukrativa last. Utan att spoila för mycket kan jag väl ändå nämna att det mellan all action också är en variation på vad som i deckarsammanhang brukar kallas LSP (=least suspected person). Habilt, men inte mycket mer. Colvin är ingen dålig tecknare, framför allt är han bra på ansikten som han inte tvekar att ge lätt karikerade drag a la Jim Holdaway, men hans något skissartade stil blir ibland väldigt grötig vilket försvårar läsningen.

Men sen blir det andra bullar! Som överraskning i detta album bjuds det på två äventyr med Frank Robbins' Johnny Hazard, en serie som inte behöver någon närmare presentation eftersom den har en lång publiceringshistoria i Sverige. Det första är "Pass till paradiset" som i original löpte mellan april och oktober 1950 och faktiskt aldrig återgivits för en svensk publik tidigare. Det är en rafflande historia där Johnny och hans följeslagerska Velvet kommer en komplott med inslag av opiumsmuggling på spåren mitt ute på bondlandet i Burma. Innan de vet ordet av är Johnny efterlyst för mord och de jagas både av den burmesiska polisen och diverse banditer som är allierade med opiumsmugglarna. När de kommer fram till Rangoon blir det riktigt hett om öronen...  Jag har full förståelse för att Germund & Joakim gärna vill bjuda läsarna på något unikt, men rent krasst var flera av de nästkommande Johnny Hazard-äventyren ännu bättre (här började Robbins verkligen få upp ångan) vilket troligen är anledningen till att de gick i tidningen Fantomen under slutet av 60-talet. (Ett bra index finns här.)  

Den andra episoden är hämtad från nummer sju av den kortlivade Johnny Hazard-serietidningen från slutet av 40-talet och är tecknad av Charles Raab. Mer att betrakta som rolig kuriosa men visst fattar jag att redaktörerna är ganska malliga över att ha restaurerat den till ett så fint skick att den låter sig återges i svartvitt. Albumet avslutas med en hel sidas presentation av Frank Robbins, signerad Joakim. Även om jag delvis är part i målet tycker jag att det är få seriepublikationer som levererar lika mycket högkvalitativ underhållning till ett så konkurrenskraftigt pris som denna. Tar man tid på sig och riktigt njuter av Robbins teckningar är det minst ett par timmars trevlig läsning man har framför sig om man investerar i albumet. Jag hoppas redaktionen får fortsätta att ha "lekstuga" flera år än!

Tags: ,

Serier

Serieoriginal av Terry Dodson & Joëlle Jones

by caltex 19. augusti 2017 16:24

Jag hade verkligen inte planerat att köpa serieoriginal av Terry Dodson detta år (jag lever fortfarande högt på Sabrina-kommissionen från 2015) utan tänkt inskränka mig till årets specialtecknade konsttryck, men då jag bläddrade i hans medhavda mappar med allehanda seriekonst visade det sig att att sidan 5 från nummer tre av Red One fortfarande var tillgänglig. Den gick inte att motstå, så det blev affär.

Red One #3, sidan 5.

Red One #3, sidan 5.

Då jag inte på långa vägar hade den mängd kontanter som behövdes i plånboken och inte ville betala transaktionsavgifterna i amerikanska bankomater lyckades jag till att börja med spärra mitt PayPal-konto innan Terrys bordsgranne Aaron Lopresti förbarmade sig och lät oss använda hans iPhone med vidhängande kortdongel. Terry tyckte att jag väl kunde ta med sidan och betala honom när jag kommit hem till Sverige, men det hade känts helt fel (även om jag var smickrad av att jag hade en så bra kreditvärdighet).

Själva sidan är ett skolexempel på hur en biljakt skall iscensättas för att förmedla ett intryck av mycket hög hastighet och samtidigt lätta upp den med lite "rolig" dialog (som dock inte syns här). Sekventiellt bildberättande när det är som bäst, och fruktansvärt snyggt tuschat av Terrys bättre hälft Rachel (som hade stannat hemma i år efter att ha varit i San Diego flera år på raken).

Lady Killer 2 #4, sidan 12-13.

Lady Killer 2 #4, sidan 12-13.

Joëlle Jones har gjort det välkomponerade två-sidesuppslaget till något av ett kännemärke i sin serie Lady Killer så när detta ur nummer 4 (sidan 12-13) blev till salu slog jag till endast minuter efter att det annonserats via Cadence Comic Arts twitterflöde. Men då jag inte var pigg på att utsätta dem för riskerna med en leverans mellan två världsdelar fick de ligga till sig hos kollusor 635 i Oakland där jag sen hämtade upp dem och tog med dem till San Diego för den obligatoriska signeringen av upphovsmannen (som efter en stund kom ihåg vem jag var från Örebro).

Sekvensen där huvudpersonen avlivar en dansös i omklädningsrummet på en burlesque-teater är rätt läskig (som Joakim Gunnarsson mycket träffande påpekat) men väldigt bra tecknad och berättad. Ms Jones har sagt att hon lade ner alldeles för mycket tid på att hitta interiörbilder från denna miljö, men när man ser resultatet är jag glad att hon gjorde sig omaket. Det kryllar av små detaljer som man bara ser om man börjar studera sidorna på närmare håll (band annat hintas det att orsaken till damens frånfälle kan vara en försmådd man och en vårdnadstvist). Den är ännu hemskare i färg.

När jag visade sidorna för Don Rosa var hans kommentar att "it looks like something out of a pre code comic" och han om någon borde ju veta dylika ting.

Klicka på bilderna för att se sidorna i större format tillsammans med en del kompletterande bilder i mitt CAF-galleri.

Tags: , ,

Serier

Serieoriginal av Dan Parent & Fernando Ruiz

by caltex 19. augusti 2017 15:52

Under Comic-con återfinner man Dan Parent & Fernando Ruiz bakom bord F-12 (inte långt från Scott Shaw!, Sergio Aragonés och Mark Evanier) där de säljer allehanda serierelaterade ting. Både från den egna Die Kitty Die, men även mycket med ursprung hos Archie Comics ("don't ask don't tell"-policyn angående copyright på kända seriefigurer fungerar alldeles utmärkt). Dan är en av de få som tecknar i den traditionella Archie-stilen och som fortfarande jobbar åt förlaget efter rebooten för ett par år sen, medan Fernando då blev entledigad och sen dess inte försitter ett tillfälle att berätta vad han anser om den nuvarande inriktningen och företagsledningen (inga snälla saker).

Då båda två hade tagit med sig försvarliga buntar serieoriginal är det inte så konstigt att det blev en del tillägg till min samling efter att ha tittat igenom dessa (redan på torsdag förmiddag eftersom jag inte kunde riskera att någon godbit skulle undgå mig), allrahelst eftersom de är attraktivt prissatta.

Your Pal Archie #1, sidan 10.

Your Pal Archie #1, sidan 10.

Sidan 10 ur första numret av den vid denna tidpunkt ännu ej utkomna Your Pal Archie av Dan Parent (distribuerades veckan därpå). Tanken är att denna titel skall innehålla serier mer i linje med hur det var förr, bara lätt uppdaterade vad gäller figurernas utseende (Jugheads släktskap med Maynard Krebs och Norville Rogers är tydligare här). Denna sekvens ger stort utrymme åt Archies vintage 1964 1/2 Ford Mustang (som ju inte var speciellt värdefull när han skaffade den i början av 80-talet men nu är en dyrbar veteran) och var en del i min Kickstarter-belöning för den senaste Die Kitty Die-miniserien.

Die Kitty Die #1 sidan 6.

Die Kitty Die #1 sidan 6.

Die Kitty Die #1 sidan 8.

Die Kitty Die #1 sidan 8.

Och på tal om Die Kitty Die: Två sidor (6 & 8) ur nummer ett av den första miniserien som kom förra året. Huvudpersonen är deprimerad för att hennes serietidningar inte säljer som i fornstora dar, och situationen förbättras inte när hon blir av med alla sina kläder på grund av icke auktoriserat utövande av magi. Tecknat av Fernando Ruiz och tuschat av Rick Koslowski.

Archie #612 sidan 6.

Archie #612 sidan 6.

Jag har sen förra året legat efter Fernando med önskemål om att han skulle leta rätt på de bästa sidorna ur agentparodin "The Man From R.I.V.E.R.D.A.L.E." med Sharry the Spygirl, men eftersom han är en upptagen man tog han med sig en del av dem till San Diego så jag kunde leta själv istället. Och som ses här ovan hittade jag en av det två jag helst ville ha. En så'n tur! Från Archie 612 (sidan 6) där man får se hur hon (Sharry the Spygirl alltså) verkligen är en mästarinna på förklädnader. Naturligtvis tuschat av Rich. Extra plus för den fantasifulla layouten (vilket är genomgående i hela miniserien och ingen engångsföreteelse just här).

Klicka på bilderna för att se sidorna i större format tillsammans med en del kompletterande bilder i mitt CAF-galleri.

Tags: , ,

Serier

SIS 2017 - Årets festivalfynd

by caltex 15. juni 2017 18:39

Tyler Cross, Tjejerna på Höjden, Mildh & Fromm. Utställarbrickor samt Siri-knapp.

Här ovan ses mina tämligen blygsamma inköp på årets seriefestival. Som vanligt måste jag ta mina begränsade utrymmen med i beräkningen när det beslutas om vad som skall införlivas i seriebiblioteket, men i år var det ganska ekelt att bestämma sig för detta:

Tyler Cross från Albumförlaget såg ut som den typ av kriminalserie med inslag av noir som jag brukar tycka om, så den var självskriven eftersom förläggare Jonas Anderson börjat göra förhandsreklam för den redan när den låg på tryckeriet. Blir säkert bra som sommarläsning!

Frida Malmgrens Tjejerna på Höjden hade jag avsiktligt skjutit upp inhandlandet av till detta tillfälle så att hon skulle få chansen att signera den åt mig. Vilket hon också gjorde. Jag tycker minst lika bra om denna som jag gör om Lina Neidestams Zelda. De har vissa beröringspunkter, men humorn i dem skiljer sig åt en del. I Zelda känns det som det är på riktigt medan huvudpersonerna i Tjejerna på Höjden alltid verkar lätt distanserade från verkligheten de lever i.

Att lyckas skriva en intelligent och actionspäckad äventyrsserie som utspelas i Sverige och få den publicerad i Fantomen är en rejäl prestation, så när Ades Media ger ut Göran Semb & Carlos Pedrazzinis Mildh & Fromm i en samlingsvolym måste man helt enkelt investera i denna. Att Göran satt och signerade gjorde beslutet ännu enklare. Hans bakgrund i Hemvärnet borgar för att alla vapen och annan stridsutrustning är korrekt återgiven. Det är också Uppsalamiljöerna, men det är tydligen Google Earths förtjänst. Också att hänföra till kategorin "semesterläsning".

Längst ner årets utställarbrickor, både den officiella och den jag framställer för NAFS(k):s räkning i min egenskap av festivalgeneral. Och en Siri-knapp som jag förärades av Per Demervall.

Lomax av Falke.

Lomax från www.parallaxcomic.com i min skissbok.

Det blev även som jag nämnt ett bidrag i min skissbok av Falke som avbildade hjälten i den egna webbserien Parallax comic, Lomax. Ett i sanning välkommet tillskott. Jag fick också ett löfte om att det nog skulle gå att ordna en kommission trots rejäl arbetsbörda, så det skall jag höra av mig om så fort jag hinner. Klicka på bilden för att se den i större format i mitt CAF-galleri. Och därmed läggs ännu en seriefestival till handlingarna!

Tags: ,

Serier

SIS 2017 - Söndag 19/5

by caltex 11. juni 2017 17:40

Söndagen inleddes med att jag och Greger tog tunnelbanan till Odenplan och därifrån promenerade i morgonsolen på Odengatan tills vi kom fram till konditori Ritorno där vi räknade med att kunna få oss en lagom stor frukost. Jodå, det skulle gå bra, men eftersom jag bespetsat mig på en grillad macka och grillen just slagits på hann Greger avsluta sin måltid innan min ens var påbörjad. Den var dock så riklig att jag utan problem skulle kunna äta sen lunch också idag. I Kulturhuset var Mats, Johan och Olof redan på plats, men det var inte oroväckande mycket besökare (än så länge).

Mats, Johan och Greger.   Jens Lindell besöker NAFS(k).

Här har Mats och Johan tagit plats bakom bordet för att senare när vi fick besök av Jens Lindell ersättas av Greger. Intresset för vår förening var större än vanligt och vi fick sälja ett tjugotal (k)urirer samt kompletta uppsättningar av amerikanskt kulturgods som annars bara ligger och samlar damm. Flera exkollusorer lovade också att överväga ett återinträde i föreningen. Framtiden får utvisa vad som blir av detta. Överlag verkade intrycket vara att det var en högre besökssiffra än det vanligtvis är på söndagen, inte alls lika loj stämning som det brukar vara.

Per Demervall, Patric Nyström och Fabian Göranson.

Då jag lovat Per Demervall och Patric Nyström att komma och lyssna på när de intervjuades av Fabian Göranson om sin barnserie Siri tog jag mig ner till Plattan-scenen i god tid före utsatt starttid. Per och Patric infriade löftet från gårdagen att berätta om det nya albumet som är på gång (och som får titeln Siri och Mimers brunn) men förmedlade också en rejäl mängd information om bakgrunden till Siri och dess tillblivelse. Upprinnelsen var ett havererat försök att göra serie av Runer Jonsson & EWK:s barnboksfigur Vicke Viking (de tyska rättighetsinnehavarna ville detaljstyra) som istället utvecklades till Siri & vikingarna. Så kan det gå! Jag avstod från att ställa frågor för att spara tid och hastade uppför rulltrapporna till foajén där...

Göran Semb & David Haglund.

... Göran Semb samtalade med David Haglund om sin actionserie Mildh & Fromm som det nu publicerats tre avsnitt av i Fantomen och som också kommit ut samlade från Ades Media. Alla som känner Göran vet att han har talets gåva så jag hoppades att jag inte missat allför mycket under den kvart det pågått när jag anlände. Det är för övrigt ingen överdrift att påstå att publiken nog var festivalens mest homogena vid något evenemang: vita medelålders män så långt ögat nådde. Vi fick oss en rejäl dos teori om hur man undviker de vanligaste klichéerna och missförstånden i actiongenren (mycket i serien är hämtat från det man får lära sig i Hemvärnet) och också en lektion i hur det går till att samarbeta med en tecknare på andra sidan jorden. Google earth är utmärkt för att slippa ta en massa referensbilder på miljöer, bland annat.

Bror Hellman och Björn Wahlberg.   Staf Gaines och Jenny Berggrund.

Jag tog ett varv i Hörsalen (och reserverade ännu en flaska läsk hos Ola Forssblad) och såg bland annat att Stef Gaines och Jenny Berggrund delade bord i år. Som vanligt är det svårt att få ögonfäste på Stef som verkar vara överallt, hela tiden. Hos Seriefrämjandet Stockholm förtvivlade Bror Hellman över mina försök att regissera Bjön Wahlberg (förstår inte varför, det blev ju bra).

Håkan Storsaeter, Johan Ragnarsson, Jan Hoff och Daniel Lenneér.

På hörnscenen i Hörsalen var det utfrågning av redaktionen för Svenska Superserier. Håkan Storsaeter, Johan Ragnarsson och Daniel Lenneér grillades av Jan Hoff (stående).

Esjörn Jorsäter och Johan Andreasson.

Eftersom jag speciellt frågat efter det hade Johan Andreasson uppmanat Esbjörn Jorsäter att ta med några original från serien Siffe som gick i dåvarande SIF-tidningen i slutet på 80-talet. Då jag kände manusförfattaren (Johans bror Lars) var jag lite behjälplig med manusidéer från tillverkningsindustrin och det var verkligen trevligt att nu nästan 30 år senare kunna införliva det original som Esbjörn håller upp i min samling. Johan kollar sin telefon och ignorerar fotografen.

Sara Bergmark Elfgren och Karl Johnsson signerar Vei.

Det var ingen brist på intresserade när Sara Bergmark Elfgren och Karl Johnsson signerade sin fantasyserie Vei hos Kartago. Kön ringlade lång. Jag bröt sen för en kortare lunch hos Burger King där jag träffade Shin Mustafa som satt vid bodet intill och också var på rymmen från sitt (och Sissel Gustafssons) bord i Hörsalsfoajen. Jag återvände till Kulturhuset och Plattan-scenen för nästa programpunkt jag ville se var denna:

Sofia Olsson presenterar Harry Anderson och Sissel Gustafsson.   Sofia Olsson, Harry Anderson och Sissel Gustafsson.

På Plattan-scenen frågade Sofia Olsson ut Harry Anderson och Sissel Gustafsson om deras nya seriealbum Livet är inte alltid Hawaii och Stackars pappa som båda handlar om ämnet alkoholism i olika former. Som synes av bilderna blev det uppsluppet med många skratt trots (eller kanske tack vare) det tunga ämnet. Sissel berättade senare på dagen att Rabén & Sjögren sålt slut på alla ex av hennes album de tagit med sig, så de hade hävisat köparna till hennes bord där de också tagit slut. Det nåste vara roligt att göra en sådan succé.

Falke med min skissbok.

Tidigare under dagen hade jag lämnat min skissbok hos Falke som lovat att åstadkomma något i den, och det var nu hög tid för avhämtning. Som synes i bilden blev det hjälten i den egna webserien Parallax, Lomax. Närr jag beklagade mig över att jag missat när kommissionslistan var öppen blev jag uppmanad att mejla mina önskemål så kanske det skulle gå att ordna något. Det skall jag göra vilken dag som helst!

Yvette Gustafsson säljer seriealbum.   Mikael Grahn med Dix Dogfight-original.

Yvette Gustafsson övertygade mig om att förhandsbeställa ett ännu ej utgivet album av hennes serie Zak & Ting. Mikael Grahn tog med sig de två tillgängliga originalsidorna av hans förstlingsverk Dix Dogfight (för att komma åt resten krävs en vindsröjning) men tyvärr hade jag på grund av transportsvårigheter (rulla är inte ett alternativ) ej möjlighet att ta med dem hem. Suck. Jag hämtade min sedan tidigare reserverade läsk hos Ola Forssblad, och den var lika välsmakande som den jag konsumerat under gårdagen.

Ola Hellsten, Patrick Linderoth, Elin Jansson, Linda Gustafsson och Anders Lundgren.

Tyvärr tog Seriefestivalen slut också detta år. Anders Lundgren håller i ovanstående bild avslutningstalet medan Ola Hellsten, Patrick Linderoth, Elin Jansson och Linda Gustafsson lyssnar. När det var klart gick alla festivalens volontärer upp på scenen för att avtackas officiellt. Sen tog Ola över mikrofonen för att informera om de tråkiga städ- och utrymningsreglerna, men i dessa sammanhang är han så populär att också detta renderade jubel och applåder. Han såg inte ut att misstycka.

NAFS(k) följde uppmaningen och vi hade plockat ihop vårt pick och pack i god tid före klockan sex när det skulle vara färdigt, så efter att ha sagt adjö till Mats, Greger och Johan (Olof hade stuckit tidigare) kunde jag hinna med ett tidigare tåg till Västerås. Sen tog det flera dagar att "landa" för efter seriefestivalen är man dels fylld av energi efter alla inspirerande möten och dels fullproppad med intryck som måste bearbetas. Det är nog tur att det bara är seriefestival i Stockholm en gång om året!

Klicka på bilderna så blir de större. Fler bilder i detta flickr-album.

Tags:

Ankism | Serier

SIS 2017 - Lördag 19/5 del 2

by caltex 10. juni 2017 15:39

Per Demervall & Patric Nyström

Åter från min något sena lunch såg jag att Per Demervall och Patric Nyström satt uppflugna i en fönstersmyg vid Rabén & Sjögren/Kolik förlags bord, och då passade jag förstås på att fråga om det var något nytt Siri-album i faggorna, allra helst som det första varit ett av de bättre jag läst förra året. Det kunde man bekräfta, men i övrigt var de lätt hemlighetsfulla och hänvisade till sitt planerade framträdande på Plattan-scenen nästa dag. Så det blev en till obligatorisk programpunkt att hålla reda på.

Bakom bordet befann sig Julia Hansen som försökte signera sitt senaste seriealbum, I paradisets källare, men som synes på bilden ovan blev hon störd i detta när jag riktade kameralinsen mot hennes kollega Ellen Ekman som ville att båda skulle vara med på bild. Till höger kan skymtas Josefin Svenske som (nästan) lyckades hålla sig utanför bilden.

Robin hos NAFS(k).   Ola Forssblad serverar läskeblask.
När jag kom uppför rulltrapporna till tredje våningen såg jag att min ingenjörskollega Robin Andersson satt där och tog det lugnt. När jag för en gångs skull fått honom att besöka Seriefestivalen (som brukar krocka med ett makers-arrangemang på Tekniska muséet) måste han naturligtvis presenteras för de "rätta" människorna, och vi började hos NAFS(k).

Jag hade redan när festivalen öppnade reserverat en flaska av Ola Forssblads läskeblask, och efter att ha vallat runt Robin i Hörsalen kände jag att det var läge att hämta upp den. Som framgår av bilden serverades den med stor finess & elegans och var mycket välbehövd.

Frida Malmgren, Nina Hemmingsson och Ellen Ekman.

Robin gjorde mig sen sällskap när det var dags att gå att lyssna på när Frida Malmgren och Ellen Ekman intervjuades av nya Kartago-bossen Nina Hemmingsson om sina serier Tjejerna på Höjden och Lilla Berlin. Mycket underhållande. Det framgick att damerna har lite olika approach till detta med att vara rolig, och även om jag ofta drar på munnen åt underfundigheterna i Lilla Berlin lutar jag nog mera åt gapflabben som levereras i Tjejerna på Höjden. Efteråt var jag först i kön till Frida Malmgren som skulle signera hos just Kartago.

Frida Malmgren med signerat album.

Jag hade mycket medvetet skjutit upp inköpet av Tjejerna på Höjden till detta tillfälle just med tanke på att jag naturligtvis ville ha lite klotter i den. Frida hjälpte gärna till med detta. Sen skiljdes mina och Robins vägar åt (tydligen hade han tagit kändispoäng vid ett senare tillfälle då hans Metro-läsande vänner fått reda på att han minsann träffat Ellen Ekman på seriefestivalen) och jag återvände till Hörsalen där festivalens första dag nu gick in på upploppet.

Ola Hammarlund, trött men nöjd.

På kanten till den lilla scenen satt Ola Hammarlund, trött men nöjd efter att ha exekverat både Urhunden-nomineringarna samt en av sina välkända stadsvandringar i Stockholm med serietema. När vi packat ihop NAFS(k):s grejor var det dags för mig, Johan, Mats, Bror och Olof att tillsammans med Göran Ribe bege oss till Nalens Restaurang för den traditionsensliga middagen för medelålders manliga ankister. Väl där anslöt Anders Berglund, och efter en cocktail i baren tog vi det inre rummet i besittning och började studera menyn. När vi stort sett hade bestämt oss för vad vi ville äta kom Per Vedin instövlande och fick den sista platsen vid bordet.

Anders får hjälp att beställa.

Vår trevliga servitris hjälpte gärna till och svarade på frågor, så det var inga svårigheter att få precis det man ville ha (Olof krånglade med vad han ville ha till den grillade rödingen) och för egen del blev det (som vanligt) en Toast Skagen till förrätt och en rödvinsbrässerad kalv till huvudrätt. Allt smakade mycket bra och kvällen fördrevs sen under gemytliga former (som det brukar heta).

Göran, Olof & Anders.   Johan och Mats.
Allt var mycket trevligt (det låter som en klyscha men vi ses inte så ofta numera) men tyvärr ville restaurangen stänga så till sist måste vi betala vår nota och pallra oss iväg därifrån. Efter att man dragit bort tre öl från densamma som vi inte ville kännas vid gjorde vi oss skuldfria och gick till Hötorgets tunnelbanestation där våra vägar skiljdes åt. Gregers scrabble-turnering var sedan länge avslutad men jag ägnade någon timme åt bildbehandling och twittrande innan jag törnade in. Det återstod en hel festivaldag till.

Klicka på bilderna så blir de större. Fler bilder i detta flickr-album.

Tags:

Ankism | Mat & dryck | Serier

SIS 2017 - Lördag 19/5 del 1

by caltex 10. juni 2017 11:10

Efter att ha ätit en solitär frukost på hotell Nässén (Greger hade fullt upp med att förbereda en Scrabble-turnering i husets gemensamhetslokal och hade inte möjlighet att närvara på seriefestivalen) plockade jag ihop det jag lovat ta med till Kulturhuset (NAFS(k):s kassa bland annat) och tog med hjälp av allmänna transportmedel som färdades både över och under jord till Hötorget varifrån jag gick till fots till slutdestinationen. Där väntade som vanligt utställare på att bli insläppta.

Utställare som köar.

Utställare som köar.

Jag träffade Bror Hellman som redan var där, och strax därpå dök Jonas Anderson från Albumförlaget och vår gamle vän Jakob Hallin, som i dessa sammanhang representerar Seriefräjandet, upp. Sen anslöt även Johan Blixt och Olof Siverbo. Dörren oppnades vid 10 precis som den skulle, och vi tog oss till bord F4 i foajé 3 som skulle vara vår fasta punkt i tillvaron de närmsta dagarna. Däremot var inte Mats Nilsson där än, och eftersom han hade vår rollup samt bordsduk, frågesport, (k)urirer med mera i sin packning kunde vi inte ställa iordnind särskilt mycket. Jag tog istället en tur i lokalerna för att se vilka som var där.

Ola Forssblad & Per Myrhill packar upp.   Jakob Hallin packar upp årgångskartonger.

Ola Forssblad och Per Myrhill packar upp fanzines, Jakob Hallin ställer fram årgångskartonger.

Aktivitet i Stora Hörsalen.

Aktivitet i Stora Hörsalen. Närmast Epix &  Göran Ribe.

Det var naturligtvis febril aktivitet minuterna innan allmänheten skulle släppas in kockan elva. Och då anlände även Mats som tyckte att med tanke på att det vissa år varit si och så med att insläppet skedde i tid inte hade varit någon brådska. Nu kunde vår fina rollup äntligen komma på plats.

Mats praktiserar upp rollup.

Mats praktiserar upp rollup.

Då var allt klart och jag lämnade Johan och Mats att passa bordet och hålla relationen med våra sedvanliga bordsgrannar i Tintin-föreningen Generation T levande, och började gå runt i marknadsdelen för att se vad som fanns där. Här är lite av det jag såg:

Joakim Pirinen håller invigningstalet.   Nicolas Krizan & Horst Schröder.

Joakim Pirinen håller invigningstalett. Nicolas Krizan (med en ny bok om Mallan på Epix) och hans förläggare Horst Schröder.

Andreas Eriksson & Göran Semb.   Ainur & Tinet Elmgren.

Göran Semb signerar samlingsalbumet med sin agentserie Mildh & Fromm under överinseenda av Andeas Eriksson. På andra sidan av rummet sålde Ainur och Tinet Elmgren sina egna serier.

Mikarl Sol med arvinge och balllong.

Fantomen- och Agent X9-ansvarige Mikael Sol med arvinge och ballong.

Kim W. Andersson får Urhunden-nominering.   Thomas Olsson får Urhunden-nominering.

Det blev dags att tillkännage årets nomineringar till Urhunden-priserna och detta skulle ske med hjälp av Seriefrämjandets ständige sekreterare, Ola Hammarlund, och dess avgående ordförande Fredrik Strömberg. Det hela tilldrog sig på den så kallade Plattan-scenen. I bilderna ovan ses hur Kim W. Andersson och Thomas Olsson får sina nomineringsdiplom för sina seriealbum Astrid respektive Det är inte meningen att man skall vara här.

Fredrik Strömberg avtackas.   Simon Wigzell & Staffan Dahlberg,
När alla nomineringar var utdelade var det dags för Ola att avtacka Fredrik Strömberg för de tjugo år han varit Seriefrämjandets ordförande. En minst sagt omvälvande i tid. I publiken kunde observeras Simon Wigzell och Staffan Dahlberg, båda välklädda på ett sätt som passar sig i seriesammanhang.

Jonas Svensson och Johan Andreasson.   Jan-Ola Sjöberg och Per Löfgren.
Jonas Svensson inspekterar vad Johan Andreasson och Esbjörn Jorsäter har att erbjuda av barnböcker, serieoriginal och annat kul. Till höger bemannar Jan-Ola Sjöberg Scandinavian Chapters bord med Per Löfgren som bordsgranne. Efter viss övertalning av Rasmus Kaj hade jag dristat mig att sticka ut hakan och svara på deras frågetävling (det är NAFS(k), SC och Generation T som har dylika) om Fantomen, och döm min förvåning när Jan-Ola visste att berätta att jag skrapat ihop 8 rätt av 10 möjliga. Alexander Lukas tur smittar tydligen av sig...

Erika Moen, Stef Gaines och Lisa medin.

Det började kännas att klockan sedan länge passerat lunchdags, men innan det var dags att ta matpaus såg jag till att i alla fall höra delar av samtalet Stef Gaines och Lisa Medin hade med Erika Moen på scenen i foajé tre. Det var det första av två framträdanden som hon gjorde på festivalen och nedanför scenkanten satt hennes fans packade som sillar, så nog märktes det att hon troligen var en av de populärare gästerna. Men sen gick jag tvärs över Sergels torg och intog en lättare lunch så att blodsockret nådde rätt nivå igen.

Fler bilder från seriefestivalen finns i detta album.

Tags:

Ankism | Serier

SIS 2017 - Invigning och mingel fredag 19/5

by caltex 6. juni 2017 10:58

Stockholms Internationella Seriefestivel måste nu sägas vara helt etablerat som det största och viktigaste enskilda arrangemanget för serieskapare, serieförlag, sereföreningar, seriekritiker och serieintresserade i största allmänhet. Detta märks inte minst på att de tillgängliga borden och utställarplatserna gick på cirka en kvart efter att de gjorts tillgängliga 15/2,men som den dedikerade festivalgeneral jg är för NAFS(k) stannade jag denna dag hemma från arbetet för att försäkra mig om ett utställarbord, och det gick vägen utan problem. Sen följde månader av otålig väntan innan det tills det var dags, tredje helgen i maj.

NAFS(k) har inte mer prylar och pinaler än att det väl hinns med att ställas fram på den timme utställarna har till sitt förfogande innan allmänheten släpps in på lördagen, men då det verkar onödigt att slösa tid på att stå i kö till incheckningen såg jag till att hämta upp våra utställarbrickor direkt när jag anlänt via järnväg till huvudstaden på fredag eftermiddag. Inga problem att få fyra stycken, vilket var vad vi skulle behöva. Medan jag var sysselsatt med detta kom det SMS i telefonen som förkunnade att Johan Blixt & Olof Siverbo stod utanför på Sergels torg och väntade på mig för att vi sedan skulle hinna äta något på den korta tiden som då var kvar tills invigningen och minglet för utställare och gäster skulle börja. För detta ändamål valde vi att inte gå längre än nödvändigt, så det blev den lokala Burger King-restaurangen några meter bort.

Olof & Johan på Burger King, Sergels torg.

Olof & Johan på Burger King, Sergels torg.

Där fick alla vad de ville ha (och min prefererade Double Bacon Cheeseburger kostade fortfarande som den brukar göra fram till 14.00) och vl ägnade oss åt anrättningarna med entusiasm tills de var uppätna. Då var det dags att ta sig till den sedvanliga lokalen Studion, med ingång från gatuplanet i korningen Sveavägen/Hamngatan. På grund av de pågående renoveringsarbetena med fontänen var det inte helt lätt att ta sig dit och under kvällen hörde jag talas om minst ett sällskap internationella gäster som befarades ha gått vilse.

I vestibulen hade det redan samlats lite seriefolk som väntade på att det skulle bli dags för insläpp.

Ola Forssblad, Per Myrhill, Per Löfgren, Jan Hoff & Bror Hellman köar för att bli insläppta på invigningen.

Ola Forssblad, Per Myrhill, Per Löfgren, Jan Hoff & Bror Hellman.

Det var Ola Forssblad, Per Myrhill, Per Löfgren, Jan Hoff & Bror Hellman som hade anlänt i god tid före det aviserade klockslaget. Det kom ytterligare några fler utställare innan dörrarna äntligen slogs upp på slaget sex och vi kunde börja prickas av på gästlistan (som vi alla återfanns på). Vis av tidigare erfarenheter gick jag genast bort till baren och skruttinerade utbudet av tillgängliga drycker, och med tanke på det varma och soliga vädret (som ju inte riktigt är vad festivalarrangörer önskar sig) föll valet på en Carlsberg Hof. Den serverades prompt och effektivt. Först därefter kunde jag börja mingla, och lokalen fylldes snabbt på med en mycket stor del av alla som "är något" i seriesverige.

Adrien Malmgren och Thomas Karlsson.   Mikael Grahn och Per Löfgren.

Adrian Malmgren och Thomas Karlsson, Mikael Grahn och Per Löfgren.

Kön till baren blev snart mycket lång, men sen samlades man runs chipsskålarna vilka var utställda på strategiska platser i den i övrigt ganska kala lokalen. För att lätta upp detta något hade arrangörerna förfärdigat metervis med girlanger där råmetrialet utgjorts av utrangerade seriealbum från Serieteket. Det var mycket vackert, men Rolf Lindby erkände att han i likhet med mig fick lätta olustkänslor inför detta tilltag. Men destruerar inte ens serier som dessa, tycker vi. Men atagligen är vi onödigt sentimentala och respektfulla inför allt i bokväg.

Johan Wanloo, Johan Kimrin, Loka Kanarp & Kim W. Andersson.

Johan Wanloo, Johan Kimrin, Loka Kanarp & Kim W. Andersson.

Det var flera som jag inte träffat sen bokmässan i Göteborg förra året, så det fanns mycket att diskutera om vad som hänt på seriefronten sen vi senast sågs. Ett givet samtalsämne var förnyelsen av Seriefrämjandets styrelse, inte minst för att både avgående ordföranden Fredrik Strömberg och den tillträdande, örebroaren Thomas Karlsson, fanns på plats.

Strax efter sju tog arrangörerna plats på scenen.

Patrick Lindroth, Linda Gustafsson, Elin Jansson, Anders Lundgren och Ola Hellsten.ar.

Ola Hellsten talar medan Patrick Lindroth, Linda Gustafsson, Elin Jansson & Anders Lundgren lyssnar.

Ola Hellsten höll ett föredömligt kort invigningsanförande där han presenterade detta års inriktningar, Finlands hundraårsjubileum med Finlandstema och gästdelegation och en djupdykning ner i den kanadensiska seriescenen. Och så var det dags att kalla upp de internationella gästerna på scenen för en närmare presentation.

Derf Backderf.   Joakim Lindengren och Giannina Braschi.

Derf Backderf säger hej till publiken, till höger Joakim Lindengren och Giannina Braschi.

Den promintente hedergästen Derf Backderf visade sig vara en man av få ord (i alla fall denna kväll) men andra var långt mer vältaliga, till exempel de finska och polska delegationerna. När presentationerna var avslutade fortsatte minglandet och chipsmumsandet. Man kunde nu tämligen enkelt ta reda på vilka kryddningar som favoriseras av seriefolket då vissa skålar gapade tomma medan det i andra fanns relativt gott om innehåll kvar.

Invigningsmingel.

Invigningsmingel. Observera seriegirlangerna.

Ola Hellsten uppmuntrade sen de närvarande att ta plats på scenen och presentera sina egna projekt och behjärtansvärda ändamål, och först att hörsamma denna uppmaning var den här välkända trion:

Stef Gaines, Lisa Medin & Tomas Antila.

Stef Gaines, Lisa Medin och  och Tomas Antila.

Det var Stef Gaines, Lisa Medin och Tomas Antila som gjorde reklam för att de hade vernissage & utställning (samt försäljning) av originalteckningar hos Galleri Riddaren i Gamla stan och nu ville att så många som möjligt skulle ta sig sig dit och betitta härligheten. Och kanske investera i lite konst när man ändå var där. Får man tro vad Stef skrev på sin blogg var det åtskilliga som hörsammat uppmaningen. De avlöstes på scenen av många andra som också ville berätta vad de höll på med för tillfället.

Johan Andreasson, Thomas Olsson och Derf Backderf.   Peter Bergting och Ben Stenbeck.

Johan Andreasson, Thomas Olsson & Derf Backderf, och sen Peter Bergting och hans Nya Zeeländske kollaboratör Ben Stenbeck.

Man kan inte säga annat än att tiden utnyttjades effektivt. Flera kreatörer som normalt kommunicerar på andra sätt än öga mot öga tog nu chansen att ses iutanför cybervärlden. Ovan kan Johan Andreasson ses entusiastiskt samtalande med Derf Backderf, troligen om hur översättningen till svenska av hans seriebok Trashed gått till (det är Johan som gjort den) och i den högra Peter Bergting tillsammans med Ben Stenbeck från Nya Zeeland som båda gjort serier i den amerikanska skräckserietidningen Baltimore.  Vid åttatiden började det glesna bland gästerna eftersom flera skulle dra vidare till andra nöjeslokaler och åtaganden, men några höll ut in i dit sista tills vi på grund av Kulturhusets bestämmelser vänligt men bestämt motades ut. En som vanligt trevlig och alldeles lagom inledning på två dagars seriefestival.

Olof och jag plockade ut bagaget vi hade haft undanstuvat på T-centralen och fortsatte till våre respektive natthärbergen. Jag ämnade kinesa hos Greger, men innan jag kunde gå till sängs måste jag min vara trogen ägna en stund åt bildbehandling och twitter. Sen somnade jag.

Klicka på bilderna så blir de större. Fler bilder finns i detta album.

Tags:

Resor | Serier

Powered by BlogEngine.NET 1.5.0.7 - Old School Theme by n3o Web Designers

Vem skriver här?

Jag heter Karl-Erik, är född 1962 och har alltid tyckt om att förmedla mina åsikter om allt möjligt i skrift. Här kommer jag att skriva om det mesta som roar eller irriterar mig för tillfället.

Nyckelord