by caltex
6. februari 2010 16:22
I dessa tider när armbandsur i vissa kretsar tack vare datorer och mobiltelefoner håller på att förvandlas till en anakronism håller jag själv envist fast vid att ha några hekto mekanik från mellaneuropas alper fast förankrat på vänster handled. Emellertid är jag också så gammalmodig att jag anser att ett armbandsurs primära syfte är att klart och tydligt upplysa bäraren om vad klockan är - inte visa månens faser, solförmörkelser, hur långt det är till närmsta korvkiosk eller liknande. Vore man James Bond skulle den också få tjänstgöra som knogjärn i verkligt prekära situationer men så är nu tack och lov inte fallet. Nåväl, av detta kan man då dra slutsatsen att jag inte är speciellt trakterad av klockor med en massa finesser och lull-lull - rent och enkelt skall det vara! Dessa ideal manifesteras bäst i Tissots paradmodell från 60-talet, den legendariska PR516 (PR står för "particular robust"). Jag har under åren lagt mig till med tre armbandsur av denna typ:
Denna självuppdragande PR516 i stål med blå urtavla är min favorit. Så otroligt enkel och vacker i designen och med ett prima 17 stenars verk som möjligen avviker från inställd tid med mindre än 30 sekunder i veckan. Tyvärr gör reservdelssituationen att jag inte kan bära den så ofta som jag skulle vilja vilket är tråkigt då jag alltid blir så glad när jag ser den! En riktig "må bra"-klocka. Den minimalistiska designen understryks av att jag har ett svart läderband av enklaste sort (men av hög kvalitet) till den.
Denna PR516 i guld är ett Tradera-fynd som sedan renoverats enligt konstens alla regler av en pensionär med klockor som hobby. Glaset är utbytt, men kronan var ej original redan vid inköpet vilket sänkte priset en del. Den här bär jag vid högtidligare tillfällen, och verket tenderar att skena ungefär 2 minuter i veckan.
Denna Seastar PR516 i stål med hårkors på urtavlan är min preferade klocka när jag skall ta sportvagnen till en träff eller liknande. Den sitter på ett band som påminner om det perforerade stålband som många PR516 hade när de var nya och som heter "Rally" och kommer från Hirsch. Den är är fackmannamässigt renoverad av Nymans Ur i Västerås, men det manuellt uppdragna verket vill trots detta sakta sig ungefär en halv minut /dygn. Tillsammans med mina bilhandskar från Dents och Balorama-solglasögon blir det en alldeles lagom retro-look bakom ratten!
Men som sagt, de ovanstående uren bär jag bara om det är något särskilt på gång. Vad har jag på armen alla andra dagar? Jo, deras sentida släkting Tissot PRS516:
När Tissot skulle ta fram en retrodesign för några år sen var det naturligt att man sneglade på sin 60-talslegend och lät sig inspireras av denna. Linjespelet är detsamma, hålen i länken som skall matcha hålen i rattens ekrar och på handskarnas ryggsida är på plats och den är fortfarande fri från störande krusiduller och prål. Däremot är den ungefär 20% större så det är en försvarlig klump att ha hängande på handleden (men bra när man är ute och promenerar). Och vet ni vad? Verket i den varierar tiden med mindre än 30 sekunder (+/-) i månaden. Men "PRS"? Jo för att visa att det var fråga om en ny design la man till ett S för "sporty". Så var det med den saken.