Dra åt Hälsingland: Fredag kväll.

Efter att vi under en längre tid diskuterat möjligheten att hälsa på Per & Camilla i deras naturliga hemmiljö utanför Edsbyn på gården Älgmans gjorde vi till sist slag i saken och det bestämdes att 10-12:e december skulle vara en lämplig tidpunkt för att genomföra detta. Jag styrde norrut redan 15.30 på eftermiddagen och rullade in på gårdsplanen ganska exakt tre och en halv timme senare. Färden gick utan missöden, men precis som Per förutspått lade jag märke till försämringen av vägstandarden så fort riksväg 50 lämnat Dalarna och tagit sig vidare in i Hälsingland. Då det var mycket lätt att missa avfarten år höger hade Per varit varit omtänksam och märkt ut den (och den sista biten fram) med marschaller. 

Per i vardagsrumssoffan.

När jag parkerat och kopplat in både kupé- och motorvärmare på S40:n tog värdfolket emot med glögg och pepparkakor samt tre sorters ost. De bor i ett tvåplanshus från 1922 med stall och fristående kallgarage tillsammans med sina barn, Sebastian och Joline, hunden Blixtra, två katter och två hästar. I hushållet ingår också en traktor av Leylands fabrikat, en Renault, tre mindre italienska fyrhjulingar med och utan tak och en snöskoter som emellertid inte var i full funktion vid mitt besök. Efter att artighetsfraser och gåvor utväxlats fick jag en kort guidning av premisserna och en anvisad sovplats på övervåningen. Sen tog det inte lång stund innan S70:n med vännerna från huvudstaden också kom fram: Kenth, Monica, Vidar och hunden Bosse. Tydligen hade deras GPS visat nästan exakt rätt körtid. Efter ytterligare kramkalas var det dags för middag, och det dukades fram en myckenhet kyckligfiléer med tillbehör som uppenbarligen föll alla på läppen. Man blir hungrig av att resa!  

  Monica och Vidar förser sig av glöggen. Per drar korken ur flaskan!

Kenth, Joline, Sebastian, Camilla & Per runt köksbordet.

Som efterrätt serverades en ljuvlig panna cotta med jordgubbar från den egna trädgården. Per såg också till att vi fick smaka på kokkaffe tillrett enligt alla konstens regler. Naturligtvis är det Gevalia som fungerar bäst i denna del av världen: 

För att underlätta matsmältningen och ge Per möjlighet till ett efterlängtat stopp i pipan bestämdes det att vi alla skulle ta en promenad i närområdet. Efter att ha pälsat på oss mot kylan (som vid denna tidpunkt var cirka -15° om jag minns rätt)  gav vi oss ut för att beundra den stjärnklara hälsingenatten. Då Per och Camilla berättat att man observerat såväl björn som varg inpå knutarna kändes det också inte så lite spännande... Bosse trivdes på de fria ytorna där han kunde få upp farten rejält men några större rovdjur syntes tack och lov inte till! Även om Kenth gjorde sitt bästa för att locka fram dem med imiterade vargylanden.  

Monica, Vidar, Kenth, Camilla, Sebastian och Blixtra.

Men snart ville vi in i värmen igen. Per matade braskaminen med hyvlade vedträn (Snacka om lyx!) och en behaglig värme spred sig snart i vardagsrummet. Där blev vi sen sittande till långt fram på småtimmarna, för då vi inte träffats sen i slutet av augusti hade vi mycket att prata om. Till sist var det dock dags att inta horisonttalläge och somna sött. Med tanke på att vi hade en fullmatad dag framför oss var det bästt att försöka bli så utvilad som möjligt...