Peter Bogdanovich x 3 - Den sista föreställningen

Peter Bogdanovich är väl för nutida människor antagligen mest känd för sin roll som psykiater i tv-serien Sopranos, men en gång i tiden var han en av Hollywoods bästa regissörer som upptäckte nya talanger på löpande band och hoppade mellan olika genrer utan synbar ansträngning. Efter att ha regisserat en lågbudgetthriller, Levande mål (Targets),  åt Roger Corman fick han chansen att filmatisera Larry McMurtrys roman The Last Picture Show från 1966 utan att några finansiärer eller producenter skulle lägga sig i det konstnärliga arbetet.  Handlingen utspelas under tidigt 50-tal i den lilla hålan Anarene i Texas där ett antal livsöden runt den förre cowboyen och biografägaren Sam (Ben Johnson) flätas samman under ett år i en brytningstid för det amerikanska samhället.

Bogdanovich spelade in filmen i svart-vitt och använde sig av på den tiden unga och oprövade skådespelare i huvudrollerna: Cybill Shepherd, Jeff Bridges, Timothy Bottoms och Randy Quaid (som redan här påminner väldigt mycket om den outhärdlige kusin Eddie i Ett päron till farsa-filmerna). Shepherd och Bogdanovich inledde ett förhållande som tog död på hans mångåriga äktenskap med Polly Platt, men filmen blev bra och fick ett entusiastiskt mottagande vid premiären. Det är en vemodig skildring av det enformiga och tråkiga livet i en småstad på den amerikanska landsbygden där den enda drömmen är den om att ta sig därifrån. Filmen innehåller många minnesvärda rollprestationer och är väl värd att ägna ett par timmar åt, om inte annat för att se hur bra de nu etablerade stjärnorna var redan i början av sina karriärer. Peter Bogdanovich skulle redan året därpå låta tala om sig genom att i sin nästa film ordna till ett rejält genombrott för en dam som kom att bli en av 70-talets största stjärnor, alla kategorier...