by caltex
17. februari 2010 19:44
Efter två kanonsuccéer på raken var nu Peter Bogdanovich verkligen uppe i smöret. Han hade tillsammans med William Friedkin och Francis Ford Coppola bildat The Directors Company som skulle göra film på regissörernas villkor åt Paramount Studios och var nu på jakt efter ett lämpligt manus. Valet föll på ett projekt som hade varit tänkt att filmas av John Huston med Paul Newman och hans dotter i huvudrollerna men som av olika orsaker inte blivit av; En filmatisering av en roman, Addie Pray, som utspelade sig i USA under depressionen på 30-talet. Bogdanovich engagerade Ryan O'Neal för huvudrollen som lurendrejaren Moses Pray och efter att ha träffat hans dotter Tatum O'Neal bestämde han att hon också skulle vara med i filmen. Bogdanovich valde att byta namn på historien till Paper Moon.
Handlingen går i korthet ut på att Moses får den föräldralösa Addie Loggins på halsen efter att av sentimentala skäl närvarat på hennes mors begravning. Tanken är att han skall sätta Addie på tåget till hennes moster i St Louis, men efter att Addie blivit vittne till hur han viggar loss $200 från mannen som kört ihjäl hennes mor med hot om att gå till en advokat, kräver hon pengarna av Moses för sin egen räkning. Han har emellertid slösat bort dem och blir därför tvingad att ta med sig den unga damen på en resa där de tillsammans utvecklar en motvillig vänskap och Addie med tiden blir minst lika bra som Moses på att lura änkor att köpa dyra biblar...
Bogdanovich lyckas i denna film smälta samman de bästa delarna av sina två tidigare filmer (det svart-vita fotot, här kompletterat med ett groteskt skärpedjup, och dramatiken från Den sista föreställningen samt humorn och det höga tempot från Go'dag yxskaft) till en tämligen oemotståndlig mix. Tatum O'Neal belönades för sin insats med en Oscar för bästa biroll (mycket tveksam definition då hon är med i nästan varenda scen i filmen) och Bogdanovich kunde lägga ännu en framgång till sina tidigare. Men tyvärr lyckades han aldrig upprepa dem för nu hade hans ex-fru Polly Platt tröttnat på att bistå honom i hans gärning (det sägs att hon gick med på att sköta scenografin i Paper Moon på villkoret att hon skulle slippa träffa Cybill Shepherd på inspelningen) och på egen hand ordnade han på kort tid till flera rejäla fiaskon, något som hans karriär aldrig återhämtade sig ifrån. Nuförtiden gör han lite TV och en film då och då, men mest ägnar han sig åt att skriva tjocka, faktaspäckade och underhållande böcker om filmens historia av vilka flera räknas som både banbrytande och oundgängliga. Det må vara honom väl unt för det är inte många regissörer som ens åstadkommit en film av denna kvalitet. Bogdanovich gjorde tre stycken...