by caltex
19. oktober 2011 19:46
Enda kön som vi drabbades av vid denna tidiga timma var den till garderoben, men så fort den var avklarad förflyttade vi oss en trappa upp och gick till baren för vätskekontroll. Då det inte såg ut att vara speciellt trångt närmare scenen tog vi oss utan problem fram dit och mutade in ett område till vänster som troligen skulle placera oss mellan Jennie och Maria om de inte mot förmodan skulle försöka göra sig märkvärdiga och avvika från sina vanliga platser. (Lika säkert som att Cliff står i mitten med Bruce till vänster och Hank till höger har Maria lillasyster Asplund till höger och hennes storasyster till vänster. Med Josephine vid trummorma rakt bakom sig.) I väntan på huvudattraktionen avverkades två förband av vilka det första, The Early Days, får stilpoäng för att de visste hur man för sig på en scen medan de som dök upp något senare, Ram Di Dam, var ganska intetsägande.
Strax efter halv elva var det så dags för kvällens huvudattraktion som inleddes med att Maria Andersson smög in själv på scenen och började sjunga "Lookalike" från deras nya platta, endast kompad av sin egen gitarr. En efter en kommer sen sen Jennie Asplund, Josephine Forsman och Johanna Asplund in och gör henne sällskap varvid soundet blir fetare och fetare. De fortsatte sen med ytterligare en ny låt, "Let Me Down" och sen radades hitsen upp som ett pärlband under den dryga timme som konserten pågick. Det kan kanske tyckas snålt, men då skall ni veta att Maria inte ödade någon onödig tid på mellansnack (är man från Norrland så är man) så det hanns med mycket musik trots den begränsade tiden.
Vår framskjutna placering gjorde att det var läge för att att fotografera, men då jag själv lämnat kameran hemma hos Monica & Kenth så har jag fått låna lite bilder av övriga sällskapet. Här är en bild som Per tog:
Jennie, Josephine & Maria.
En liten överraskning inträffade när sångaren i bandet Johnossi, John Engelbert, gjorde Maria sällskap på scenen i "The Loneliest City of All". Här finns det en seriekoppling eftersom min gode vän Kim W. Andersson tecknat delar av ett seriealbum som bygger på bandets musik. Här kan inflikas att Sahara Hotnights inte begränsade sig till att endast göra låtar från de senaste plattorna, utan blandade friskt från hela sin karriär vilket gjorde att gamla låtar ibland lät som nya. De har ju gjort vissa musikaliska framsteg under åren...
Jennie & Maria fotograferade av Kenth.
Maria & Jennie fotograferade av Monica.
Som extranummer gjorde man först min egen stora favorit "Getting Away With Murder" som är en mycket traditionell rockrökare med inte så lite Springsteen-influenser för att sen avsluta med Suzie Quatros gamla hit "If You Can't Give Me Love". I Sahara Hotnights version finns inget kvar som minner om att den skrevs av Nicky Chinn & Mike Chapman under deras värsta Smokie-period, utan här är det avsevärt tyngre och rockigare. Sammantaget får jag nog säga att det var en lyckad kväll och att flickorna är ett rasande bra live-band. Här är ett par exempel på hur de låter. Först "Vulture Feet" från den nya plattan:
Och sen "Getting Away With Murder" från ett framträdande i Malmö 2007 (jag föredrar Jennies frisyr som den såg ut på den tiden):