by caltex
29. maj 2010 09:58
Månadens konsert med Jill Johnson var unik såtillvida att det var första gången jag sett henne som hon inte bjudit publiken på sin version av Eagles Desperado, något som annars brukar vara tradition när det är dags för extranummer. Det räcker för det mesta med det inledande pianoackordet för att det skall utbryta ett kontrollerat oväsen från publikens sida innan Jill tar vid med sin tolkning som började som en hommage till Linda Ronstadt på albumet Roots & Wings från 2003 men som hon med tiden gjort något alldeles eget av. Att hon överhuvudtaget spelade in låten berodde på att reaktionerna efter att hon sjungit den i Så ska det låta i början av 2000-talet var något alldeles översvallande, enligt uppgift blev redaktionen för programmet fullständigt nerringd av positiva tittare. Detta klipp är från TV-programmet Dom kallar oss artister och sändes om jag minns rätt första gången i december 2008. Fullständigt oemotståndligt: