Dra åt Hälsingland: Söndag.

Stämningen söndag morgon var lite loj, vilket tydligt illustreras av katten Skorpans pose i nedanstående bild. Hon har ockuperat bästa skinnfåtöljen och har inga som helst intentioner att avlägsna sig därifrån: 

Temperaturen utomhus var nere på -22° (eller 24° beroende på vilken termometer som avlästes) så det var med viss tvekan som vi steg upp och började göra oss färdaga för hemresan. Men vi bestods med en lika närande frukost som dagen innan, så när den var uppäten och de flesta packningsbestyren avklarade var vi på humör att få se hur närområdet såg ut i dagsljus. Vi pälsade på oss ordentligt och klev ut i friska luften för att ta en söndagspromenad i de närmaste omgivningarna. Då det var helt vindstilla var kylan inte så påträngande som man skulle kunna tro, och detta tillsammans med ett raskt tempo bidrog till att hålla värmen uppe.  

Vi gick moturs på en slinga som var lagom lång och plogad så vi slapp pulsa. Sebastian föredrog att åka spark. Vägen kantades av elstängsel bakom vilka det sprang omkring en större vakthund som förde ett fasligt oväsen när den fick syn på Blixtra och Bosse, men dessa var så väluppfostrade att de ignorerade provokationerna helt och hållet. Enda incidenterna som inträffade var när Joline föll av sparken när Sebastian tvärnitade och jag själv satte mig pladask när jag skulle gå baklänges och fotografera, men som framgår nedan fick jag min bild ändå, fast ur ett något lägre perspektiv än vad jag tänkt mig. 

När Älgmans dök upp i blickfånget igen passerade vi också Camillas hästar som inte verkade lida speciellt av kylan även om de hade frost på sina mular. På andra sidan vägen fanns det ytterligare hästar, varav den ena var en ardenner. En halv storlek större än sina kompisar i hagen! Det var hur som helst skönt att komma in i värmen igen, men visst hade det varit trevligt att få se allt som Per & Camilla berättat om under flera år i verkligheten. Speciellt grannen Åkes hus hade satt vår fantasi i rörelse... 

Boningshus och ekonomibyggnader sedda från väster.

Vi åt sedan en lunch på korv med bröd och tillbehör innan det var dags att lasta i bilarna och ta ett tårfyllt farväl. Men vi har bestämt att vi skall ses hemma hos Kenth & Monica i Stockholm i februari, så det dröjer inte till åksäsongen innan vi träffas igen. Naturligtvis åkte jag ifrån en jacka, men kom tack och lov på det efter en kilometer, annars kunde det ha blivit jobbigt. Jag vill på detta sätt än en gång poängtera vilka underbara vänner spotbilsintresset har fört med sig, och tacka Per, Camilla, Sebastian & Joline för att jag fick komma och hälsa på. Det var precis vad som behövdes för att lätta upp decembermörkret! 

Ovanstående bild ljuger! Katter och hundar kom väl överens under vistelsen.