Som jag nämnde i tidigare postning åker jag numera alltid och hälsar på den i Höör bosatta delen av släkten i slutet av juli varje år. Det är ett trevligt luftombyte i en annorlunda miljö där jag alltid tar in på Pensionat Granliden i Ludvigsborg och sen tillsammans med Anna-Lena och Torsten företar resor till valda delar av landskapet samt grannlandet på andra sidan sundet. Det brukar bli intressanta diskussioner om de mest skilda ämnen, och då jag och Anna-Lena är de i familjen som sägs vara "vaccinerade med grammofonstift" är risken för pinsamma tystnader minimal.
Detta år hann jag knappt anlända på eftermiddagen 28/7 innan middagen var grillad och färdig att avnjutas. När detta var avklarat hade Torsten bestämt att jag skulle få mig lite högklassig fotbollskultur till livs, och vi var snart på väg mot Landskrona för att se hemmalaget möta Ljungskile i den vackra sommarkvällen. Efter en tveksam inledning som medförde ett förargligt baklängesmål repade laget mod och kom tillbaka i andra halvlek med nya friska krafter. Detta resulterade i två mål och man vann därför rättvist med 2-1. I pausen åts det kryddstark korv och jag kunde också under matchen studera Henke Larssons uppträdande och klädsel. Bara det var värt resan dit. Publiksiffran var 2491 och stämningen efter en bortaförlust mot Öster matchen innan enligt Torsten något loj.
Torsten vid grillen samt biljett från fotbollsmatch.
Nästa dag hade vi tänkt ta oss in till Malmö och vad vi gjorde efter att vi blivit skjutsade till tåget av nyblivna körkortsinnehaverskan Fanny har jag redan berättat tämligen utförligt om, men det kan vara på sin plats att visa en bild av Återvinningsvaruhuset Sopstationen så andra hugade skräpsamlare vet vad de skall hålla utkik efter:
 |
När alla fynd var inlåsta i ett förvaringsskåp på Malmö Central var det dags att börja tänka på att få något att äta. Anna-Lena har länge talat väl om restaurang Mando på Skomakaregatan 4, och jag hade därför uttryckt ett önskemål om att få äta där. Vid sidan av en meny dominerad av kött tillagat på ett mycket traditionellt sätt är restaurangens originalinredning från 1966 den stora attraktionen. Designade stolar, kopparplåt överallt och något som var Malmös första ljuslådor. Maten var bra och mättande, om än något stabbig, och jag rekommenderar verkligen ett besök eftersom som det är en njutning för både öga och gom.
|
Anna-Lena väntar på huvudrätten.
Bardisken, trappräcket och Arne Jacobsen-stolarna. K-märkt nästa?
Efter detta vidtog viss shopping, något som också det hastigt försämrede vädret uppmuntrade till. När detta var klart tog vi oss vidare till Lilla Kafferosteriet på Baltzarsgatan där vi ockuperade ett bra bord på innergården och efter mycken vånda om vilken kaffesort som var lämplig enades om en som rekommenderades av den tjänstgörande baristan och därpå maldes och bryggdes i en lagom stor presskanna. Till detta valde vi ut några klart överdimensionerade bakverk och slog oss sen ner för att avnjuta dem:
Detta fungerade ända tills vädrets makter ånyo bestämde sig för att djävlas en smula, och vi fick snabbt retirera in under våra bordsgrannars parasoll. Men när kaffet var urdrucket och godsakerna uppätna tyckte Torsten att vi i väntan på kvällens stora begivenhet kunde besöka en utmärkt brittisk pub och där dricka en och annan ale eller bitter. Så gjorde vi också. När uret närmade sig halv nio bröt vi upp och gick mot Hedmanska gården där Anna-Lena Brundin & Lill-Marit Bugge skulle ge en timmas smakprov från sin kommande come-back show. (Vi hade redan observerat dem på behörigt avstånd när vi låste in prylarna i skåpet på Centralen.)
Vi fick naturligtvis inga sittplatser, men hade ändå tämligen bra utsikt över scenen (gården är inte stor) och kunde också studera så väl artisterna som deras avkomma på nära håll eftersom de ideligen passerade genom en dörr alldeles till vänster om oss. Själva uppträdandet bjöd på många skratt, framför allt när Anna-Lena Brundin ståuppade på egen hand. Förhoppningsvis fick de en viss indikation på vad som fungerade och vad som behövde putsas på ytterligare. Men för att vara gratisunderhållning var det helt okej.
Två tanter i 50-årsåldern gör come-back.
Sen återstod inte mer än att ta sig till Malmö Central, plocka ut våra antikviteter ur skåpet och ta nästa tåg mot Höör. Den hårt prövade mellandottern ställde gentilt upp med taxiservice så vi kom hem utan problem. En mycket trevlig semesterdag på det hela taget!