Hösttripp till London - III

by caltex 20. oktober 2010 20:24

Måndagen inleddes också den med en tillfredställande frukost varefter vi satte oss på den röda linjen in mot city och inte klev av förrän vi nått Liverpool Street Station. Därifrån snirklade vi oss sen västerut, en promenad som tog oss förbi landmärken som Bank of England, St. Paul's Cathedral, Old Bailey med flera för att sen utmynna på Fleet Street. Fastän den sista reportern lämnade gatan 2005 (när Reuter's försvann) är detta namn förtfarande synonymt med brittisk press även om det nuförtiden är mest advokater och liknande som verkar där. 

Fleet Street

Fleet Street sedd från Ludgate Hill

Vi vek sen av söderut och gick längs Victoria Embankment förbi HMS Wellington mot parlamentet och Big Ben medan vi försökte räkna ut med vilken hastighet London Eye rörde sig. En fransyska i röd basker med matchande fingervantar ville att jag skulle ta en bild på henne med hennes kamera och en sådan önskan måste ju efterlevas i den europeiska samhörighetens namn. Sen promenerade vi Whitehall norrut men vek av åt höger före Trafalgar Square och fick därför en skymt av den beridna högvakten som just lämnade sin exercisplats mitt emot St James's Park. Härifrån är det inte långt till den lilla gatstumpen Queen Anne's Gate och den brukar jag gå förbi vid mina Londonbesök, nynnande på en känd melodi av John Barry för i nummer 24 har lord Brett Sinclair sitt Londonresidens. Jag har visserligen aldrig sett hans Aston Martin DBS stå parkerad utanför på gatan men det är inte så konstigt då han troligen befinner sig på sitt släktgods eller på Rivieran vid denna tid på året... 

Utanför porten hos lord Brett.

Lord Brett bor högst upp.

Vi gick sen rätt genom parken och spanade där förgäves efter de pelikaner som enligt skyltarna ej fick matas, men såg bara ett stort antal änder, kanadagäss och ekorrar som allihop försökte se så gulliga ut som möjligt så att turisterna skulle utspisa dem med största generositet. Ute ur parken var inte Jermyn Street speciellt långt borta, och då butikerna där var öppna idag passade jag på att gå in hos Taylor of Old Bond Street och införskaffa lite av deras rakkräm & raktvål. I de anrika lokalerna höll barberaren till i det inre rummet medan det i det yttre exponerades mer rakborstar, hyvlar och andra för gentlemannen nödvändiga ting än jag orkade ta in under mitt korta besök. Betjäningen var vänlig och ytterst korrekt. Så här ser det ut från gatan:

Taylor of Old Bond Street

Härifrån fortsatte vi in mot city och passerade Leicester Square där det såg ut som om det höll på att uppföras någon form av ambulerande nöjesfält. Vårt mål var seriebutiken Orbital Comics som vid vårt besök förra året ståtat med ett tämligen stort urval serieoriginal till salu. Tyvärr var det nästan renons med sådant på hyllorna denna gång, utan dragplåstret för dagen verkade vara fuktskadade serietidningar av nyare datum som slumpades bort för 50 pence styck. Det var vi ganska ointresserade av så vi gick därifrån tomhänta. Nu hade det börjat förnimmas ett skrik i magen så någon form av lunch var aktuell. Jag hade tidigare till Johans förtret lagt in mitt veto mot att äta på KFC, så valet förr till slut på en pub som hette The Porcupine i korsningen av Shaftesbury Avenue och Charing Cross Road. Lunch serverades en trappa upp och där regerade en mycket trevlig servitris som gjorde inramningen av min biff (som var helt OK) till något alldeles extra. Hon serverade mig också Doom Bar bitter, ett öl som jag tycker är ytterst välsmakande. Damen hade inget emot att posera bakom bardisken: 

Servitris på the Porcupine.

Extraordinär servitris på The Porcupine.

För att underlätta matsmältningen tog vi oss via Denmark Street med alla dess landmärken ur den brittiska musikhistorien norrut till Bloomsbury där vi promenerade omkring lite planlöst tills vi tyckte att det kunde vara dags att återvända till hotellet. Det skedde med röda linjen från Tottenham Court Road. Diverse godis införskaffades i en lokal livsmedelsbutik, och resten av kvällen fördrevs med dator och TV där de mer minnesvärda programmen var en repris av Jeeves & Wooster och en dokumentär där Joanna Lumley åkte jorden runt och träffade katter. Ingen verkade känna för att gå ut denna kväll.

Tags:

Resor

Kommentarer är stängt

Powered by BlogEngine.NET 1.5.0.7 - Old School Theme by n3o Web Designers

Vem skriver här?

Jag heter Karl-Erik, är född 1962 och har alltid tyckt om att förmedla mina åsikter om allt möjligt i skrift. Här kommer jag att skriva om det mesta som roar eller irriterar mig för tillfället.

Nyckelord