Vårtecken...?

Vid dagens besök i Riddarhyttan noterade jag att nu hade snödropparna äntligen kommit upp i en större mängd. Tyvärr vill de inte längre hålla sig i rabatten, utan har expanderat ut på gräsmattan. Det kan möjligen ha något att göra med det bedrövliga skick rabatten befinner sig i. Hur som helst så är de trevliga att se även om jag hade förväntat mig att de skulle varit synliga för fjorton dagar sen: 

Riktigt hur sena de är förstår man om man flyttar blicken lite längre bort där det börjat titta upp krokus: 

Det här är förhoppningsvis inte det enda jag kommer att få se av den (det är lökar lite här och var på tomten) men jag gör mig inga illusioner då krokusens kronblad utövar stor lockelse på allehanda småfåglar som brukar vara snabba att knapra i sig dem när ingen ser. Jag misstänker att de är grundligt trötta på den något enformiga frödieten som de bestås med på fågelborden i grannskapet och därför tar tillfället i akt att äta lite färska grönsaker när tillfälle äntligen bjuds. De må vara dem väl unt! Rådjuren som tuggar i sig mina taklökar är en helt annan sak! Medan jag tog ovanstående bilder hörde jag också bofinken sjunga för första gången i år. Men han hade åtminstone vett att inte vara försenad!