Som traditionen bjuder samlades jag, Per, Camilla, Kenth, Monica och hunden Bosse på Coop Extras parkering i Rotebro tidigt på morgonen lördagen 27/8. Det var ännu en gång dags att styra våra Barchettor mot Rosersbergs slott och tidningen Automobils årliga träff för sportvagnar och andra intressanta fordon. Jag lyckades även i år ta fel väg till Upplands-Väsby och retirerade till den snabbare men tråkigare E4:an. Sista biten var det dock inga problem med lokalsinnet och vi rullade in i god tid före klockan nio. Som vanligt stod chefredaktör Calle Carlqvist och hälsade deltagarna välkomna. Sen vidtog etablerandet av vår uppställningsplats (tyvärr hade jag glömt tältpinnarna till jättebanderollen så vi fick avstå från att sätta upp den), uthämtande av det komplimentära morgonfikat (och inmundigandet av detsamma) och avtorkning med därför medfört vatten:


Det gick ganska fort (vi har god rutin på proceduren) och under tiden hade ytterligare ekipage anlänt till det italienska hörnet av gräsmattan. Efter väl förättat värv unnade sig Per ett stopp i pipan med sin nyinköpta tobak av märket Davidoff. Resultatet av våra mödor blev så här bra:

Lyckligtvis hade Per haft sinnesnärvaro att packa ner Fiat-flaggan som fladdrade muntert i blåsten. Vi började gå runt i parken och titta på övriga träffdeltagares vagnar, och tydligen slogs det någon sorts deltagarrekord denna dag vilket gjorde att detta tog sin lilla tid. Vädret var dessutom ännu bättre än vad det brukar vara. Rena högsommarvärmen!

En Alfa Romeo Giulia Spider 1964 och en vackert patinerad Opel Kapitän 1959.

Två jättesöta små Austin-Healey Sprite, "Frogeye" kallade. I bakgrunden diverse Mercedes-cabbar.

En 1953 Buick Skylark som vann pokalen för "People's choice" och en Lola T70 som väl ändå måste vara en GTD-replika...? Sen kändes det som om det var dags att inta vår medhavda lunch så vi återgick till baslägret och packade upp alla godsaker:

Vi lät oss väl smaka! Medan vi varit borta hade ett par Jaguarer och en Fiat 600 parkerat sig i allén, oskyddade för allt som kan tänkas komma ner ur träden. Inte bra alls, men nöden hade antagligen ingen lag...

I samband med att faciliteterna i slottets nedre regioner utnyttjades passade jag på att ta en översiktsbild av omgivningarna. Slottsparken är verkligen sällsynt lämpad för denna typ av evenemang! Vi fortsatte sen att inspektera vagnmaterialet, och Kenth dröjde som vanligt kvar hos Corvetterna med något längtansfyllt i blicken. Gräsmattorna på båda sidor om infartsvägen var också de tämligen välfyllda med eftersläntrare som ej hade kunnat beredas plats i själva parken.

Två varianter på svansmotor: En rejäl tjeckisk Tatra 603 med bakmonterad V8 och och en något nättare Fuldamobil från 1955.
Nu började det dra ihop sig till presentation av de av den enväldiga juryn utvalda fordonen och vi förvissade oss om några bra platser i en alldeles lagom fotovinkel. Tyvärr var det några hänsynslösa drumlar som inte begripit att repen fanns där för att man skulle hålla sig bakom dem, men efter att förgäves väntat på att de skulle förstå detta av egen tankekraft uppmanade Monica dem att respektera avspärrningarna. Sålunda kom det sig att vi lagom tills att de tre priserna i skönhetstävlingen skulle delas ut hade fritt skottfält. Tredje pris förärades en Maserati Ghibli Spider, renoverad av Johan Helenius till ett sagolikt skick, tvåa kom en Lancia Flaminia GT (mycket sällsynt i vårt land) och första pris gick till denna Alfa Romeo 2600 Spider, dagen till ära framförd av Johan Helenius pappa:

Läsare av bloggen vet att jag anser denna vagn vara en av de mest glamorösa bilar som någonsin byggts, och det är snudd på att till och med slottsparken är en för bonnig miljö för att den skall komma till sin rätt. Dessutom borde Claudia Cardinales okända dubbelgångare ha ständig sittplats i passagerarsätet. Men just idag räckte det så bra med att få se och höra denna underbara vagn. Visst ser redaktör Carlquist oerhört entusiastisk ut? Han riktigt brinner av längtan att få presentera den för publiken. Det blev alltså storslam för de italienska fordonen i skönhetstävlingen. Den som är paranoid anar en viss partiskhet hos juryn, men det tror inte jag på en sekund. Den är säkert helt omutlig! Vi stannade ytterligare några timmar och njöt av vädret, sällskapet och omgivningarna (det är ett oskick att vissa börjar åka därifrån redan strax efter lunch) men när klockan slagit tre samlade vi ihop våra pinaler och lämnade Rosersbergs slott för denna gång för att ta oss till Kenth & Monicas bostad vid Hornstulls strand. Under över alla under var våra bilar så små att vi klämde in dem på en parkeringsplats där det knappt skulle fått plats en normalstor tysk kvalitetsbil.
Resten av kvällen fördrevs på balkongen och annorstädes där vi blev rikligt förplägnade av värdparet och analyserade dagens upplevelser i detalj. Vi kommer säkert tillbaka nästa år!

Fler bilder från denna tillställning finns i detta galleri på bums.se.