by caltex
29. juli 2011 13:28
Många är de serietecknare och -författare vars verk jag uppskattar, och en stor del av dem har jag haft förmånen att få träffa under årens lopp. Men mina vägar hade hittills aldrig korsat de som två av mina allra största favoriter färdas på: Herrar Nick Cuti & Joe Staton. I år var det emellertid dags för detta eftersom nylanseringen av förlaget First Comics (som formellt upphörde 1991) innebar att deras serie E-Man nu äntligen skulle ges ut samlad i en ytterst välproducerad bok och de på grund av detta fanns på plats i förlagets monter en stor del av tiden.
Serien E-Man är en fjäderlätt superhjälteserie om en utomjording som till största delen består av ren energi och som bestämmer sig för att stanna på jorden och därför anta en mänsklig gestalt. Kulturkrockar uppstår till allmän munterhet och hans förmåga att förvandla sig till nästan vad som helst garanterar att läsaren drar på smilbanden. E-Man debuterade 1973 och utkom sen med 10 tidningar till 1975 då den gjorde uppehåll tills 1983 då First Comics gav ut 25 nummer. Sedan dess har det förekommit sporadiska utgåvor med oregelbundna mellanrum. Cuti skriver och Staton tecknar. De har naturligtvis andra projekt som de huvudsakligen jobbar med (Staton är sedan en tid tillbaka tecknare på de klassiska dagstidningsserien Dick Tracy, men har bland annat på senare tid också tecknat Scooby-Doo, Archie och diverse Gröna Lyktan-titlar) men tillsammans är de ett gott exempel på att 1+1 ibland är = 3.
Jag passade på att fråga ut dem ordentligt om allt möjligt jag funderat över när jag läst deras serier (jag fick till exempel veta att de ...eh.. smakrika smörgåsar som privatdeckaren Michael Mauser favoriserar är de som Nick själv tycker om) och tiggde dessutom till mig en skiss av Joe. Så här nöjda såg de ut med att bli fotograferade:
Jag kunde naturligtvist inte motstå samlingsvolymen som verkligen var fint gjord. Allrahelst som det avslöjades att de första 1000 exemplaren levererats på tisdag kväll och att den trots ett pris av $28 gick med $7 i förlust på varje enskilt exemplar... 150 av de 1000 var en särskild signerad och numrerad upplaga som jag tillskansade mig #18 av. Jag fick också ett gratisexemplar av promotionaffischen (värde $10] som det så klart också klottrades på:
Tyvärr hade jag inte räknat med att behöva frakta några affisher mellan kontinenterna så det innebar att jag tvingades investera $5 i ett papprör och sen lämna in den i effektförvaringen vilket kostade $2. Men det var ju ändå $3 kvar till att det skulle gått jämnt upp...