by caltex
12. januari 2010 17:51
Dödligt trött på romkoms? Blir du illamående av blotta tanken på Sandra Bullock eller Meg Ryan i ett höstlikt New York? Då rekommenderar jag att dig att se denna svenska film:
Hundtricket the Movie
Regi: Christian Eklöw, Christopher Panov
Medv: Alexander Skarsgård, Linus Wahlgren, Josephine Bornebusch, Ivan Nikcevic, Kjell Bergqvist m fl
Längd: 1 tim 45 min.
"Hundtricket the Movie" kan tyckas vara en udda titel på en svensk komedi, men vet man att de båda regissörerna och manusförfattarna Christian Eklöw och Christopher Panov tidigare gjort en kortfilm med liknande innehåll och flera skådespelare gemensamma så framstår den som helt naturlig.
Simon (Linus Walhgren), Micke (Alexander Skarsgård) och Mario (Ivan Nikcevic) har varit polare sen de gick i plugget tillsammans och hänger fortfarande ihop trots att de numera lever ganska diametralt olika liv. Mario har bott ihop med Sanna sen urminnes tider, medan Micke fortfarande kan utnyttja sin bleknande kvartsstjärnestatus sen han deltog i en omgång av Robinson, till att få med sig sällskap hem från krogen. Simon å sin sida är en obotlig romantiker som vill att livet skall vara som i de Hollywoodfilmer han ständigt ser om och om igen, men har också på grund av detta svårt för att träffa en tjej trots att han så gärna vill. När Micke inser att det blir väldigt lite hångel för Simon på hans efterfester så föreslår han som lösning på Simons dilemma den briljanta idén om hundtricket: Skaffa en söt liten hund, gå ut på allmän plats och se hur attraktiva kvinnor flockas runt dig. Simon är tillräckligt desperat för att ta Micke på orden och mot alla odds så fungerar det. Han träffar Mia (Josephine Bornebush) och tycke uppstår. Allt utvecklar sig precis som i Simons älsklingsfilmer men det innebär också som var och en förstår att det inte bara är rosenrött utan också riktigt besvärliga komplikationer som kommer som ett brev på posten. Stackars Simon! Det var ju inte så här han hade tänkt sig den stora kärleken.
Jag måste lyfta på hatten för herrar Eklöw & Panov eftersom som de dels har åstadkommit en av de bästa svenska komedierna jag sett sen "Adam & Eva", men också för att de med "Hundtricket the Movie" gjort för den romantiska komedin vad Wes Craven och Kevin Williamson gjorde för skräckfilmen med "Scream". Man har alltså samtidigt som man gjort en film som är en "rak" romantisk komedi även lyckats med att göra den till en dekonstruktion av hela genren. Detta grepp fungerar av flera orsaker: Bland annat tjänar Simons stora intresse för romantikfilmer som anledning för de medverkande att ständigt föra en diskussion om deras beståndsdelar och regler och hur otroliga de skulle framstå i verkligheten. Det är också lätt att påvisa det lätt absurda i genrens konventioner när de som här tillämpas konsekvent i svenska miljöer. Stockholm må vara vackert, men något New York är det inte. De båda upphovsmännen är dock inte ute efter att driva med genren utan "Hundtricket" är snarast på samma vis som"Scream" drog fram skräckfilmens förtjänster att betrakta som en hyllning till den romantiska komedin. Manuset är egentligen alldeles för smart för sitt eget bästa, och just när man tror att man vet hur det skall gå så händer precis det man väntat sig, fast ändå inte. Mer skall inte avslöjas utan jag utfärdar en kraftig rekommendation att se filmen och ta reda på det själv.
Det är genomgående utmärkta insatser från huvudrollsinnehavarna, och spelstilen, som känns igen från diverse dagliga dramaserier på TV, visar sig fungera över förväntan i "Hundtricket". Bäst är Alexander Skarsgård som Micke, en på ytan tuff kille som föraktar stadiga förhållanden och mys-pys, men som har fler sidor än vad man kan ana vid första anblicken. Skarsgård börjar som en rent outhärdlig typ, men förvandlas under filmens gång till något som faktiskt påminner om en mänsklig varelse. Ivan Nikcevic gör Mario till en klarsynt cyniker och Linus Wahlgren är något alldeles oerhört gullig och romantisk som Simon, vilket gör att det inte känns speciellt trovärdigt att han skulle ha problem med att träffa flickor. Josephine Bornebusch spelar som Mia en med svenska mått ganska osannolik skönhet till tjej, men som drabbas av en beslutsångest av närmast överjordiska mått och plågas rejält innan hon vet vad måste göra. Kjell Bergqvist intensiva fransklärare är en rolig krumelur, men han betyder inte så mycket för handlingens framåtskridande utan är mera en orsak till att dra på smilbanden.
En stark debutfilm i en genre som faktiskt gjorts ganska lite på svenska, i alla fall så här konsekvent och med så gott resultat. Jag nämnde tidigare att det känns väldigt mycket "såpa" om den här filmen, och till detta bidrar dialogen där det svärs något alldeles förbannat! Men det ökar också känslan av autenticitet. Slutligen undrar jag om den inredningsstil som visas i filmen på något sätt är representativ för den yngre generationens (brist på) smak? I så fall är vi mer illa ute än jag trodde!
Filmen hade premiär 25/10 2002 och gick vad jag kan minnas riktigt hyfsat. Själv tyckte jag att den var så bra att jag gav den en fyra. Se den, det är den värd!