Kryddost

Ibland (men inte så ofta) händer det sig att jag kan bli vansinnigt sugen på kryddost. Detta är ganska konstigt om man betänker att det under hela min uppväxt alltid fanns två ostar i ostkupan på frukostbordet, en kryddost och en annan ost av mera normal karaktär, och att jag alltid skydde kryddosten som pesten. Min far å andra sidan ansåg att ingen frukost var komplett utan en bit Vikabröd med kryddost på. Men med tilltagande ålder och utvecklad smak har jag börjat inse kryddostens förtjänster även om jag inte äter den varje dag.

Snarare är det så att när jag skaffat en lagom stor bit tenderar jag att konsumera den ganska snabbt. För det mesta är osten som köps på lördag uppäten till torsdag kväll. Jag tycker att det är ett alldeles utmärkt helggodis som passar till det mesta, även om jag helst njuter den på mjukt bröd med kall mjölk till. Min prefererade ost är alltid Boxholms Kryddost, vällagrad och traditionellt smaksatt med kummin och nejlikor. Inga konstigheter, utan den smakar precis så bra som den uppenbarligen alltid gjort. Det var bara jag som inte hade vett att begripa det...