Ian Flemings James Bond i pocketutgåva.

För ungefär tio år sedan fick jag några av Ian Flemings James Bond-thrillers i PAN:s 60-talsutgåva av en arbetskamrat vars föräldrar börjat rensa ut skönlitteratur till förmån för enbart fackdito i biblioteket. Efter att ha retat mig en längre tid på att vissa volymer saknades gjorde jag en insats och med god hjälp av eBay lyckades jag få den komplett. Då upplagan säkerligen var gigantisk var det inte speciellt svårt heller.Undantaget Goldfinger som tydligen mycket hastigt begåvades med ett annat omslag som bättre anknöt till filmen än det som visas här, men till slut fick jag fatt i den också. Säljaren var ytterligt tveksam till att skicka den utanför de brittiska öarna, men efter att jag tillsänt honom en fempundsedel i förskott anlände boken snabbt till sitt nya hem tillsammans med mynt motsvarande £1.35 i växel.

Det här var den första omtryckningen av de tidiga böckerna efter att filmerna om den brittiske agenten blivit en succé och omslagen är i mitt tycke mycket fint utformade i en minimalistisk stil som fångar tidsandan. Detta gör att de passar väl in i min vardagsrumsmiljö och verkligen pryder sin plats i bokhyllan. Dessutom tål de att läsas om, så det är ingen överdrift om jag påstår att de står där på egna meriter. De flesta av de agentromaner som publicerades i kölvattnet av Flemings framgångar har nuförtiden enbart kuriosavärde och är hopplöst föråldrade. Idag verkar också många glömt bort att Fleming faktiskt var en utmärkt författare med förmågan att beskriva de exotiska miljöer, vackra kvinnor och färgstarka bovar som hans hjälte konfronterade. Dessutom kunde han berätta en god historia på ett sätt som verkligen fångade läsarens intresse och tvingade denne att ivrigt vända blad för att få veta vad som skulle hända härnäst. Jag skulle önska att mången sentida thrillerförfattare också tog efter Fleming vad gäller den sparsamma prosan som tillät honom att hålla sidantalet runt 200, en omöjlighet idag när det förväntas tegelstenar på minst 5-600 sidor trots infantila och fantasilösa plottar. (Ja,  David Baldacci! Jag menar dig!)