Efter en natt där alla verkade ha sovit gott dukades det fram frukost som avnjöts i morgonsolen. Det skulle troligen bli en varm dag. Sedan vidtog avtorkning av bilarna som blivit dammiga under gårdagen innan vi lastade in oss och styrde söderut.
Här putsas det för fullt!
Första anhalt var den lokala bensinmacken där Kenth & Monica fyllde på 10 liter för att det skulle räcka till Köping åtminstone. Monica visar nedan upp korrekt klädsel för en dag i sportbil med en sol som oupphörligt vräker ner från en himmel med endast lättare molnighet.
Färden gick via Uttersberg och Karmansbo till Köping och för en gångs skull fanns det ingen som var i vägen och drog ner farten på detta avsnitt som troligen är min favoritväg, alla kategorier. Per som körde som nummer två observerade att jag höll en för mig ovanligt hög hastighet med tanke på vägens kurvighet, men sade också att han förstod att jag kunde sträckan rätt bra. I Kolsva gjorde vi ett uppehåll då Kenth & Monica ville återknyta bekantskapen med herrgården där de bott en vecka för ett par år sedan, och vi tog en kort promenad i trädgården. Men sen fortsatte vi till Köping och parkerade vid Glasgatan där vi ämnade ta en titt på de Bil- och Teknikhistoriska samlingarna.
Dessa hade vi inga problem att sysselsätta oss med i en dryg timma. Jag upphör aldrig att förvånas över att det finns en Mercedes-Benz SSK utställd på så nära håll. Rika knösar hör av sig hela tiden för att köpa den (senast hade någon engelsman visst bjudit motsvarande cirka 50 miljoner kronor), men genom en finurlig skrivning i stadgarna för stiftelsen som äger samlingarna kan bilen aldrig lämna Köping, vilket känns betryggande. När vi var färdiga med tekniken tog vi en promenad genom Köpings centrum och åt en välsmakande lunch hos något som hette Köpings Café (men som till alldeles nyligen tydligen varit en Wayne's Coffee). När vi skulle åka vidare mot Arboga gjorde vi misstaget att ta den gamla vägen över Valskog för att slippa E18. Ett mindre bra beslut skulle det visa sig då man precis höll på att göra ny beläggning. Sparklådorna blev helt blästrade efter den färden. Grrr. I Arboga tittade jag in i den lokala VVS-butiken och köpte ett par kopplingar som var nödvändiga för att få igång duschen i badrummet, men efter att ha tankat och köpt tändväska på Statoil fortsatte vi väg 249 mot Fellingsbro och Frövi där Nostalgibyn i Hosta skulle vara belägen.
Detta är vad som kan åstadkommas om man både har ett brinnande intresse för 50- och 60-talsdesign och är i besittning av utrymmen och lokaler att utöva det i. Här finns fik, biograf, manufakturaffär, bageri, bilverkstad och minst tre bensinstationer. Allt återskapat ner i minsta detalj. Det är ingen överdrift att påstå att det skulle vara möjligt att tillbringa en hel dag här utan att hinna se allt. Det faktum att det är utspritt över ett större område gör att det inte känns plottrigt på det vis som det ofta blir när massor av ting skall exponeras på ett litet utrymme. Mycket av det vi såg var till salu, men ej den grej som jag var mest imponerad av: Den Luxor-TV som Stig Lindberg formgav och som i folkmun brukar kallas "pigtittaren". Fast Kenth var sugen på en räkmacka åkte vi sen tillbaka till Riddarhyttan. Vi körde genom centrum i Lindesberg där vår lilla karavan drog blickarna till sig. När vi kommit hem började vi förbereda middagen. Stefan och Linus lånade gentilt ut hela familjen Karlssons bestånd av grillar (Ingen vanlig Weber, utan Stefans hembyggda med separat låda för spån till smaksättning) och när allt var klart (inklusive inkoppling av dusch) tog hela sällskapet sig till Stefans trailer där det vankades provstart av dragster.
Som tur var fanns det hörselskydd så det räckte till alla! För att inte tala om vilken taskig atmosfär avgaserna åstadkommer i det trånga utrymmet. Vi fortsatte sen till Stefans garage där det faktum att världens 32:a Fordar är så orättvist fördelade begrundades och Per beundrade kvaliteten på Stefans glasfiberhuv till 32:a roadstern. Kenth fick också se Linus lådbil verkligheten, han hade redan tidigare imponerats av den på bild. Även om det var svårt måste vi slita oss från de trevliga omgivningarna för att gå och tända grillarna. Den argentinska entrecoten utvecklades synnerligen gynnsamt medan vi gjorde oss en trevlig stund med diverse dryckjom i trädgården. Stefan skänkte välvilligt T-shirts med reklam för Riddarhyttans Stål & Trä till Camilla och Monica så nu blir hans firma känd både i huvudstaden och Hälsingland. När det börjat skymma var allt klart för att börja hugga in.
Strax efter nio anslöt Stefans bättre hälft, Anna (som jobbat fram till dess), och yngsta dotter. Stämningen var mycket hög och vi kom inte i säng förrän på småtimmarna. Camilla och Monica hade gjort underverk med det som låg på grillarna, men å andra sidan vinner man sällan någonting på att krångla till saker och ting. Och en så mör och saftig entrecote hör till sällsyntheterna! Temperaturen utomhus var inte överdrivet låg och mygg & knott höll sig någorlunda i schack. Det var mycket länge sen det var så mycket folk hemma på gräsmattan. Detta måste definitivt göras om vid tillfälle!
Ytterligare bilder finns i detta galleri.