by caltex
7. mars 2010 05:44
Vid sidan av de fyra som jag nämnde i den tidigare postningen har jag ytterligare fem MacLean i hyllan som kanske inte är lika litterärt fulländade men som jag ändå av olika skäl vill äga:
Natt utan slut är från 1959 och historien om hur ett British Airways-plan kraschlandar på Grönland och hur de överlevande passagerarna räddas av en vetenskaplig expedition ledd av doktor Peter Mason var MacLeans första roman som berättades i första person. Jag var mycket imponerad när jag läste den första gången men den har inte åldrats med behag. Jag har vid omläsning slagits av hur lågt tempot är för att vara en thriller, och hur emfasen snarare ligger på deckargåtan av "whodunit"-typ.
Örnnästet (1967) började som ett filmmanus MacLean skrev på förfrågan av producenten Elliott Kastner som i sin tur hade blivit kontaktad av Richard Burton om att spela in "en spännande film" eftersom Burtons styvson tyckte att de filmer han medverkade i var tråkiga. MacLean återkom efter sex veckor med ett färdigt manus som han sen omarbetade till en roman. Resultatet är inte illa, men det är svårt att bortse från filmbilderna i huvudet när man läser den.
Marionett i kedjor (1969) kom att för alltid ohjälpligt påverka min bild av staden Amsterdam. Polisen var uppenbarligen rejält korrumperad, knarkligorna kunde härja fritt och bestialiska mord hörde till vardagen. Man konsumerade också stora mängder genever, speciellt för att återfå värmen efter att ha blivit slängd i en kanal. Interpol-agenten Paul Sherman drabbas av allt detta och mycket mer när han skickas dit från London för att sätta stopp för nartkotikaflödet. Varje gång jag själv är i Amsterdam kommer jag på mig själv med att spana efter den lagerlokal där firma Morgenstern & Muggenthaler skall husera...
Full fart mot döden (1973) var ett försök av MacLean att förnya sig genom att låta handlingen utspelas mot bakgrund av den internationella formel 1-cirkusen som den tedde sig vid denna tid. Tyvärr försvinner historien helt på grund av alla idiotiska fel boken är behäftad med. Han verkar ha gjort en synnerligen slarvig research som skämmer en historia som annars skulle ha varit godkänd. Men det var den första MacLean jag ägde själv så den får hänga med i alla fall.
Golden Gate från 1976 får symbolisera slutet på MacLeans era som tongivande thrillerförfattare. Historien om hur terrorister barrikaderar sig på Golden Gate-bron i San Francisco och börjar ställa ekonomiska krav (en miljard dollar) för att inte spränga hela härligheten i luften går långa stunder på tomgång, men är ändå småtrevlig på typiskt MacLean-vis. Jag irriterar mig dock på att huvudskurken är så oerhört inkompetent att det aldrig råder något tvivel om att han kommer att falla på eget grepp och den riktiga spänningen vill därför inte infinna sig.