by caltex
24. december 2009 09:27
Nuförtiden klär jag ingen gran längre, och det är ganska få av de klassiska ornamenten som plockas fram inför helgen. Men det finns ett par julprydnader som alltid hängt med och troligen kommer att få göra det så länge de inte går sönder på något alldeles irrepabelt sätt. Jag talar förstås om familjens äldsta julljusstake i teak och mässing, samt den tredimensionella 18-taggade julstjärnan i papper som jag försiktigt vecklar ut till första advent varje år och kontrollerar att alla limningar fortfarande verkar pålitliga.
Ljusstaken är nog bra mycket över 50 år vid det här laget, men lyser lika fint som om den precis plockats upp ur originalförpackningen. Inga som halst tendenser till glappkontakt har detekterats, men man får vara försiktig med hur mycket man skruvar i lamporna för plasten i ljusen har blivit spröd med åren.
Stjärnan är ännu äldre, kanske uppemot 60 år, men då den inte utsätts för några större påfrestningar och förvaras svalt och torrt årets övriga 11 månader är den i förvanansvärt god kondition för sin ålder. Och en lågenergilampa i lamphållaren har fördelen att jag numera inte behöver vara rädd för oavsiktlig antändning på grund av kontakt mellan lampa och stjärna...
Som ett kuriosum kan nämnas att ovanstående konstellation förr var ganska ovanlig, då hette det "adventsstjärna" och användningstiden var fram till den 23:e december då stjärnan togs ned och ljusstaken kom upp. Detta har dock numera fallit i glömska och de får trivas i varandras sällskap ända fram till tjugondag Knut.