Vi anlände till Kulturhuset ungefär halv elva så förtrupperna i form av Johan Blixt som redan tagit sig in i stora hörsalen hade redan satt igång med att ställa i ordning NAFS(k):s bord. Av detta såg jag emellertid ingenting då jag fastnade redan i hörsalsfoajen där de flesta fanzineutgivarna håller till. Till dessa räknar sig i dessa sammanhang Joakim & Hedvig (som alltmer framstår som Gamla Världens motsvarighet till Jimmy Palmiotti och Amanda Conner) som var i färd med att ordna skyltningen av allt de tagit med sig för att sälja. Jag förutsåg att det mesta skulle vara slutsålt innan dagen var över och försåg mig med det mesta av vad som fanns där, inklusive två exemplar av Alfapojken #1 som hade olika färger på omslaget. Sen frågade jag om de möjligen skulle kunna tänka sig att göra ett bidrag till min skissbok, och det skulle nog gå för sig om de fick låna den över natten, Joakim vill som vanligt inte rita inför publik.
Hedvig och Joakim ordnar skyltningen. Ingemar Bengtsson packar upp serier (i bakgrunden försäkrar Johan Wanloo att han talar sanning).
I hörsalen hade nu vårt bord med Gregers hjälp i stort sett färdigställts, så det verkade inte som om mina tjänster behövdes utan jag kunde istället gå runt och hälsa på nya och gamla vänner. Som vanligt är det nästan enklare att räkna upp de som inte är där än tvärtom. Hos Optimal packade Ingemar Bengtsson upp stora lådor med seriealbum, och fällde kommentaren "Här kommer seriesveriges egen paparazzi!" när han fick syn på mig. En bit bort pågick liknande aktiviteter hos förlaget Ekholm & Tegebjer. Bror Hellman, Magnus Knutsson och Per Demervall vässade sina argument för kampanjen "Befria Teckningarna" och jag skaffade raskt deras knapp för att bära på utställarsnodden runt halsen. Uret hade nu passerat 11 och den serieintresserade allmänhet fick därmed tillträde till lokalerna. Stämningen blev snabbt högre och till och med i vår hörna nöps det intresserat i det osäjlbara skräp från Dum-lagret vi tagit med oss för att skänka bort:
Greger packar medlemskuvert, Johan tar det lugnt.
Tiden fram till lunch försvann i ett huj. Jag förde längre samtal med bland andra Johan Wanloo (som besitter ingående kunskaper om det mesta inom populärkulturen), Magnus Knutsson, Mikael Tegebjer och Staffan Dahlberg från Staffars Serier. Sen föreslog redaktören för Agent X9, Johan Kimrin, att vi skulle gå en trappa ner och äta lunch (eller "göra lunch" som vi plägar säga i underhållningsbranschen) så vi kunde prata mera ostört, och efter en längre stund i kön på det ekologiska fiket tog vi ett bra bord nedanför rulltrappan och satte oss tillrätta för ett djupare samtal om tillståndet för äventyrsserien i Sverige. Vi blev där iakttagna av Kim W Andersson från tidningen Utopi och Kolik förlag, tillika medlem av den svenska eliten av skapare av skräckserier. Han visade sig vara en oerhört trevlig person med ett rörligt intellekt även han, så tiden flög iväg alldeles för fort och snart måste de andra återgå till sina plikter.
Tinet Elmgren håller fortet hos Epix, Johan Kimrin & Kim W Andersson "gör lunch".
Efter lunch började jag jobba med min skissbok. Först ut att lämna ett bidrag var Johan Wanloo som tecknade en elegant Felix Gimlet med säker hand. Även Nicolas Krizan ställde gärna upp och ritade. När han var färdig var det dags för mig att lämna lokalen en stund och ta en rask promenad till Bellmansgatan på Söder och Staffars Serier för att där hämta upp mitt tidigare betalade kulturgods, utnyttja det faktum att det idag var Free Comic Book Day, och på grund av detta också delta i den enkla tävling som man anordnat dagen till ära. Jag hade inte tid att stanna någon längre stund utan tog snabbaste vägen via Gamla Stan och Drottninggatan tillbaka. Jag hade knappt hunnit innanför kulturhusets väggar innan Johanna Graf fick syn på mig och vi hälsade översvallande på varandra och sedan tog jag med henne och hennes bättre hälft på en snabbtur genom lokalen och presenterade henne för Magnus Knutsson samtidigt som jag förklarade att detta var mannen som gjorde Enn Kokk till seriefigur i Ratte, tillika före detta kulturpolitiker från Lidingö. Hon hade redan skrivit på kampanjen, klok som hon är. Vidare träffade vi Staffan hos Staffars som tillkännagav att han brukar läsa hennes blogg. Hos Galago hittade hon en affisch som det investerades i innan herrskapet såg sig nödgade att hasta vidare.
Stora Hörsalen sedd ur Staffars Seriers perspektiv.
I den smala passagen mellan foajén och själva hörsalen sprang jag ihop med Johan Andreasson. Vi konstaterade att det ju är utomordentlgt trevligt att träffas i alla fall en gång om året innan han gick vidare med en förhoppning om att vi skulle springa på varandra igen. Per Demervall hade tagit sitt förnuft till fånga och blivit medlem i NAFS(k) på stående fot (och lovat att betala avgiften kontant) och det faktum att han nu äger rätten att kalla sig kollusor i officiella sammanhang gjorde att jag vågade drista mig att be om ett bidrag till skissboken. Medan han drog sig undan för att efterkomma min begäran cirkulerade jag i lokalen och stötte snart ihop med Johan Andreasson igen. Nu blev det nästan kö till skissboken, för när den ene tecknaren var klar stod den andre färdig att ta över. Båda åstadkom bilder på temat "Stockholmsmiljöer".
Per Demervall och Johan Andreasson lämnar bidrag i min skissbok.
Sen fick jag en släng av dåligt samvete, för när vi passerade Joakim & Hedvigs bord var det mesta slut och Johan fick därför inget eget exemplar av Alfapojken #1. Då ångrade jag nästan att jag fallit för deras marknadsföringstrick och köpt en extra. Jag lämnade skissboken i deras ömma vård med ett löfte om att den skulle returneras på söndagen, förhoppningsvis utökad med ytterligare konstverk. Jag gick förbi Apart Förlag där Jimmy Wallin tecknade zombieporträtt så det stod härliga till, men ändå hade tid att byta några ord. Hos babian.se höll Frida Ulvegren ställningarna och delade ut gratistidningar åt de behövande. Jag villkorade ett mottagande med att hon då måste klottra i den åt mig, och då använda samma penna som Don Rosa en gång ritat med. Då blev hon så här inspirerad:
Frida Ulvegren visar sitt konstnärstemperament.
Greger hade lämnat tillställningen medan jag var ute, men istället hade nyvalde NAFS(k) ordföranden Mats Nilsson anslutit sig och avlastade Johan så att han kunde få ett signerat exemplar av Nancy Peñas album Katten & kimonon som tillsammans med henne fanns hos Kolik förlag, mitt emot oss över gången. Framåt 17-tiden började besökarna tunnas ut och det var dags att förbereda uppbrottet. Eftersom vårt skräp haft en strykande åtgång var det inte så mycket vi behövde lämna kvar. Däremot måste Johan fylla på med nytt skräp på söndagen. Ingen var speciellt sugen på att gå på fest, och Greger skulle umgås med sin brors familj så han hade hur som helst inte tid. Jag drog mig därför tillbaka ensam till Kungsholmen för att inventera allt jag köpt på mig under dagen. Facit: Mycket givande, och den sociala biten känns långt angelägnare än seminarie- och föredragsdelen. Och det var en dag kvar.