På fredagen visade sig inte vädret från sin bästa sida, det var allmänt grått och regnigt, men då det lovats bättre väder på andra sidan sundet bestämde vi oss för att fullfölja vår plan att tillbringa dagen i Köpenhamn. Fanny fick ännu en gång ställa upp och köra oss till tåget som naturligtvis var försenat. Efter en avkopplande tågresa kunde vi kliva av vid Hovedbanegården och sen förse oss med kontanter i den lokala valutan. Sen styrde vi våra steg i den paraplyförstörande blåsten längs H C Andersens Boulevard mot stadsdelen Christianshavn.
Granliden i Ludvigsborg och Anna-Lena på en regnig perrong i Köpenhamn.
Där, på Langebrogade 8, finns Café Rabeshave. Det är en anrik lunchrestaurang som serverar gudomligt goda smörrebröd och andra trevliga rätter som man gärna äter till "frokost" i denna del av världen. Av särskilt svenskt intresse är att detta var Cornelis Vreeswijks stamlokus under den tidsperioden på 70-talet då han på grund av frostiga relationer med skatteverket valde att leva i exil. Tidigare har det funnits gott om Cornelis-memorabilia på väggarna, men den har nu plockats bort på grund av stöldrisken.
Eftersom det inte var lördag var det inget problem att få ett bra bord (inte Cornelis bord, men man kan ju inte få allt) och vi beställde utan att fundera någon längre stund in öl och var sitt smörrebröd att börja med. Torsten valde panerad fiskfile, Anna-Lena ett räkberg och jag den knepiga kombination av salt kött, leverpastej, lökringar, krasse och gelé som går under namnet Dyrlægens natmad. Sen lät vi oss väl smaka och alla våra högt ställda förväntningar infriades.
Torsten, Anna-Lena och smörrebröd med tillbehör på Café Rabeshave
När allt var konsumerat ner till minsta brödsmula beställde vi in mer öl och bad om att få titta på menyn en gång till. Detta resulterade i att jag och Torsten nu satsade på varma smörrebröd med skivor av äkta dansk fleskesteg med knaprig svål, medan Anna-Lena tog in en liknande den Torsten börjat med. Men nu trodde man antagligen i köket att den hade varit för liten när vi beställde in en omgång till så hon fick inte en, utan TVÅ panerade fiskfiléer! Jag behöver knappast nämna att vi inte tyckte det var någon nackdel att ruskvädret fortsatte utanför fönstret? Istället satt vi kvar och beställde in en stor kanna välsmakande kaffe som underlättade matsmältningen och räckte tills vädret stabiliserat sig.
Presskanna, råsocker, mjölk. Livets nödtorft.
Sedan vidtog en promenad genom Dronningens by som tog oss förbi alla "måsten", bland annat fick jag se en restaurang kallad "Den glade gris" som en kollega till Torsten och Anna-Lena letat efter i timmar utan att förstå att den fanns mitt under näsan på henne. Själv tittade jag in på Faraos Cigarrer som precis lade sista handen vid iordningsställandet av sin nya butikslokal i två plan på Skindergade 27. Utan tvivel kommer detta att bli nordens bästa butik för tecknade serier. Då jag inte läst färdigt de danska album jag köpt där tidigare år, lade jag band på mig och tog bara med mig ett danskt album av serien Jaktfalkarna/Jetpiloterna som aldrig givits ut på svenska.
Man skall inte gå för långt utan att sitta ner och ta en vätskekontroll, så efter att ha passerat en marknad på Kongens Nytorv och förfasat oss över att det var samma priser på de utbjudna varorna som i Sverige (i absoluta krontal räknat) gick vi till Nyhavn. Där placerade vi oss i relativt sittvänliga korgstolar, och då vi fortfarande kände av smörrebrödslunchen inskränkte sig våra beställningar till enbart flytande föda, vilket med all önskvärd tydlighet framgår av nedanstående bild:
Torsten, Anna-Lena, öl & Irish Coffee.
Att på detta sätt sitta och uppleva det som danskarna kallar "hygge" är en av de primära anledningarna att åka till Köpenhamn, tycker jag. Nyhavn må anses vara en turistfälla av stora mått, men det går inte att komma ifrån att det är ett underbart ställe att ta en paus och bara njuta av folklivet och något gott dryckjom på. Det var för övrigt nästan så solen tittade fram emellanåt, så infravärmen behövde aldrig startas upp.
Sen återstod inte mycket mer än att ta sig tillbaka till Hovedbanegården och hoppa på ett tåg till Sverige som lämpligt nog stod inne på perrongen för vidare befodran till Höör. (För övrigt kan tilläggas att alla bilder är valda utifrån kriteriet att de skall underblåsa föreställningen om att man inte gör annat än äter och dricker i vårt sydligaste landskap.)