Lilla Fridolf julalbum

Här ovan kan beskådas två av de absolut bästa svenska seriealbum som någonsin utgivits - Lilla Fridolf julalbum från 1962 respektive 1963. Serien skapades av Rune Moberg för tidningen Bildjournalen 1956 och var en direkt uppföljning till den populära radioföljetongen från året innan. Den tecknades av Torsten Bjarre. I julalbumen berättades ofta längre episoder av mera äventyrlig karaktär, men de kunde också innehålla sekvenser på 2-4 sidor runt ett tema. Av de här visade albumen är 1962 att hänföra till den senare kategorin och avhandlar så vitt skilda ting som fjällsemestrar, besök hos snåla vänner samt pimpeltävlingar med en stor portion humor som visar att Moberg hade en god insikt i det mänskliga psyket.

Albumet från 1963 ägnas helt och hållet åt klanen Olssons europasemester. Selma och Maggan är inte helt nöjda med det faktum att alla andras karlar utmärker sig på olika sätt medan Fridolf och Valdemar inte gör något större väsen av sig. För att i någon mån återställa husfriden iscensätter Fridolf en mindre komplott som skall inbilla familjens spinnsida att han vunnit en bilsemester i europa i en idépristävling på Kolonialvarubolaget. Sen vidtar en hel räcka med roliga och ganska spännande äventyr. Tidigt på resan uppstår det fiendskap mellan Fridolf och slem typ i sportbil med vidhängande kuttersmycke, en rivalitet som sedan eskalerar allt medan resan fortgår. Det blir också massor av missförstånd i kulturkrockarna mellan folket från nordeuropa och de mer kontinentala männniskorna längre söderut. Moberg har ett för tiden ovanligt vuxet tilltal och drar sig inte för att skämta om ganska vågade ting, bland annat gås det på lättklädd kabaré i Paris.

Bjarre stod här på toppen av sin förmåga som tecknare och är i mitt tycke fullt jämförbar med många av sina samtida europeiska kollegor. Det är fart och fläkt över hans teckningar och att serien här publicerades i enbart svart, vitt och rött (den så kallade "lingonsylten") är inte någon nackdel, snarare är en väl sittande tvångströja väldigt främjande för kreativiteten. Jag skulle gärna se en återåtgivning av de här båda albumen, och då de är på 24 sidor vardera skulle det kunna bli ett riktigt prydligt dubbelalbum kompletterat med lite redaktionell text som sätter in serierna i sitt rätta sammanhang (annars kan nog vissa sidor framstå som en aning unkna).