Min teburk

Detta är anledningen till att jag antagligen låter bli att skaffa mig teburken som för närvarande finns tillgänglig i det blåvita sortimentet som gästspelar i Coops butiker. En teburk som nog kan sägas vara den blåvitas anfader, då den är av märket Co-op som var vad vi idag skulle kalla EMV. Jag vet inte hur gammal den kan vara, men minst sextio år är nog ingen dålig gissning. Den skall enligt märkningen rymma 225 gram och det är alldeles lagom för att man inte skall behöva fylla på oftare än var fjärde månad eller så. I förvånansvärt gott skick, bara lite färg avskavd på ett par ställen och en mindre buckla som slagits ut på ett oproffsigt sätt av en tidigare ägare. Men det bidrar bara till charmen.

Detaljstudie av lock och anvisningar för hur man brygger te på bästa sätt.

Tilläggas kan att jag alltid har druckit samma te, "Green Label" ceylonte från The Tea Planters & Importers Company, vilket har importerats från England av familjen så länge jag kan minnas. Jag ser ingen anledning att ändra på detta då jag ännu inte smakat något som passar mig bättre. Det är också avpassat för hårt vatten och det är ingen nackdel precis. Man kan nog lugnt kalla mig tekonservativ...